Emma

1. Fan/helvete/jävla - något svärord. Ofta i följd.

2. "Men Eeeeerik" - något gnäll på Erik. Att han inte tröttnar på mig är ett under, han kanske stänger av öronen när jag pratar.

3. Något som har med mat att göra - "Vad ska vi äta", "Jag är hungrig", "Vad har vi i frysen", "Behöver vi handla något?" osv.

Oj, blev visst fel! Skulle ju tydligen skriva två saker jag vill göra. Äh, skriver både och.

Saker jag INTE skulle vilja göra:
1. Hoppa fallskärm/bungyjump eller något liknande. Tycker inte om känslan av att gambla med livet som insats. Man kan ju dö, på en sekund liksom (okej inte en sekund kanske, men det kan ju gå väldigt snabbt). Är alldeles för rädd av mig för att någonsin kunna utsätta mig själv för något sånt.

2. Skaffa en sjuklig mängd barn. ABSOLUT MAX är 3 stycken. Vill verkligen inte ha fler. Vill helst inte ha tre heller, men om Erik skulle tjata kanske jag skulle gå med på det. Två är lagom - då har man fått uppleva bebislyckan två gånger, ungarna har varandra att leka med osv. Men tycker att det är så egoistiskt att skaffa typ 6-7 barn, eller fler för den delen. Eller egoistiskt, men jag tycker att det känns som att ungarna hämmas mer av varandras närvaro än vad det gör någon nytta. Dom får ju aldrig den där uppmärksamheten som barnen i en mindre skara får. Visst att dom alltid har någon att vara med, men jag tror att man lätt känner sig utanför eller ensam. Men vad vet jag. Allt jag vet är att jag inte vill ha många barn. Dessutom verkar barn med supermånga syskon vara ruskigt ouppfostrade.

Saker jag skulle vilja göra:
1. Bo utomlands. Någon gång. Med min familj. Vore spännande - nytt språk, nya människor och en helt annan livsstil. Men jag har så nära band till min familj och släkt så jag skulle nog ha svårt för att lämna Sverige. Men jag skulle tycka att det var spännande.

2. Bygga och inreda ett hus - precis som jag vill ha det. Allt, in i minsta detalj, ska vara precis så som jag vill ha det. Oberoende av vad det kostar så skulle jag vilja gå runt och köpa inredningsprylar, bestämma tapeter, fönster och hur allt ska vara. Tills jag är sådär riktigt jäkla nöjd.

Denna är jättesvår. Jag skulle aldrig klara mig utan hela min familj. Mina föräldrar och mina syskon och min mormor och farmor&farfar och alla andra i min släkt. Dom är ju en del av mig allihop. Men det får vara underförstått att alla dom är personer jag inte klarar mig utan. Och mina vänner också.

Så jag måste nog säga Erik här. Han är min bättre hälft. Eller, jag är hans bättre hälft. Han betyder allt för mig i alla fall. Förstår mig som ingen annan och får mig att känna mig så otroligt lycklig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han har fått mig att förändras ganska mycket, till det bättre måste jag säga. Jag vågar nu alltid vara mig själv, jag har fått bättre självförtroende, jag kan prata känslor (innan honom var jag ganska kall) och så mycket mer.

Han är den jag vill spendera resten av mitt liv med och allt vad det nu innebär. Jag älskar honom helt enkelt.

Oj oj vilket kärleksdravel det blev. Känner mig så larvig. Men det är väl det kärlek gör - får en att bli larvig och alldeles blödig.

Detta kan bli tråkig läsning.

1. Pussar på Erik.

2. Äter.

3. Borstar tänderna.

4. Tittar på TV. Fast inte de kommande 3-5 dagarna. För vår boxer-jävel har kraschat så vi måste vänta på en ny. Man märker hur mycket man kollar på tv, när man inte har tillgång till det.

5. Kollar om ett nytt avsnitt av Skins, Grey's eller Glee har kommit upp. Trots att jag vet att det inte har sänts på TV än.

6. Spelar Wordfeud.

7. Kollar facebook och läser bloggar.

8. Kliar Erik på ryggen.

9. Pratar med mamma och pappa i telefon. Inte samtidigt. Dom är ju inte ihop. Men var för sig.

Min iphone. Tragiskt nog så känner jag mig naken utan den. Man kan ringa, smsa och googla. Allt finns där. Skulle tjuta blod om den försvann eller togs ifrån mig.

Erik. Han är ju ingen sak, men jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom. The love of my life, ni vet hur det är.

Det här var jättesvårt! Är så mån om alla mina grejer, och älskar mina saker över allt annat. Men jag kör på lite allmänt viktiga saker i alla fall.

Nagellack. Har inte haft omålade naglar på flera år. Känner mig rent ut sagt ful utan nagellack.

Hygienartiklar. Bra schampo och balsam, rakgrejer, parfym, tandborste och tandkräm, hudkrämer och allt sån där jag vill ha för att känna mig fräsch.

En skön säng. Finns inget mysigare än att krypa ner i en mjuk och skön säng och sova i många många timmar. Helst nio eller tio. Underbart.

Vet inte om jag skulle dö utan något av detta, men det är viktiga saker i alla fall.

Mörker. Hatar att gå runt i lägenheten när det är mörkt. Eller ute själv när det är mörkt för den delen. Får rysningar.

Ljud som jag inte vet var det är. Denna rädsla förstärks när det är mörkt.

Att någon i min närhet ska bli allvarligt sjuk eller, vill inte ens skriva det, dö. Skulle dö då. Klarar inte av sånt. Usch.

Spindlar. Inte så sjukligt längre, kan numera ta bort en liten spindel som äcklar sig någonstans. Men känner ett sånt sjukt obehag när jag ser en, både på tv och i verkligheten.

Att dö innan jag hunnit med allt jag vill göra i livet. Skaffa barn, utbilda mig till något roligt, gifta mig, resa en massa, skaffa hus och ja allt möjligt sånt där vuxet.

Krocka. Inte att jag själv ska köra in i någon/något utan mer för att andra idioter som typ kör i 160 på motorvägen när det är moddigt och halt ska köra in i mig.

Tandläkare. Speciellt Mjölby folktandvårt, otroligt slarviga och ointresserade och jobbiga. Har dragit ut typ 7 tänder och lagat minst 20 hål i mina dar då min tandkvalite suger åsnesnopp, men ändå vill jag göra allt för att slippa gå till tandläkaren. Det gör alltid ont på nåt sätt, och jag hatar att ha ont - är superkänslig för smärta. Det värsta jag gjort i tandläkarväg var att dra ut en av framtänderna i den nedre käken. Förstod inte vad tandläkaren sa, han hette något jag inte kan uttala, och han bände loss tanden med något som såg ut som en skruvmejsel. Det blödde, knakade och gjorde ont nåt så in i helvete förbannat. Jag tjöt och sköterskan sa hela tiden "den är snart ute" men nog fan verkade ta 20 min extra varje gång hon sa sådär. När tanden väl var ute så var den typ 3 cm lång och min mun kändes som att en elefant tryckt in sin snabel där inne och gnott runt. Fy fan säger jag bara. En av många traumatiska tandläkarminnen jag har.

Att frysa! Hatar vintern för att jag är konstant frusen. Mina händer och fötter är som isbitar från mitten av november och ända tills den första tussilagon tittar upp ur dikena.

Fisk. Har så fruktansvärt svårt för fisk. Speciellt lax. Det är så vidrigt. Både smakar och luktar as. Tycker att det smakar hav, och det gillar jag inte. Kan äta vit fisk - om den är panerad och om jag kan dränka den med sås.

Att diska. Tycker att det är så jävla äckligt med matrester! Och hatar att vara blöt om händerna.

Dryga och självupptagna människor. Såna som kollar snett på en för att dom tycker att dom är liiiiite bättre och liiiite snyggare än alla andra. Fisförnäma as. Inte nog med att man känner sig obekväm i deras närvaro så blir man ju så trött bara. Så roligt kan det ju inte vara att ha en påle uppkörd i röven.

FUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK.
Hade väntat förlänge med att skriva så nu försvann hälften. Kul. Som fan. Skiter i motiveringar nu, kanske en annan dag. Fan. Jag som hade skrivit så fyndiga och roliga motiveringar till alla. Kanske en annan dag som sagt.

Nu motiverar jag!

Katter. Opålitliga och otroligt läskiga. Mitt tycke för dom stärktes ju inte direkt på Kap Verde, på en restaurang på stranden där en katt låg 20 cm bakom min stol och lekte med en levande kackerlacka. Varpå kattfan sen tar upp den i munnen och börjar stryka sig mot våra stolar och verkligen vägrar gå därifrån trots att jag väste som en idiot. Det värsta av allt: katten bodde där, det fanns matskålar 2 meter bakom vårat bord...

När folk spyr. Blir så omåttligt förbannad när folk mår illa. Vet ej varför. En vrede utan dess like växer inom mig och jag vill bara skrika, och gråta. Jag skäms för mitt beteende när jag vågar visa detta (när det är familjemedlem eller så som råkat ut för magsjuka eller så), men jag kan inte råför det. En unge på jobbet i helgen mådde illa - ville be henne försvinna. Jag är en hemsk människa.

Att ha fuldagar. Dagar då man inte vill gå ut då det känns som att alla glor på en med den där blicken som säger "FY FA-AN, vad du är vidrig!".

När man har hunnit ifatt alla serier man kollar på. Gäller för tillfället Glee, Grey's Anatomy och Skins. Behöva sitta och vänta en vecka för varje nytt avsnitt. Nej fy bubblan.

SÅDÄR!

För det första så är det här nästan omöjligt för mig. Älskar så många låtar och lyssnar på så mycket olika musikstilar att detta ger mig ångest. Men jag ska göra mitt bästa.

Gotye - Somebody that I used to know
Tycker att den här låten är så skön, och den är så lätt att relatera till tycker jag.

Band of Horses - No one's gonna love you
Den här låten har alltid haft, och kommer nog alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Älskar den verkligen. Kan inte sätta ord på varför.

Mumford & Sons - The Cave
Kommer aldrig glömma när jag såg denna live på Way out west. Hela publikhavet skrek med och när banjospelet börjar och den kommer igång så tror jag att hela Slottsskogen dansade och bara njöt.

Håkan Hellström - Jag var bara inte gjord för dessa dar
Har alltid älskar Håkan. Tror jag kan de flesta låtar utantill, och jag skulle omöjligt kunna säga vilken av hans låtar som är bäst. Denna är inte bäst, men den betyder något för mig - på något sätt. Såg denna live på Way out west också, och den betyder Göteborg för mig. Ingen förstår nog varför, och det är inte meningen heller. Men den är bra. Gör mig varm inombords på något sätt.

Kate Nash - Nicest thing
Fin låt. Blir lite full i skratt när jag tänker på alla de gånger jag var lite olyckligt kär och lyssnade på den här låten, och efter varje mening så önskade man precis allt som hos sjöng. Larvigt, men jag tycker att den är mysig.

Tomas DiLeva - Vem ska jag tro på?
Mest för att jag älskar DiLeva, så var jag tvungen att ta en låt av honom. Lite också för att jag har suttit så jävla länge med det här nu att jag är trött på det. Kan ju inte bestämma mig. Men den här låten är bra tycker jag.

Julafton. Har alltid varit min favorithögtid och jag mår så bra just den dagen. Även om jag far omkring som en katt med senap i röven så mår jag så bra för jag får träffa alla mina släktingar som jag tycker så mycket om, på en och samma dag.

Den 20 juni. Den 20 juni 2010 så var det bestämt att jag, Madde och Amanda bestämt oss för att åka till Liseberg. Vi var ett gäng som skulle åka, bland annat så skulle Erik följa med. Den där macho, stora, långa, snygga och högljudda killen som jag träffat i samband med att jag var ihop med en av hans kompisar för längesen. Han hade precis gjort slut med min tjej och kvällen innan Liseberg så skämtade jag med Madde & Amanda och sa att jag paxade honom. När vi möttes allihop på McDonalds så var han precis sådär snygg som jag kom ihåg honom (han tyckte detsamma om mig har jag fått höra i efterhand). Vi hamnade i samma bil och halva bilresan var en debatt om vare sig man ska ha ett förhållande eller ej. Jag, den då eviga singeln, var totalt emot förhållanden och skulle aldrig ha en kille, och där med basta! Men han hade gett sig fan på att han skulle ha mig, från det att vi åkte iväg. Han limmade på mig hela dagen och vi åkte varenda grej tillsammans. Jag tyckte att han var macho och högljudd och lite för bestämmande, men ändå kunde jag inte låta bli att dras till honom. Han drog nån löjlig, påhittad historia om hur han och Jesper alltid brukade ragga upp tjejer på Liseberg och hångla med dom och eftersom han fick dras med mig hela dagen så var ju jag tvungen att offra mig, tyckte han. Och det gjorde jag, i Balder. Bakom oss satt två pojkar i 10-12 årsåldern och skrek "eeeeeeuuuuuuwww vad äckligt!". När vi kom hem på kvällen vågade han inte be om mitt nummer utan han frågade Madde efteråt istället. Och började smsa mig knappt innan jag kommit innanför dörren. Efterhängsen och dan som han var. Men jag gillade det, och jag gillade honom. Och ja, nu bor jag ju ihop med aset så han lyckades göra ett starkt intryck på mig i alla fall. För så kär i honom har jag aldrig varit i någon annan, och jag kunde inte må bättre eller vara lyckligare med någon annan. Nånsin!

Alla mina syskons födelsedagar. Lyckan över att få det där samtalet om att man har blivit storasyster är oslagbart. Tre gånger har jag fått det där samtalet. Och jag har nog börjat gråta varje gång.

11 juni. En till sak som handlar om Erik. Men den 11 juni var dagen då vi flyttade ihop och även förlovade oss. Allt var perfekt. Förutom det att jag var bakis och hade tjutit ikapp tillsammans med mamma och Lina innan sista flyttlasset bar av till Borensberg. I alla fall, vi hade lagat god mat och drack champagne för att fira att vi hade flyttat ihop. Det var inte så att han gick ner på knä eller hade lagt en ring i mitt glas eller så utan rent spontant pratade vi om att vi verkligen älskade varandra och ville vara med varandra i resten av våra liv och så blev det bara bestämt. Åkte in och kollade på ringar ett par dagar efter. Tog de fetaste vi kunde hitta (eller inte riktigt kanske) och köpte dom. Sen var det klart.

1. Jag svär otroligt mycket. Hela jävla tiden.

2. Jag älskar mina småsyskon så mycket att det gör ont i mig. Jag gråter ibland för att jag älskar dom så mycket.

3. Jag förlovade mig och flyttade ihop med min boyfriend dagen efter min student.

4. Jag har väldigt få, men väldigt när vänner. Har aldrig haft lätt för att lära känna nya människor.

5. Jag önskar ibland att jag var en karaktär i serien Skins, och att den skulle vara på riktigt.

6. Jag är ganska bra på att laga mat. Mina köttbullar är bäst i världen, och mitt potatismos också.

7. Jag älskar sparris. Skulle kunna äta det varje dag.

8. Jag har varit utomlands 12 gånger och alltså utsatt mig själv för flygning 24 gånger - och jag har inte dött en enda gång. *Peppar peppar ta i trä*, ska ju flyga igen i april. Usch vad nojig jag blev nu.

9. Jag får ångest av att tänka på att jag måste börja plugga igen. Är typ rädd för universitet. Vill bara ha mina böcker, plugga i min ensamhet och bli klar så fort som möjligt. Löjligt mycket ensamvarg över mig känner jag...

10. Jag får dåligt samvete hur lätt som helst. Tänker jag ens en dålig tanke om någon jag tycker om blir jag gråtfärdig.

Jag har gått och fått ont i ryggen. Svinont när jag böjer mig och typ tar på mig skorna. Har gått med det i några dagar. Erik tycker att jag är envis som vägrar ringa vårdcentralen. Men inatt hade jag så ont att jag knappt kunde somna, så jag tog tag i det och ringde nu på förmiddagen. Deras råd var att knapra värktabletter. Sammanlagt 11 st om dagen. Det låter väl roligt? Fast jag kan ju alltid svälja ner dom med julmust, för att få känna lite extra julkänsla.

Jul om ett par dagar som sagt. Kul jul. Hos farmor i år! Har inte firat där på tre år så jag är överlycklig över att få spendera största delen av julafton där.

Jag lär ju antagligen inte skriva något mer här innan jul så - GOD JUL! (Till alla mina 1000 läsare)

Borde jag lägga upp bilder från min semester? Kanske. Fast vem bryr sig. Jag minns ju alla bilder i huvudet i alla fall.

Förresten så har jag skaffat ett jobb. Var på intervju i måndags och ska börja lite smått på lördag. Visserligen är det bara som ett extrajobb, och bara helger. Men inga kvällar i alla fall. Och i dessa tider när det inte finns annat att söka så är jag nöjd med det jag får. Ska jobba med barnkalas i en pysselaffär som heter Medmera. Kul jul.

En annan rolig sak är att Erik har köpt Mjölbys största julgran. Jag lovar, den är minst två meter i diameter. Och vi var tvungna att kapa av typ 30 cm så att inte toppen skulle böja sig. Den tar upp halva vardagsrummet känns det som. Men den är fin. Och dricker vatten som en bakfull tonårskille. Vi fyllde på fullt på kvällen och morgonen efter så var det slutt. Men som sagt, den är jättefin. Borde dock köpa lite pynt till. Har inte en enda kula på baksidan. Så folk som tittar in genom balkongen tror nog att vi kör på den lite mer spartanska stilen - bara ljus.


Ni kan få en. Denna visar stranden precis utanför (typ 2 minuters gångväg i stekhet sand) vårt hotell, på kvällstid. Och bara en liten bit. Stranden fortsätter flera kilometer åt båda hållen.

Jag vet att jag har en ful blogg. Men jag orkar inte. Har blivit lat med åren. Har varit hemma i Sverige i ungefär en vecka nu. Har börjat fjälla lite. Har en vit liten fläck på underarmen (vad i...?), supersnyggt. Tog nästan inga bilder. Och tog jag några så är dom på Erik eller hus. Har nog råkat ta bort några också tror jag. För alla bilder finns inte i mappen när jag kollar. Plus att jag raderade dom från kameran efter överföringen. Smart gjort av mig.

Har för övrigt klippt av mig håret. Ett tag hade jag ju hår nästan hela vägen ner till rumpan, sen klippte jag det axellångt. Nu är det ännu kortare än så. Hur ska detta sluta? Butchfrill? Snagg? Hockeyfrilla? Ja, säg det.


Så här ser det ut. Är nöjd, men jag blir ju förjävla ful på bild nu för tiden. Har min näsa växt? Den ser oroväckande stor ut tycker jag. Mitt fina badrumskakel i bakgrunden, och tvättmaskinslocket. Ojämna små ostbågsögonbryn har jag ju också. Med typ 10 cm mellanrum. Så går det när man inte orkar köra med pincetten utan använder rakhyvel istället! (En gång råkade jag raka bort halva ögonbrynet, DÅ kunde vi snackat ostbåge).

Har bakat julgodis med mina bästa vänner idag. Blev bra. Förutom ett litet missöde med chokladknäcken, men säg den som lyckas göra knäck utan att det går lite snett. Så nu är kylen full av knäckar (knäck i plural hehe), snöbollar och snickerskakor. Gott, men jag känner ju hur det sätter sig både här och där, för varje tugga. Men som min nya fina header säger: "Eat your troubles away". Bra livsfilosofi.

Fan. Jag skrev ju ett inlägg från min mobil för ett par dagar sen. Men det verkar inte ha kommit upp. Därför verkar det istället som att jag har lyst av min frånvaro. Säger man så? Eller är det lyst av frånvaro bara? Vet ej.

Har börjat läsa en bok som heter Inlåsta. Det verkar jättebra. Handlar om en liten pojke som heter Jack. Han är fem år och boken är skriven ur hans perspektiv, med hans ord. Så böjningar av ord och förklaringar är alltså ur en femårings perspektiv. Det måste vara svårt att skriva så som vuxen. Han är inlåst i ett rum tillsammans med sin mamma. Om nätterna kommer någon som han kallar Svarte Man. Jag antar att det är pojkens pappa. Har inte kommit så långt, så jag vet inte varför de är i rummet än. Den verkar bra i alla fall, så den ska jag läsa på planet på väg mot...

..KAP VERDE! Ja för dit åker jag tidigt på måndag morgon! Gud så skönt det ska bli. En medeltemp på 25 grader, all inclusive, egen hotellstrand och en bar som är nedsänkt i poolen. Åker upp till Stockholm och sover på hotell på söndagen så vi ska slippa åka till Arlanda mitt i natten. Kommer inte ha med mig någon telefon då det är sviiindyrt att ringa och smsa både till och från Kapis.

Nu måste jag ta hand om min lillasyster som är hemma hos mig och knaprar glass (och allt annat hon hittar i skåpen).

Imorrn kommer Olle & Sofie. Mycket trevligt!


Lina på Liseberg i somras. Vi satt i Kållerado och hon sarrtotalgömd under sin poncho för att hon inte ville bli blöt.