Emma

Denna är jättesvår. Jag skulle aldrig klara mig utan hela min familj. Mina föräldrar och mina syskon och min mormor och farmor&farfar och alla andra i min släkt. Dom är ju en del av mig allihop. Men det får vara underförstått att alla dom är personer jag inte klarar mig utan. Och mina vänner också.

Så jag måste nog säga Erik här. Han är min bättre hälft. Eller, jag är hans bättre hälft. Han betyder allt för mig i alla fall. Förstår mig som ingen annan och får mig att känna mig så otroligt lycklig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han har fått mig att förändras ganska mycket, till det bättre måste jag säga. Jag vågar nu alltid vara mig själv, jag har fått bättre självförtroende, jag kan prata känslor (innan honom var jag ganska kall) och så mycket mer.

Han är den jag vill spendera resten av mitt liv med och allt vad det nu innebär. Jag älskar honom helt enkelt.

Oj oj vilket kärleksdravel det blev. Känner mig så larvig. Men det är väl det kärlek gör - får en att bli larvig och alldeles blödig.