Emma

Jag och Ella har börjat bli hurtiga igen. Vi gick spåret både idag och igår. Riktigt skönt när vädret är som det är. Känns ju riktigt lovande nu till sommaren och allt. Som jag förövrigt längtar halvt ihjäl mig till. Ska bli så himla skönt med sommarlov nu när man kämpat hårt med prov och allt vad det är nu i nian. Även att det kommer bli svårt att lämna alla så ska det bli grymt skönt att få vila upp sig och bara göra det som faller en in.

Jag mår faktiskt riktigt bra nu. Eller jag är väl lite trött och hängig efter min sjuka månad, men annars så. Nu är det bara kärleken som fattas så skulle jag ha ett i princip felfritt liv. Men jag är ju expert på att screwa up allting som har med just det ämnet att göra. Men det är inte mitt fel. Det bara ligger i min natur att göra det knepigt för mig själv. Och det är väl smällar man får ta. Men förhoppningsvis kommer min drömprins ridande på sin springare i sinom tid. Tills dess får jag väl drömma om det eller så. Eller så får jag anstränga mig lite mer. Men njäh, det är ju...ansträngande. Vore mycket enklare om jag typ kunde hålla en audition för potentiella pojkvänner. Dom kunde komma där och prata om sig själva och vad dom är bra på och så. Och sen skulle jag sitta där bakom ett bord med en jury. Juryn skulle bestå av mig, som har den tyngsta rösten, Ella, min vapendragare som måste acceptera killen, mamma, som ser till att han är en svärmorsdröm och kanske någon mer. Sen skulle vi sitta där och bedöma en efter en. Och jag skulle även prova att krama lite på dom och se ifall dom är dugliga. Och sen skulle det vara som i Idol typ. Man skulle kunna sända det på tv4 eller något. Bara att hitta Pelle Porseryds nummer så man kan föra fram idéen till honom.Vore riktigt jäkla perfekt! Om någon känner för att fullfölja denna idé så är jag helt klart på!

Förövrigt har jag nya högtalare till datorn. OCH FY FAN VAD JAG ÄLSKAR DOM! Dom är helt jävla fantastiska. Basen är ju enormt bra och ja, jag finner inga ord. Var meningen först att jag skulle få 5.1-högtalare, men vi hittade inga såna, så det fick bli 2.1, men det är helt jävla okej för mig. Eller snarare beyond okej. Helt enormt fantastiskt okej är vad det är. All musik är bra. En del låtar blir så mäktiga på nåt sätt. T.ex. The story ain't over - Avantasia, som jag inte gillar i övrigt blir fruktansvärt mäktig när man har den på riktigt hög volym och bara hänger med i "flowet"^^. Och ska vi prata bas så ska man lyssna på Dopeboy - Adam Tensta eller Rock away - Lazee. Herrejesus mina vänner, säger jag bara. Otroligt. Jag älskar högtalare.


Emma.

Det gick åt helvete redan innan! Men så kan det gå och det är smällar man får ta. Inte mer med det.

Jag vill åka utomlands. Nu direkt. Bara åka iväg nånstans, sola, bada, chilla och leva ett bekymmerslöst liv för en vecka eller två. Bara åka till något super-charter-ställe och skita i allt här hemma. Inte bry sig ett dyft om vad som händer här. Det vore skönt. Men icke. Dels så får jag inte åka nånstans själv, då jag inte är 18, dels måste jag ha pengar och dels så måste jag hitta ett vuxet offer som vill åka med mig. Ingen pedofilgubbe där ute som vill sponsra mig till en liten tripp på Mallorca eller liknande? Nähä...näe..det var väl synd det då. Men seriöst här nu, det vore skönt. Fuck vad jag skulle sola. Jag skulle sola tills jag blev en bränd kanelbulle eller nåt. Kan knappt skriva om det, jag blir helt frälst när jag tänker på att få åka iväg nånstans. Det är bland det bästa som finns. Jag kanske skulle ta och flytta utomlands när jag blir äldre, för att slippa Sveriges mellanmjölksklimat. Vore härligt. Men sen måste man ju kunna språket flytande och så ska man hitta jobb och sån skit.

Förövrigt har jag valt om till gymnasiet nu. Alla trodde ju att jag skulle gå media eller något som har med skrivandet att göra. Men så blev inte fallet. Jag ska gå på den kära snobbskolan Katedral. Kan nog bli rätt kul ändå. Jag ska gå Samhäll/kultur med estetiskt bildval. Och så ska jag läsa italienska (H). Scutchi banana ffs! Sen får vi väl se hur jag överlever på samhäll. Men det ska nog gå bra, om jag ens kommer in vill säga. Men mina betyg är nog ganska average, om inte snäppet över, så det borde inte vara några större problem.


Emma.

Har inte skrivit på sjukt länge. Jag lever i alla fall. Men jag har haft mycket att stå i. Nationella prov hit och dit och inlämningsuppgifter och allt vad det är. Sjuk har jag varit också. Körtelfebern är dock borta. Men jag kanske har fått halsfluss, men det är inte säkert. Fast jag mår relativt bra nu. Nästan fit for fight igen.

I helgen ska jag inte festa :O:O Tro det eller ej. Jag ska iväg på annat håll. Känner mig som Kenza nu när jag inte avslöjar något. Men det kan ju vara...kul det med ibland. Ska i alla fall bli mysigt. Hoppas jag.

Anyways, ville bara meddela alla att jag still är i livet.


Emma.

Lyckad kväll? Nej inte någonstans. Helt jävla fuckat blev det. Orkar inte ta upp nåt. Eller det hände ju inte mig nåt iofs, men det var trist att det inte blev nått eller vad man ska säga. Skit samma.

Fett jävla opeppt iaf. Vad fan ska man göra imorrn då? Pallar inte sitta hemma känns det som, men ändå vill jag inte göra nåt ansträngande. Blir väl att sitta framför den här jävla, irriterande, beroendeframkallande datorn. Men det finns ju inget annat. Speciellt inte en söndag. Jag hatar söndagar. Uuusch på fucking allt.


Emma.

Festpepp idag! Jajjemän, så är det. Har inte vart ute och varit social på flera veckor känns det som. Fast jag är ganska trött. Men ändå glad. Målar naglarna samtidigt som jag skriver här. Otroligt nog går det bra och jag målar inte värst mycket utanför. Rött och sexigt blev det. Jag behövde något färglatt till min annars svarta och dystra outfit. I alla fall. Finns inte mycket att ta upp idag känns det som.

Igår var förövrigt en slapp dag. Sovmorgon till 11.45 var jävligt chill och välbehövligt. Sen drog jag och Ella in till Linkopia och handlade upp vårt barnbidrag i det fina vädret. När vi kom hem var vi med Hågård och Macke och det slutade med att alla sov hos Hågård. Trevligt var det. Dock blev det inte mycket sova av, då Macke var överenergisk och pratade konstant.

Jag är väldigt sommarpepp nu med. Vädret gör att jag vill ha sommar nu nu nu. Och så ser jag fram emot Blåklint-niornas avslutningsfest vi planerar att ha! Måste bli av. Som en avskedsfest ungefär. Det är ju liksom sista gången man träffar en del och då kan det vara skoj att göra något kul det sista man gör tillsammans.


Emma.

Jesus vad jag är trött idag. Mår relativt bra, förutom painande halsont, lite smådepphet och lite allmänt skit. Men i övrigt är det som sagt bra. Åkte hem från pappa idag. Var längesen jag var där nu. Rätt skönt att vara där ändå, lite lugnare än här hemma. Trots att Mjölby inte är världens mest fartfyllda place. Men jag har ju min käre lillebror som förgyller mina dagar därborta. Han är grymt cool.

Det är rätt coolt ändå att jag själv är 15 år och har tre syskon under 4 år. Jag har alltså fått tre syskon under loppet av 3 år. Den senaste kom i februari. Men jag gillar mina syskon, dom är söta. Men Dante är nog ändå den som kommer vara favoriten. Jag gillar ju alla tre, men Dante var först och han är den jag är närmast (om man nu kan vara speciellt mentalt nära en 3-åring). Jag älskar honom. Alla tre iofs. Men ändå, han är den coolaste av dom. Fast tack vare dessa tre små vandaler så har jag insett att jag själv inte vill ha barn på ett bra jäkla tag. Det räcker med skrik som det är nu. Jag vill vänta läänge innan jag skaffar mig nåt litet skrynkligt bihang. I alla fall tills jag är runt 25, och det är ju ett bra tag kvar tills dess. En son vill jag ha då. Som jag ska skämma bort. Men bara ett barn. Annars blir det för mycket och jag blir tjock och får hängbröst. Det vill jag icke.

          

1. Dante & Milla
2. Milla
3. Lina (gammal bild dock)
4. Dantelito himself

Nu sitter jag här. Förkyld som jag vet inte vad, körtelfebrig och mitt ute i ingenstans. Jag klagar inte. Ganska skönt att koppla av från "det vilda stadslivet" i Mjölby. Bara sitta och tänka för sig själv. Eller leka med min bror. Jag är trött. Lägger jag mig ner somnar jag, det vet jag. Men jag är inte så sovig av mig just nu. Bara utmattad. Det är väl min sjukdomar som sätter sitt till. Det är synd om mig. Men jag är en survivor och går till skolan ändå. Varje dag är jag där och kämpar till det yttersta för att få bra betyg. Nu ljög jag er rätt upp i ansiktet. Det sista stämmer inte. Men jag är sannerligen där varje dag. Kämpa behöver jag inte göra. Jag kan ändå. Som Superwoman känner jag mig, ungefär. Lika smart, smidig och slank *vansinnesskratt med touch av hån*. Nejvars. Jag blir lite halvpoetisk såhär ute på landet. Inte ofta jag sitter här vid datorn, av olika skäl.

Helt neutral är jag fortfarande. Lutar inte åt något håll nånstans. Inget är bra, inget är dåligt, inget är kul, inget är tråkigt, inget förgyller min dag, inget försämrar min dag, inget är jobbigt, inget är lätt. Jag är på den gyllene medelvägen. Det tråkigaste väg jag någonsin gått på kan jag säga. Tänk dig själv att ständigt vara på ett neutralt humör. Varken känna bu eller bä för nånting. Till och med mat är i mitten, inget är överdrivet gott, inget är överdrivet äckligt. Jag känner visserligen ingen smak, men det mina vänner, är bara detaljer. Inte ens kakor. Kakor som förut var min stora hobby. Det är samma här. Inte speciellt gott, inte speciellt äckligt. Bara...neutralt. Jag känner mig som ett pH-värde. Nummer 7 i pH-skalan. Det är jag det. Känns ju lagom underhållande. Men så kan det gå. inte mycket att göra något åt. Jag menar, jag mår ju inte dåligt av det. Jag är ju som sagt neutral. Men det är fan inte kul. Ganska frustrerande om man ska vara ärlig. Jag vill vara lite pendlande. Glad, kär, sur, hungrig, arg, sprallig. Men icke. Här ska det vara lugnt, harmoniskt och neutralt. Jajjemän. Usch fy fan. Jag vill inte^^ Fast jag är inte neutral när det gäller en grej. Tänker inte ta det här. Men det är inte så bra det heller. Det är inte skonsamt för mig själv. Känt så ett tag nu, och känslan växer och växer, sprider sig mer och mer, blir större och större. Jag vet innerst inne att jag borde försöka stoppa det. Men det är säkert försent. Som alltid. Typiskt jävla mig. Lyckat värre Emma lilla.

Nej, nu ska jag ta mig till köket och äta gyllene mellanvägen-mat. Gott, nej. Äckligt, nej. Fast förmodligen är det mer gott än äckligt, för jag är hungrig :O


Emma.

Hur stört är inte vädret? Igår var det full snöstorm och allmänt kallt och dåligt väder och sen idag så är det solsken och snöfritt. Borde det vara så i mitten på april? Nej, sannerligen inte. Men det är väl växthuseffekten som jävlas lite. Jag vill ha sommar nu, så himla skönt det skulle vara. Men man måste stå ut i skolan i 2 månader till. Visserligen kommer det vara jävlans jobbigt att skiljas från klassen. Det är ju en sån trygg och skön klass nuförtiden menar jag. Jag kommer gråta floder. Vissa människor kommer man aldrig någonsin träffa mer. Jag kommer inte bara sakna klassen utan också folk i andra klasser. Och alla jobbiga fjortisar i åttan och lärare och hela jävla Blåklintskolan. Jag har gått där sen i 6års och nu ska jag helt plötsligt aldrig mer dit. Fatta så läskigt. Jag har aldrig bytt skola, och har i princip alltid haft samma folk runt omkring mig. Hemskt. Blir ju nästan gråtfärdig bara jag tänker på det. Känslig som jag är. Jag tyckte ju till och med att det var jobbigt när klasserna halvdelades upp i 9an. Usch säger jag bara. Jag vill inte. Känns som om vi behöver ett år till.

Förövrigt är jag depp idag med. Kul kul. Not. Usch.


Emma.

Jag är depp. Vet inte varför. Bara blev det förut i eftermiddags. Helt onödigt. Jag vill bara ingenting. Är så otroligt sjukligt opepp på allt, verkligen allt. Jag vill inte göra nåt. Inte äta, inte sova, inte gå, inte springa, inte dansa, inte sjunga, inte nånting. Inte ens dö. Bara helt neutral i allt. Som en zombie med smink ungefär. Jag skulle bra gärna vilja ha en anledning. Men icke. Gud vill inte visa sig och ge mig ett tecken på varför Emma är opepparN. Det ända som gör mig något gladare (läs som gör att jag står ut) är Håkan Hellström. Klyschigt som bara den, men så är det. Han är min livslust just idag. Jag älskar honom. Regina Spektor har hjälpt till lite också. Att bara sitta och lyssna på texterna och lyssna och tyst sjunga med, och inte tänka på något överhuvudtaget. Det mina vänner, det är det underbaraste man kan göra. Det är livet. Man kan göra det i timtal. Gud vad jag överöser Håkan med kärlek i vissa inlägg, har gjort det många gånger nu känns det som. Men är man töntig så är man. Inget att göra något åt.


Men är han inte underbar så säg.


Emma.

Förövrigt är det här mitt 3:e försök till ett normalt inlägg idag.

Jag har en jobbig känsla inom mig idag. Det känns som om jag är pepp på en massa, men ändå ingenting. Jag känner mig bloggig, men allt jag skriver blir hellustigt. Jag blir galen. Och så sitter jag och lyssnar på låtar om gud. Hur störd är inte jag på en skala? Men den är sjukt bra.

Jag vill blogga mer, bättre och längre inlägg. Men idag är jag som låst. Det går helt enkelt inte. Får hoppas att jag kommer igen imorrn, eller på måndag, eller på tisdag, eller på onsdag eller någon annan dag.


Emma.

Mamma var snäll idag. Hon köpte nya skor åt mig. Jag hade först hittat ett par jättefina här nere i stan. Men dom var lite förstora så jag behövde en mindre storlek, men det fanns ju självfallet inte. Så jag tittar med hundvalpsögon på mamma och föreslår att vi ska dra in till Mobilia och se om dom har dom där. Mamma går på mitt trick och vi åker dit. Dock finns dom inte där heller. Jag blir lite ledsen då. Men inte allt för länge, för jag hittar ett par andra fina skor. Enkla fina tygskor. Inte som alla traditionella utan mer, ballerinatygskor. På nåt sätt. Svårt att förklara.

Folk säger att jag är bortskämd. Jag håller inte med, trots att jag innerst inne vet att jag är en bortskämd och snorkig liten jävel. Eller snorkig är jag väl inte. Men enligt mig så är det helt normal att få nya saker i princip hela tiden. Det är så det ska vara. Jag har alltid haft det så. Jag har så många omkring mig som skämt bort mig genom tiderna, min mormor, farmor, farfar, pappa, mamma, låtsasmormor och många fler. Det har bara blivit så. Och nu är jag fast i bortskämdträsket. Jag klarar inte av att inte få saker. Om jag inte får saker känns det hemskt. Det låter ju helsjukt, jag vet ju det, men det är så det är. Har fått höra att jag beter mig, eller har betett mig, därefter också. I alla fall i sjuan, enligt Ella. Jag har dragit mig ur det värsta nu, men jag känner att jag ibland har tendenser av det. Hemskt. Men jag gillar ju att vara bortskämd. Jag har blivit uppväxt med det och nu vore det svårt ifall det bara försvann.


Emma.

Jag är glad. Jag har sovmorgon till 11.45 imorrn. Och det känns så jävla gött. Jag ska sova länge. Jag kan ju fan sova ända till 10. Underbart. Sen så har jag bara fyra 50-minuterslektioner och sen blir det helg. Jag borde väl egentligen ta det lugnt i helgen. Men man får se vad som händer. Jag mår ju bättre nu, förutom halsont och svullen mage. Men i övrigt är jag relativt frisk, typ. Förövrigt så har jag och Ella upptäckt Hubbabubba sour dubble berrys (eller vad den nu hette). Det är ett magiskt tuggummi. Jag hatar egentligen att tugga tuggummi, men det här var helt fantastiskt gott. Vi har nog ätit runt 5 sådana var idag. Och ändå tröttnar man inte på dom. Som sagt, magiska.

Just nu sitter jag och avnjuter Ben&Jerry's Cookie Dough-glass. God är den. Dom stora klumparna av kakdeg kanske blir lite för mycket ibland, men det är jävligt gott ändå. Jag har visat att glassen är min också. Genom att äta direkt ur paketet (som inte är värst stort) med en sked. Alltså jag har salivat ner glassen, och eftersom jag har körtelfeber så vill ingen i min familj riskera att bli smittade så de tar ingen glass. Så enkelt är det för mig att få något fär mig själv. Undra om det funkar på andra saker också. Hm..borde testas. Jag kan slicka på en sak, le stt stort hånleende och utbrista "Nu är den min!". Vore riktigt underhållande. Kanske till och med funkar ifall jag slickar på en människa. Fan vad många jag skulle kunna göra till mina slavar då. Bara slicka lite på dom och sedan gömma dom i klädkammaren här hemma och ta fram dom när jag behöver. När rummet ska städas till exempel, eller när jag är riktigt sällskapssjuk tar jag fram en snyggaste och underhåller mig med honom. Slå lite på dom vore kul med. Kanske inte så dom får ont, men bara för att visa att jag bestämmer. Hä hä.

Men herregud så hemsk jag framställer mig själv här. Nästan pinsamt. Men sen kan jag ju tillägga att jag överdriver lite grann. Fast jag kan ändå inte låta bli att tänka på att det vore lite smått kul. SADIST JAVISST (eller vad)! Stackars den jävel som gifter sig, alternativt blir tillsammans med mig, och måste leva med mig. MAHAHAAHA. Jag tänker hålla offret i ett järngrepp och är den inte snäll blir det klädkammaren.

Nej men lägg av nu. Jag skrämmer ju mig själv. Nu är jag helt plötsligt både sadist och schizofren. Vart ska detta sluta egentligen?


Emma, Sadisten och SchizofrenarN^ herself.

Jag blev helt plötsligt så sjukt trött. Jag vet inte varför. Förmodligen för att du är sjuk dumbass, säger min hjärna. Men det bara slog till, pang poff liksom. Och så la jag mig i sängen för att vila en stund och somnar på direkten. Sen när jag vaknar vet jag inte vart jag är. Läskigt som fan. Sen lägger jag ner huvudet igen och drömmer samma dröm som i natt. Då blev jag lite glad. Men sen försvann den glada pirrigheten när telefonen ringde och jag var tvungen att anstränga min röst. Nu kom jag att tänka på en annan person. Satan, i gatan, som blir överkörd.

Jag är så förvirrad. Herregud Emma. Vad är det med din hjärna. Existerar den ens?


Emma.

Jag har precis haft utvecklingssamtal. Det gick bra. Gnällde på matteläraren lite och uttryckte mitt hat för henne. Och så försökte mammsen och Anna-Karin övertala mig att bada och göra livräddning. Jag tvärvägrar. Kalla mig envis, men jag gör det inte. Jag klär inte av mig halvt naken och umgås tätt inpå 15 brunstiga pubbepojkar som försöker dränka mig. Jag gör inte det. Kanske inte är så farligt tänker en del men jag gör det lite i ren protest mot att hela skolan tvingas bada 1 timme i veckan, trots att ingen egentligen gillar det. Emma kör kamp mot rektorn all by herself. Nejvars. Men jag gör det helt enkelt inte, jag tar ett IG. Men som det ser ut nu är det inte säkert att jag får IG för jag uppfyllde tydligen alla mål. Störd kvinna, vår idrottslärare. Men i övrigt gick det väldigt bra. Jag känner att jag connectar riktigt bra med Anna-Karin nu för tiden. Och förhoppningsvis går jag ut nian med 3 MVG:n, om inte fler (H) Känn på den ni som trodde att Emma Jansson inte var smart.

Jag har tänkt på en sak btw. Vad skulle jag göra utan Ella? Helt seriöst, jag skulle ju inte vara ett dugg. (Få inte sotrhetsvansinne nu Ells, för jag vet att du läser här^^) Men alltså, jag tror inte att jag tar vara på det så som jag borde. Inte uppskattar det värst heller, utan mer tar för givet. Hon finns alltid där, hon är min, så tänker jag. Och så är det väl. Men tänk om hon en dag skulle känna för att lämna mig för en annan. Typ Anna, som går på hamsteranabola. Det skulle ju inte bara så värt, som alla fjortisar skulle sagt. Nej, det skulle suga. Suga något enormt och juicy (hähäh dålig humor). Jag menar, hon är min bästa vän all times. Hon kan allt om mig och jag kan allt om henne. Vi kan prata om precis jävla allting. En vanlig vän kanske skulle känna sig lite obekväm ifall det första jag säger en morgon är "Jag har pms, och är så jävla menstjock så det finns inte. Så jävlas inte med mig". Men inte Ella, hon skulle skratta lite och säga typ "Jävla gud som uppfann pms" eller "Hähäh pms-monstret". Eller försöka jävlas lite med mig. Men det jag menar är att det är så skönt att ha någon man kan vara verkligen sig själv med. Och att vi har lyckats vara bästa vänner i typ 15 år är ju också jävligt facinerande. Vi har haft motgångar, men lyckas alltid komma tillbaka till varandra och vara tajtare än någonsin. Vi kompletterar varandra helt enkelt.

            

Sådär, nu har jag varit tillräckligt sentimental för dagen. Och nu ska jag återgå till mitt vanliga sura pms-jag. Härligt härligt men farligt farligt.

Btw så är min mamma inte klok i huvudet. När vi gick från utveckligssamtalet så började hon prata om badningen igen och jag satte mig på tvären och sa att jag minsann vägrar klä av mig naken tillsammans med massa 50+ are. Och då kläcker hon ur sig "Amen du klär ju av dig naken med massa killar, då kan du ju lika gärna klä av dig för ett G i idrott". Liksom wtf? 1. Hon vet väl fan inte om jag klär av mig naken med killar, 2. Hon borde inte lägga sig i det, 3. Säger verkligen mammor sådär?


Emma.

Jag hade förresten en pirr-i-magen-dröm inatt. Mysigt. Men det handlade inte om sånt det borde handla om, nu pratar jag inte sex och sånt här, utan snarare personer.

Jävlar vilket inlägg det blir idag :O

Idag har jag varit en trevlig dotter. Jag var på stan och fikade med pappsen och bihang. Nej det lät lite dumt. Pappsen & co kanske. Eller pappsen med familj, för enkelhetens skull. Det var trevligt. Fick nytt Toni&Guy Beach Curl Spray också, som är ett jävligt bra spray ifall man vill fluffa till sina lockar samtidigt som man vill få lite beach-feeling över det hela. Och pengar och påskägg fick jag också. Pappa är en väldigt snäll pappa. Själv köpte jag nytt hårspray, Proffs Volumax. Det är visserligen ett budgetmärke men jag diggar det. Sprayen är skitbra för mitt hår och ger verkligen den volymen jag kräver, och det är inte lite mina vänner. Och så köpte jag HappyDerm från L'oreal, riktigt bra faktiskt. Och så köpte jag Brilliant Brunette från John Freida, så inte min sexiga hårfärgs lyster tynar bort helt. Jag borde kanske gjort det redan första gångerna jag färgade mitt hår, och inte 3 år senare. Men är man seg så är man.

Ganska facinerande egentligen att jag inte haft min naturliga hårfärg på ungefär 3 år. Aka jag har varit brunett, inte blondin, i flera år. Många av mina vänner har aldrig sett mig blond, och en del vet inte ens att jag har varit blond. Men jag trivs mycket bättre som brunett. Sure, det är jättesnyggt med blont hår men jag tycker själv att jag passar bättre i brunt. Men det är ju jag. Jag har provat på många hårfärger dom senaste åren. Jag har haft orange, svart, mörkbrun, ljusbrun, slingat, blått (iaf vid utväxten^^) det hade folk kul åt och säkerligen nåt mer. Dock kommer jag alltid tillbaka till det mörkbruna med lite röda nyanser i. Och så ser det alltid svart ut i början av någon anledning. Men jag trivs. Dessvärre kan jag förmodligen aldrig få tillbaka min riktiga hårfärg, om jag inte låter det växa ut vilket inte skulle bli så jävla snyggt eller bleker sönder skiten, men då skulle förmodligen mitt stackars schletna hår gå av. Och inget av dom alternativen låter speciellt lockande. Men jag trivs ju som det är nu så varför ens fundera på det.

Jag tänkte skriva något mer. Men jag glömde bort det. Jag börjar få guldfiskminne. Eller egentligen inte, men vafan. Shit the same.


Emma.

Jag är pepp. Pepp på allt just nu känns det som. Jag vet inte varför men när jag vaknade imorse, aka för en halvtimme sen, så kände jag mig bara helt...lugn, harmonisk och pepp. Det mina vänner, händer inte ofta. Ganska härligt ändå. Jag har förövrigt lärt mig att sova längre på dagarna nu. Och jag hatar, bokstavligt talat hatar, att gå upp till skolan. Det är förjävligt. Man borde göra så att skolan börjar vid typ 11 istället. Eller ge alla hemundervisning så att man slapp gå upp.

Nej, nu funderar jag på om jag inte skulle ta och gå och lägga mig igen. Bara en liten stund. Det är jag värd. Hähäh.


Emma.

Jag har varit produktiv så det inte är sant idag. Jag har skrivit världens uppsats om buddhismen och gjort ett härligt upplägg på hur jag ska framföra ett argumenterande tal om plastikoperationer imorgon på svenskan. Känns riktigt pepp att jag lyckats med att göra mina läxor. För en månad sen skulle jag tittat på uppgiften, avgett ett litet hånskratt och mumlat "äh vafan, jag tar det där sen, det ordnar dig". Sen skulle det aldrig ens blivit av att jag gjorde uppgiften. Men nu är det annat minsann. Förövrigt är jag glad över att vara tonåring. Hur kul är inte det menar jag? Alla dessa socialiseringar med vänner, fester och sleepovers. Jag blev inspirerad av tonårsvärlden när jag läste käre Ellas blogg. Samtidigt som det är skitkul och man kan leva livet så är det hemskt. Att vara tonåring är övergånen mellan vuxen och barn. Man får gå igenom så himla mycket. Allt från hormonrubbningar till gräl med föräldrar till skitsnack och fördomar och allt däremellan. Samtidigt som det är lite underhållade så är det jobbigt. Man blir så känslig. I alla fall jag, och jag tror att många kan känna igen sig. Jag vet inte hur många jag har gråtit över saker, stora som små. Det känns som att man blir gråtfärdig för minsta lilla sak. Antingen är den premenstruella störningar eller så är man bara allmänt tonårskänslig. Vad vet en förvirrad tonårsflicka som jag?

Jag har kortat ner mina inlägg betydligt av någon anledning. Men så kan det gå när inte haspen är på. Kommer nog ett långt fedt inlägg någon dag framöver ska ni se trogna *host* läsare.


Emma.

När jag bläddrar ner på min blogg inser jag att jag har varit väldigt sur, negativ och allmänt pessimistisk. Jag ber om ursäkt. Jag är iofs en sån person. Men jag kanske inte behöver låta det gå ut över alla andra. Jag kan ju åtminstone försöka vara glad och positiv här. I'll give it a try anyway. Så det märks ju förmodligen ifall jag ändrar min vanligtvis sura attityd till något bättre.


Emma.

Fart & fläkt Du är en flexibel person. Du trivs med att ha många bollar i luften och att det händer mycket. Du trivs med med männsikor, men vill inte ta hand om dem. Du skulle säkert trivas lika bra med servitris som i jobbet som revisor. Vad du väljer ha att göra med hur lång tid du är beredd att studera. Andra yrken där du troligen skulle trivas och komma till din rätt: Journalist Jurist MeteorologBR> Receptionist Ekonom Översättare Försäljare Sekreterare Trafikledare Steward/Flygvärdinna Busschaufför Spårvagnsförare Kassör/Kassörska Polis Väktare Optiker Guide Datatekniker Lärare Brandman P-vakt Apotekare Mäklare Reseledare Skidlärare Bibliotekarie Informatör Tidningsbud

Jaha, då vet jag det. Skulle jag passa särskilt bra till något av dessa yrken tro?
Förövrigt så har Ella gått ut med att vi är lesbiska och är ihop på bdb. Lite småkul ifall folk tror på det :D ^^

Jag är sjuk. Sjuk så in i helvete är jag. Eller egentligen inte, men jag har körtelfeber. Kul för mig. Jag som trodde det var något värre. Jag har förmodligen redan haft det i 2 veckor. Men det smittar inte om jag inte typ hostar på någon. Så jag kan gå till skolan och allt. Men jag får inte vara med på idrotten på flera veckor! Jag tror att gud har hört mina böner. Och så får jag inte få ett endaste litet slag mot magen då min mjälte och lever är svullna och lätt kan spricka ifall jag får ett slag där. Det vore ju mindre kul. Men iaf, jag har inte cancer eller något. Bara körtelfeber som inte går att bota med någon medicin. Bara kärlek och omhändertagande.

Och in your faces ni som trodde jag var nojjig och trodde jag var sjuk. Vem hade rätt då, huh huh?


Emma.

Gud vad jag irriterar mig på alla prettojävlar som ska vara så helylle och tycka rätt om allting. Dom tycker precis som alla andra och är livrädda för att göra fel. Superambitiösa är dom också. Inget fel på att vara ambitiös, men man ska väl hinna andas också eller hur? Och så klagar dom på att alla krav är för höga, att man får prestationsångest och yadayadayada. Men gör något åt det då för helvete? Det är ju ni själva som sätter press på er. Man måste inte alltid prestera perfekt. Man ska göra så gott man kan och inte mer än så. I vissa fall är en del bättre än andra. Det bara är så. Man kan inte vara bäst på allt. Och det är bara att acceptera. Ett dåligt exempel här, om jag spelade fotboll och kämpade på mitt allra bästa så vet jag ju innerst inne att typ Ronaldinho alltid kommer vara snäppet bättre än jag, tänker man inte så, så har man för höga tankar om sig själv. Varför kan man inte tänka så inom andra områden också? Det är ju inte så svårt, bara lite mindre uppenbart. Jag kanske tänker konstigt men jag pallar inte att vara som alla överambitiösa prettojävlar som tycker preciiiis så som man ska och är så duktiga i skolan och som suckar upp till varenda lärare man har. Nej fy fan på dom små fanskapen. Tacka vet jag mig som är ständigt negativ och tänker helt underbart vrickat. Ella är med mig lite också tror jag. Vi brukar tänka rätt lika iaf.

Blogg.se har varit elakt dom senaste 2 dagarna också. Iofs bryr jag mig inte värst mycket, men lite frussande är det allt.


Emma.