Emma

Jag har fortfarande inte gått och blivit deprimerad. Ja, ni läste rätt. Jag mår bra. Relativt i alla fall. Eller nej, jag ska inte klaga, för jag inte inget att klaga på. Jag är dock lite förvirrad, men det är ju så jag är skapt så det går inte att göra något åt. Men jag mår i alla fall bra. Jag har träffat lite nya vänner, vilket är bra. Att träffa nya vänner var ju prompt omöjligt för mig förr, det har jag nog skrivit otaliga gånger i denna blogg. Men nu har motsatsen visats och jag tycker att det är jättekul att träffa nya människor. Jag gör saker också. Som sagt jag träffar folk, festar, umgås och motionerar. Eller motionerar är väl att ta i, men jag och Ella går 1 mil i veckan. Aka vi går 5.0 på södra två gånger (eller mer) i veckan. Hurtiga som tusan har vi blivit. Men vi har bestämt oss för att ta på oss en bikini och visa oss ute minst en gång i sommar i alla fall. Och då vill vi ju inte se ut som knubbsälar där på stranden, så vi slimmar oss lite halvt nu. 20 spänn på att vi inte alls kommer bada eller visa oss i bikini i sommar, men vafan, det är ett senare problem.

Förövrigt kanske jag och Ella ska hälsa på på InfoKomp på fredag, men det måste vi fixa själva för Syo-fanskapet är sååå hiimla upptagen. Men vafan, han är ju syogrej, det är väl hans jobb att hjälpa elever med sånt här eller? Gay är han. Eller kanske inte, fast han ser faktiskt lite gay ut, nothing mean, men han gör det. Pratar så gör han med. Och nej, jag har inte fördomar mot någon. På tal om fördomar lämnade jag in min svenskauppgift idag, vi skulle skriva en krönika om fördomar. Jag skrev om sviniga män och att det inte alls är lustigt att man har fördomar mot allt när man ibland blir behandlad på ett speciellt sätt av någon snoppförsedd jävel. Tro inte att jag hatar män eller så. För det gör jag inte, jag älskar män. Dom flesta iaf. Ta åt er ni män som känner er uppskattade av mig^^ Nu lät jag fan promiskuös och verkade lite smått polyamorös där ett tag. Men det är jag inte heller. Jag borde nog lägga ner nu, annars tror folk att jag är helt körd i huvudet, vilket jag i och för sig är.. Men nej, lägg ner nu Emma. Och helt plötsligt börjar jag skriva om mig själv som tredje person också. Nej, lägg ner!

Tack för mig.

Idag har jag varit hurtig som fan. Jag och Ella gick spåret idag, en halv jävla mil. Allt för att få bort alla dessa kalorier som bor inuti oss och för att slippa cellulitmardrömmar. När jag var påväg hem sen höll jag på att dö av hunger. Allt jag ätit från i fredags är typ lite ris, ett vaniljhjärta och en macka. Jag har inte ätstörningar eller nåt annat fjönseri, utan jag har varit sjuk och igår var jag halvsjuk och inte hungrig. Och idag var jag bara inte på äthumör.
På tal om ingenting så träffade vi Skabbis idag! Allas vår älskade Skabbkatt. Det var fan ett år sen eller något vi såg honom sist. Det verkade faktiskt som han kände igen oss. För han följde efter oss, precis som han gjorde förra sommaren då vi umgicks regelbundet med Skabbis. Den lille rackarN. För er som är intresserade av hur Skabbet ser ut så kolla in min bdb senare så kanske det dyker upp en bild på honom där. http://emhaha.bilddagboken.se/

Förövrigt så var jag på part-hey igår. Med Ella, Wirre och Lager. Det var kul. Eller nej, först var det skrämmande som fan. Eftersom Lager (som hittat festen) aldrig träffat människorna innan och medelåldern var väl typ 19?^^ Och det spelades Carola. Jag skämtar inte. Det var Carola på hög volym och några fnittriga fjortisar som hittat dit satt och sjöng med för full hals. Läskigt. Men senare kom det dit lite folk som Wirre kände så då blev det inte lika jäkla dött. Så mot slutet av kvällen hade jag trevligt iaf. Haha.

Tack för mig.

Jävligt meningslöst inlägg om mitt otroligt sega och tråkiga liv.

Jag har precis pluggat. Och det mina vänner, det är ovanligt. Men jag kände mig ganska produktiv idag, och dessutom är franska svårt. Eller nej, iofs kände jag mig inte produktiv alls, men böckerna låg bredvid mig och jag hade inget att göra. Och dessutom läste jag bara igenom skiten halvhjärtat en gång. Så om det är att plugga..så ja, då pluggade jag som fan.

Je embrassais ma petite soeur hier.
Jag kramade min lillasyster igår. Vilket jag inte alls gjorde, men jag ville skriva ngt avancerat^^

Förövrigt så är allt relativt bra nu. Vissa stunder är visserligen bättre än andra. Men jag borde inte klaga, vilket jag förstås gör ändå, men i alla fall. Fast jag är ju inte överglad, ifall ni trodde det, men det är jag ju å andra sidan aldrig så vafan^^ Men jag har gått och blivit väldans rastlös. Ett tag satt jag ju inne på mitt rum framför datorn hela dagarna och trivdes med det, jag älskade att sitta still på min mulliga rumpa. Men nu sitter jag på mitt rum framför datorn och pillar på allt i min närhet för att jag är så uttråkad. Jag vill göra saker hela tiden. Och inte ens när jag gör saker hela tiden är jag nöjd. Jag är som ett barn. Lite tragiskt. Men vadå, jag vill bara ha något att göra. Jag borde skaffa fler vänner, men jag vill inte ha fler vänner. Fast jag borde kanske hitta på något mer att göra. Jag och Ella brukar ju visserligen åka in till Lkpg och typ gå.. Och det är ju kul, men det var ett tag sen nu. Vi måste åka till Lkpg. Fast jag skulle ändå vara rastlös dagen efter, eller kanske till och med direkt när jag kommer hem. Fan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Inte bara hoppa omkring som en gräshoppa och leka och vilja göra saker. Jag borde chilla lite mer. Vilket känns som att det är det ända jag gör. Chillchillchill hela dagarna. Orka chilla lix. Så kul är det inte. Eller jo det är skönt, för man slipper anstränga sig. Men i längden blir det bara tråkigt och tjockt. Och det är inte kul när man går upp i vikt av för mycket chillning och kakätning, men det tänker man ju förstås inte på förrns efteråt. Såklart. Nu är man bara glad över att sitta och hålla en vacker kaka i handen. Men sen när man väl sitter fast där i datorstolen för att man är för tjock, ja då passar det minsann att gnälla. Jajjemän. Nu blev jag sugen på kakor. Jag ska gå och äta en kaka nu. Mamma bakade förut. Tack Gud och mamma för att ni hör mina böner. (Nej jag är inte troende, men jag och Ella har ständiga internskämt om Gud & Jesus).

Tack för mig.

Utan dina andetag - Kent

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

Egentligen hatar jag Kent. Jag hatar dom så mycket så det finns inte. Men dom är sjukt bra när man är kärleksdepp. Den här låten iaf, den är grym. När man tror att man mår allra sämst ska man lyssna på den här och så fylls man av tårar, ångest, glädje och hopp på samma gång. Det blir en sån skön desperat skrik-känsla inom en, så man vill bara gråta. Och så gråter man och så lyssnar man på låten igen. Sen fortsätter man så till det har gått över lite, för det gör det faktiskt, förr eller senare. Med hjälp av Kent. Jag skäms faktiskt lite, eftersom jag alltid ogillat Kent (och fortfarande gör). Men när jag hör den här låten och desperationen i Jocke Bergs röst, så glömmer jag bort det för en stund, men bara i 4.21 min. Ella har i alla fall kunnat pressa in i mitt huvud att Kent går alldeles perfekt att deppa till.

Tack för mig.

Ibland har man sjukligt tråkigt. Oftast hittar jag på något roligt (läs tidsfördrivande). Men icke denna helg. Eller i alla fall inte igår, då det var fredag. Jag höll på att krevera här hemma. Det var tänkt att det skulle bli lite paart-hey någonstans, men den planen sket sig för den enda partyliknande sak som fanns var en som låg 1 timme utanför Norrköping. Och dit kände inte jag att jag ville åka. Men sen kom vi på att vi skulle dra in till Linköping ändå. Men icke. Eller jo för Ellas del blev det så. Eller alltså, hon drog till sin boyfriend och kollade på film, eller vad dom nu gjorde. Sen var det meningen att Ella skulle höra av sig och så skulle jag ta det fina lilla tåget och hänga med dom. Men jag blev dissad. Då blev jag sur. Eller nej, jag blev inte sur (det var jag redan innan, har varit sur hela veckan,bläh). Iaf, så blev det för mig att tillbringa hela fucking fredagen framför datorn. Kul? Nej, inte överhuvudtaget. Jag fick sitta och diskutera mitt liv, kärleksliv, övernaturliga tankar och allt annat där emellan med en vikarie som varit på skolan, Dennis. Känns ju lite patetiskt egentligen när man från början hade planerat att göra något helt annat. Och så försökte jag skriva lite på Adamanthea också. Det funkade inte. Det blev bara dåligt och deprimerat. Jag har fått en känsla av att om jag ska kunna skriva bra så måste jag må dåligt. Annars går det bara åt helvete. Tragiskt. Men å andra sidan är "tragisk" en ypperlig beskrivning på vad jag mestadels är.

Kort inlägg, men det gör inget för jag är också kort.

Tack för mig.

Jag ändrade tillbaka till min gamla layout igen. Jag blev bara hungrig av att se maten när jag läste min egen blogg.

Jag har bestämt mig för att ta tag i mitt bloggande och börja skriva mer. Mer betydelsefullt och inte några jäkla ihopslafsade inlägg på 3 rader. Men det värsta är ju att jag inte vet vad jag ska skriva om. Liksom, jag är ju inte ledsen och jag är ju inte glad. Och när man känner sig som ett jäkla mellanting mellan dom känslorna så är det svårt att få fram sin poetiska och skrivglada sida. Tyvärr. För det är då man egentligen är mentalt redo att skriva långa opartiska blogginlägg om allt möjligt. Jag skulle vilja ha ett speciellt ämne att blogg om. Som typ modebloggarna har, dom har ju sina jäkla dagens outfit och sånt. Men jag är ingen modebloggare och planerar inte att bli heller så där sket sig den idén. Och jag reser inte överdrivet mycket, så jag kan inte skriva någon resedagbok heller. Och jag lagar inte mat/bakar, så jag kan inte skriva om det heller. Och jag lever ett sjukt tråkigt liv så jag kan inte direkt skriva om mina intressanta dagar, för då skulle jag förmodligen aldrig skriva.

Förövrigt vill jag ha en ny mobil. Det jag har nu är visserligen inte gammal. Men jag vill ha en ny ändå. Och så har jag hittat ett par sjukt gulliga Fred Perry-skor som jag vill ha. Jag funderar på att beställa dom, men man kan ju då inte vara säker på att de passar och då måste man skicka tillbaka dom till typ England och, det känner jag inte för. Och det finns en massa saker jag vill ha. Jag vill ha nya tights, nya klänningar, nya tröjor och allmänt nya saker. Jag har ju pengar, men jag är snål. Eller nej det är jag inte heller, men jag vill ha så mycket och jag vet att mina pengar inte kommer räcka till. Men det jag prioriterar just nu är nya skor, för mina Lacostes börjar gå sönder både lite här och där. Och så borde jag införskaffa mig en ny vårjacka, trots att det bara är början av februari.

Fråga mig inte varför jag har matgrejs som layout på bloggen. Jag gillar mat och orkar inte göra ordning sidan. Gör det åt mig någon?^^