You spin me right round, like a record maybe
Har du någonsin känt att du vill ha något så bad att du skulle kunna göra vad som helst för att få det? Det har jag. Väldigt ofta i och för sig. Men nu är det hemskt. Jag har en sån sjuk abstinens på Karamellkungen-godis. Jag vet inte varför. Jag bara vill ha det. Nu! Jag har inte ätit just sådant godis på jag vet inte hur länge. Jag sitter här och hela jag är fylld av ett sjukt begär. Det är lite läskigt faktiskt. Jag brukar inte känna såhär. Bara idag. Men jag vet ju att jag inte lär få något jävla godis. Dels för att jag skulle behöva ta mig till Ica (bara dom som har Karamellkungen?) och dels för att jag har lovat mig själv att inte äta godis. Fast just nu skulle jag skita i det. Fick jag en såndär färgglad påse skulle jag fullständigt skita i allt och bara vräka i mig. Eller kanske inte vräka i mig. Men jag skulle vara jävligt glad.
Tack för mig. Nu ska jag och mitt godisbegär gå och dö.
Tack för mig. Nu ska jag och mitt godisbegär gå och dö.
Det är så logiskt
Jag har gått och blivit glad. Jag går och skrattar i princip jämt. Jag är nästan lite kär också. Kär i allt. Glad och kär. Det låter bra. Så nu kanske det blir lite glada inlägg framöver, eller nej, det tror jag knappast men man kan ju alltid hoppas. Jag är ju glad iaf.
Ville bara att alla skille veta det :D
Ville bara att alla skille veta det :D
P M S - Shaalalalala Pehe ehem ehes - Shalalalalaa
Jag har pms och vill döda allt i min närhet. Den jäveln, also known as Gud, som kom på det visste ta mig fan inte vad han höll på med när han skapade kvinnan och gav henne mens och därmed fucking pms. Blaha blaha jag vet att alla dessa små ulliga och gulliga bebisar skulle bli till utan kvinnans röda vecka, men var Gudfan (ursäkta alla religiösa, men jag är sur) tvungen att ge oss pms? Det kunde väl inte varit så svårt att bara fixa till en kvinna som är ständigt befruktbar och menslös så skulle allt vara perfekt. Då skulle inte alla män behöva gömma sig i garderoben när deras pms-monster till sambos/fruar/flickvänner sätter igång. Och vi kvinnor skulle inte behöva vara så förbannat känsliga, arga, ledsna, elaka, sura, irriterade, glada och allt annat på samma gång. Livet skulle vara så mycket enklare utan det. Pms alltså.
Ibland känner man sig så nere och borta att man tror att Gud har valt att straffa just en själv. Det gör så ont överallt, i magen, i ryggen, i benen, i huvudet, i nacken och lite i magen igen. Det är som om man vill lägga sig ner och bara försvinna ner i ett svart hål där ingen är, inte ens man själv. Dessutom tänder man till på allt någon säger. Vad som helst kan få en att vilja döda. Men det värsta av allt är nog ändå frågan. Den ständiga jävla frågan; "Är du suuur?". "Vad är det meed dig?", "Varför är du suur?", "Är det något som hänt?" och dylikt, i våra (pms-paketens) små huvuden låter det mer som en nasal, jobbig flugjävel som tror att den är bäst i världen. Den frågan gör att en ilska som inte ens finns i denna värld börjar gro ända ner i tårna och sprider sig bubblande och uppåt i en rasande fart. Sen bryter det ut. Då slipper ingen undan. Då känner man sig ungefär som The Tazmanian Devil (det där rabiessmittade, damp-djuret i Looney Tunes). Man blir så arg och känner en lust att vilja slå på saker. Helst levande varelser. Man får nästan krampaktigt fläta ihop fingrarna för att de inte ska smita iväg och slå någon, väldigt hårt.
Okej, jag kanske överdriver det hela liite liite granna här nu. Eller i och för sig ganska mycket. Men ibland kan det kännas så här. Det är ta mig tusan inte kul. Inte över huvud taget. Nu tror säkert folk därute att jag har en allvarlig hjärnskada och lider av aggressioner. Men så är inte fallet. Jag lider bara utav pms en gång i månaden. Precis som många andra kvinnor ute i världen.
Jag skyller detta inlägg på pms-förvirringar och att jag var tvungen att skriva av mig lite grann.
Tack för mig och ha en förjävligt liv alla där ute.
Ibland känner man sig så nere och borta att man tror att Gud har valt att straffa just en själv. Det gör så ont överallt, i magen, i ryggen, i benen, i huvudet, i nacken och lite i magen igen. Det är som om man vill lägga sig ner och bara försvinna ner i ett svart hål där ingen är, inte ens man själv. Dessutom tänder man till på allt någon säger. Vad som helst kan få en att vilja döda. Men det värsta av allt är nog ändå frågan. Den ständiga jävla frågan; "Är du suuur?". "Vad är det meed dig?", "Varför är du suur?", "Är det något som hänt?" och dylikt, i våra (pms-paketens) små huvuden låter det mer som en nasal, jobbig flugjävel som tror att den är bäst i världen. Den frågan gör att en ilska som inte ens finns i denna värld börjar gro ända ner i tårna och sprider sig bubblande och uppåt i en rasande fart. Sen bryter det ut. Då slipper ingen undan. Då känner man sig ungefär som The Tazmanian Devil (det där rabiessmittade, damp-djuret i Looney Tunes). Man blir så arg och känner en lust att vilja slå på saker. Helst levande varelser. Man får nästan krampaktigt fläta ihop fingrarna för att de inte ska smita iväg och slå någon, väldigt hårt.
Okej, jag kanske överdriver det hela liite liite granna här nu. Eller i och för sig ganska mycket. Men ibland kan det kännas så här. Det är ta mig tusan inte kul. Inte över huvud taget. Nu tror säkert folk därute att jag har en allvarlig hjärnskada och lider av aggressioner. Men så är inte fallet. Jag lider bara utav pms en gång i månaden. Precis som många andra kvinnor ute i världen.
Jag skyller detta inlägg på pms-förvirringar och att jag var tvungen att skriva av mig lite grann.
Tack för mig och ha en förjävligt liv alla där ute.
2007 är borta och nu är det ett nytt år. Yey.
Ännu en sån där jobbig resumé. Men jag har tråkigt.
Ja, det gjorde jag.
2. höll du några av dina nyårslöften? kommer du ha några nya för nästa år?
Jag hade inga nyårslöften. Man kan väl säga att det nya årets löfte är att bli nyttigare (ack vilken klyscha)
3. blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, jag har inte så gamla vänner.
4. dog någon som stod dig nära?
Hm..nej. Eller min gammelmormor dog, men hon stod mig inte speciellt nära.
5. vilka länder besökte du?
Jag var faktiskt inte utomlands, när jag tänker efter. Men i år, då bär det av mot USA i sommar!
6. är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
En pojkvän skulle sitta fint. Tönt är jag, men vadå, alla har ju behov.
7. vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
Jag kommer inte minnas något datum alls.
8. vad var din största framgång 2007?
hm..att jag lyckades få mvg i engelska kanske.
9. största misstaget?
Att jag blev way to kär i en viss person.
10. har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Men förkyld som mest tror jag.
11. bästa köpet?
Ja, herregud det kommer jag inte ihåg. Men det är nog någon av alla dessa klänningar jag äger.
12. vad spenderade du mest pengar på?
Smink och kläder.
13. gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, Ella gjorde mig säkert riktigt glad ett flertal gånger.
14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
Clap your hands say yeah - Upon this tidal wave of young blood. Det är sommar i Ekholmen.
Och säkerligen många fler.
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare.
16. vad önskar du att du gjort mer?
Levt lite mer, samtidigt som jag tycker att jag levde tillräckligt.
17. vad önskar du att du gjort mindre?
Tjutigt.
18. hur tillbringade du jul?
Med familj/släkt.
19. hur många personer har du varit sugen på under årets gång?
HAHA, många!
20. favoritprogram på TV?
Grey's Anatomy, lätt!
21. hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, tror inte det.
22. bästa boken du läste i år?
Jag läste många bra böcker.
23. största musikaliska upptäckten?
Vapnet, Operator Please och Mika tror jag.
24. något du önskade dig och fick?
hm...nagellack^^
25. något du önskade dig men inte fick?
Kristian Anttila-biljetter.
26. årets bästa film?
Hata Göteborg eller Blood Diamond
27. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mycket saker. Väldigt mycket.
28. hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Popig och lite indie kanske.
29. vad fick dig att må bra?
Pratstunder vid elementet (bara Ella som fattar, antar jag).
30. vilken kändis var du mest sugen på?
Musse Hasselwall tror jag. Han är faktiskt het!
31. vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Inte en enda.
32. vem saknade du?
Ingen. Förutom Ella då vi inte träffats på ett tag.
33. den bästa nya människan du träffade?
Jag träffade inga nya människor. Men bara för att säga någon och för att Ronny ska få sig lite kul så säger jag Hampus!
(Haha, lite skämtsamt sådär, men ändå vafan^^)
34. en värdefull läxa du lärt dig i år?
Att inte världen går under bara för att allt inte går som man vill. Och att bli accepterad av the one you love at the moment inte är allt som betyder något.
35. citera en sångtext som summerar ditt år.
Jäkligt svårt. Jag tar några fler.
I början av året:
Noice - Bedårande barn av sin tid
"Se, vem kommer där
Som en deja vu, som nån jag sett förut ut
Han har färgat hår, sminkade ögon och Beatlesskor
Men varför stirrar dom, pratar om honom, vänder sig om
Kan dom inte se att han e ett bedårande barn av sin tid
Ett bedårande barn av sin tid
Ett bedårande barn av sin tid
Ett bedårande barn av sin tid
Ett bedårande barn av sin tid
Han e hatad av alla bara för sitt yttres skull
Kvar e stoltheten, det är den han har, det är den han lever för
Men varför stirrar dom, pratar om honom, vänder sig om
Kan dom inte se att han e ett bedårande barn av sin tid"
Mitten av året:
Broder Daniel - Shoreline
"Ever since I was eight or nine
I´ve been standing on the shoreline
for all my life I´ve been waiting
for something lasting
you loose your hunger and you loose your way
you get confused and then you fade away
oh this town
kills you when you are young
oh this town
kills you when you are young
I´m not the boy that I used to be
this town has got the youth of me
all the eyes turn hollow
from the work of sorrow
you die young
you die when you´re young
you die when you´re young
we are shadows
oh were shadows
just shadows in the alley"
Slutet av året:
Butterfly Boucher - A walk outside
"Which came first, the love or the love song?
Which is more important in the long run?
Do you really wanna talk about it?
Take it to the back veranda
Have a drink and talk around it
In the end it doesn't matter
In the end we all go home
I thought about it for a minute
Music's in the kiss we hold
Which came first, the love or the love song?
I'm sorry, I guess I was wrong
Let us find a tune without a sound
Find a place that noone's found
Pick it up and put it down
Clever lines and clever lyrics
All boil down to what goes in them
If they find life then so do we"
Ish så tråkigt. Det är fullt förståeligt ifall ni inte orkar läsa allt.
Tack för mig.
Artighetsprat kan ta och stoppa upp något i arslet, om det nu har ett sådant.
Jag har just insett att jag inte kan vänta. Det är oerhört jobbigt. Det jobbigaste är nog om man precis börjat prata lite med säg, en söt pojke (vad annars i Emas skruvade värld?). Då börjar det hela med, vad jag kallar det, artighetsprat. Exempel:
- SötPojke tralala. säger: (påhittat namn offcourse)
Hej / Tja / tjoho / Liknande :P
- Emma, jag. säger:
Hallo^^
- SötPojke tralala. säger:
Gör du / görs / händer / liknande?
- Emma, jag. säger:
Inget speciellt / lyssnar på musik, du?
- SötPojke tralala. säger:
Samma typ :) Läget då?
OSV.
Och så fortsätter det i ett bra tag. Helt fucking onödigt enligt mig. Sure det kan vara bra i början. Men sen ifall man känner för att lära känna personen mer, eller om man känner att man är lite granna intresserad av personen i fråga så är det dags att skippa det där artighetspratet. Trots att man kanske är blyg borde man ändå försöka antyda att man vill ha mer. För om man inte gör det så lär det där artighetspratet liksom go on and on and on and on tills jag vet inte hur länge. Och det är ju som sagt onödigt. Men om man då istället känner att man inte alls vill ha personen, inte ens som ett one night stand eller något då är det nog dags att börja tänka på refrängen. Blocka människan och gå vidare i livet. För det finns så mycket mer än artighetsprat. När man väl kommit förbi det stadiet kan man börja ha djupa diskutioner, eller prata med varandra om varandra och så himla mycket mer. För en del tar det i princip ingen tid alls att ta sig dit. Men för en del verkar ju som om deeet aaaaaaldriig tar slut på artighetsprat. Jag har råkat ut för sånt flera gånger (men tro inte att jag är någon nätraggare eller något, för det kan lika gärna hända en person man träffat på gatan och sedan bytt msn-adress med). Iaf, det går så seeegt. Det här kommer låta sjukt, men det är nästan lite av en turn off för mig. För om man bara har ytliga konversationer så lär man ju aldrig komma någon vart. Man lär ju ligga där på ytan och flyta som en liten frigolitklump som aldrig kan sjunka till den underbara bottnen full av icke-artighetsprat. Jag önskar att hela världen skulle inse det här. Men så lär det ju aldrig bli, det finns ju säkerligen någon puckad jävel som inte ens förstår vad jag menar.
Jag stör mig på sånt här, om ingen redan hade listat ut det.
Tack för mig, nice talkin' to you all out there.
- SötPojke tralala. säger: (påhittat namn offcourse)
Hej / Tja / tjoho / Liknande :P
- Emma, jag. säger:
Hallo^^
- SötPojke tralala. säger:
Gör du / görs / händer / liknande?
- Emma, jag. säger:
Inget speciellt / lyssnar på musik, du?
- SötPojke tralala. säger:
Samma typ :) Läget då?
OSV.
Och så fortsätter det i ett bra tag. Helt fucking onödigt enligt mig. Sure det kan vara bra i början. Men sen ifall man känner för att lära känna personen mer, eller om man känner att man är lite granna intresserad av personen i fråga så är det dags att skippa det där artighetspratet. Trots att man kanske är blyg borde man ändå försöka antyda att man vill ha mer. För om man inte gör det så lär det där artighetspratet liksom go on and on and on and on tills jag vet inte hur länge. Och det är ju som sagt onödigt. Men om man då istället känner att man inte alls vill ha personen, inte ens som ett one night stand eller något då är det nog dags att börja tänka på refrängen. Blocka människan och gå vidare i livet. För det finns så mycket mer än artighetsprat. När man väl kommit förbi det stadiet kan man börja ha djupa diskutioner, eller prata med varandra om varandra och så himla mycket mer. För en del tar det i princip ingen tid alls att ta sig dit. Men för en del verkar ju som om deeet aaaaaaldriig tar slut på artighetsprat. Jag har råkat ut för sånt flera gånger (men tro inte att jag är någon nätraggare eller något, för det kan lika gärna hända en person man träffat på gatan och sedan bytt msn-adress med). Iaf, det går så seeegt. Det här kommer låta sjukt, men det är nästan lite av en turn off för mig. För om man bara har ytliga konversationer så lär man ju aldrig komma någon vart. Man lär ju ligga där på ytan och flyta som en liten frigolitklump som aldrig kan sjunka till den underbara bottnen full av icke-artighetsprat. Jag önskar att hela världen skulle inse det här. Men så lär det ju aldrig bli, det finns ju säkerligen någon puckad jävel som inte ens förstår vad jag menar.
Jag stör mig på sånt här, om ingen redan hade listat ut det.
Tack för mig, nice talkin' to you all out there.
En såndär hemsk resumé av 2007.
Bästa artist/grupp 2007: hm..det får nog bli Regina Spektor, Vapnet, U2 eller Anttila
Sämsta artist/grupp 2007: Jadu, någon av dessa hemska hiphopartister som inte har en aning om vad de gör.
Bästa film 2007: Blood Diamond eller Hata Göteborg
Sämsta film 2007: Typ Allt om min buske. FÖR MYCKET SEX! Liksom, det är lesbiskt sex, det är sex i växthus, sex för att muta någon, sex med sig själv, sex mellan hög hippieliknandesak och pryd flicka. Det är sex med allt.
Viktigaste bok läst under 2007: Populärmusik från Vittula eller 2 nötcreme och en moviebox. Inte för att dom är viktiga, men de är bra.
Mest poänglösa bok läst under 2007: hm..Smultron & Svek. Man tror att den är jättebra, med fint omslag och allt. Men det är skitdålig. Handlar om någon jävla familj och en restaurang.
Varmaste minnet 2007: Alla pratstunder vid elementet kanske. Eller någon promenad i somras. Det finns mycket jag kommer minnas, men som jag inte minns just nu. Haha.
Kallaste minnet 2007: The almighty rektor-story i maj någongång. Jobbigt och bara..ja, bara jobbigt skit.
Bästa citat 2007: Finns för många för att välja ett.
Värsta citat 2007: Finn för många här med.
Mest mallighetsframkallande 2007: Att jag är bra på språk kanske. Fast jag är nog ganska ödmjuk ändå.
Minst mallighetsframkallande 2007: Ingen aning.
Bästa socialiseringsrelaterade 2007: Jag är inte värst social jag.
Sämsta socialiseringsrelaterade 2007: Som sagt, jag är inte värst social.
Bästa jobb 2007: Mantorp Park, där man tjänar mycket på en helg, bara genom att sälja öronproppar.
Sämsta jobb 2007: Mitt tvådagarsjobb på min fars arbete. En slutsats man kan dra därifrån är att jag ogillar sågklingor.
Bästa känslor 2007: Lite småpirr ibland
Sämsta känslor 2007: För lite småpirr och för lite kärlek!
Egoboost 2007: MVG i Engelska kanske.
Egodowner 2007: Jadu, jag kan inte komma på något bara sådär.
Mysigaste crush 2007: Jag har inte haft speciellt många crushes, iaf inte som det hänt något med.
Minst mysiga crush 2007: Början av årets besatthetscrush. Den var läskig och jobbig.
Största meet-your-fears 2007: Jag möter aldrig mina fears. Möjligtvis om jag någon gång stått öga mot öga med en spindel.
Mest negativa bieffekt av meet-your-fears 2007: Jag nöter aldrig mina fears.
Bästa fest 2007: Jag tror att jag bara varit på en fest detta år (jag gillar inte direkt att festa) haha. Och den gick ju som den gick.
Sämsta fest 2007: Det får nog bli den där enda festen.
Det bästa, överlag, 2007: Att allt inte varit så hopplöst, jag har varit relativt glad och inte lika pessimistisk.
Det sämsta, överlag, 2007: Jag trodde att jag skulle skaffa pojkvän i år. Men ack så fel jag hade.
Tack för mig, hoppas att ni gladdes över att läsa min årsresumé.
Gott Nytt År också förresten, lite sent, men det är ändå tanken som räknas!
Sämsta artist/grupp 2007: Jadu, någon av dessa hemska hiphopartister som inte har en aning om vad de gör.
Bästa film 2007: Blood Diamond eller Hata Göteborg
Sämsta film 2007: Typ Allt om min buske. FÖR MYCKET SEX! Liksom, det är lesbiskt sex, det är sex i växthus, sex för att muta någon, sex med sig själv, sex mellan hög hippieliknandesak och pryd flicka. Det är sex med allt.
Viktigaste bok läst under 2007: Populärmusik från Vittula eller 2 nötcreme och en moviebox. Inte för att dom är viktiga, men de är bra.
Mest poänglösa bok läst under 2007: hm..Smultron & Svek. Man tror att den är jättebra, med fint omslag och allt. Men det är skitdålig. Handlar om någon jävla familj och en restaurang.
Varmaste minnet 2007: Alla pratstunder vid elementet kanske. Eller någon promenad i somras. Det finns mycket jag kommer minnas, men som jag inte minns just nu. Haha.
Kallaste minnet 2007: The almighty rektor-story i maj någongång. Jobbigt och bara..ja, bara jobbigt skit.
Bästa citat 2007: Finns för många för att välja ett.
Värsta citat 2007: Finn för många här med.
Mest mallighetsframkallande 2007: Att jag är bra på språk kanske. Fast jag är nog ganska ödmjuk ändå.
Minst mallighetsframkallande 2007: Ingen aning.
Bästa socialiseringsrelaterade 2007: Jag är inte värst social jag.
Sämsta socialiseringsrelaterade 2007: Som sagt, jag är inte värst social.
Bästa jobb 2007: Mantorp Park, där man tjänar mycket på en helg, bara genom att sälja öronproppar.
Sämsta jobb 2007: Mitt tvådagarsjobb på min fars arbete. En slutsats man kan dra därifrån är att jag ogillar sågklingor.
Bästa känslor 2007: Lite småpirr ibland
Sämsta känslor 2007: För lite småpirr och för lite kärlek!
Egoboost 2007: MVG i Engelska kanske.
Egodowner 2007: Jadu, jag kan inte komma på något bara sådär.
Mysigaste crush 2007: Jag har inte haft speciellt många crushes, iaf inte som det hänt något med.
Minst mysiga crush 2007: Början av årets besatthetscrush. Den var läskig och jobbig.
Största meet-your-fears 2007: Jag möter aldrig mina fears. Möjligtvis om jag någon gång stått öga mot öga med en spindel.
Mest negativa bieffekt av meet-your-fears 2007: Jag nöter aldrig mina fears.
Bästa fest 2007: Jag tror att jag bara varit på en fest detta år (jag gillar inte direkt att festa) haha. Och den gick ju som den gick.
Sämsta fest 2007: Det får nog bli den där enda festen.
Det bästa, överlag, 2007: Att allt inte varit så hopplöst, jag har varit relativt glad och inte lika pessimistisk.
Det sämsta, överlag, 2007: Jag trodde att jag skulle skaffa pojkvän i år. Men ack så fel jag hade.
Tack för mig, hoppas att ni gladdes över att läsa min årsresumé.
Gott Nytt År också förresten, lite sent, men det är ändå tanken som räknas!