Emma

Idaag har jag varit ute på stan med ma grandmére. Jag fick ett par tröjor och lite annat av henne, även 400 spänn. Då blev jag glad. Behövs nu till sommaren då man förmodligen ska ut på bravader. Och tro det eller ej mina vänner, men jag har skaffat mig ett midebälte! Det som alltid varit största synden någonsin för mig. Men även jag kan vara lite naughty och göra det förbjudna ibland. Eller så har jag bara blivit förändrat. Vem vet.

Uuuusch imorgon har jag hörförståelseprov i franska. Känns inte kul överhuvudtaget kan jag säga. Och sen på torsdag är det läsförståelse i franska. Jag som inte kan franska. Eller jo lite, men satan inte mycket. Dock så är det ju sista terminen nu jag har franska. Någonsin hoppas jag, fast det är ju ganska fränt att ha lite baskunskaper. Sen på Katedral blir det italienska. Freeesh.

Hade bokrecension idag också, det gick bra faktiskt. Tycker inte att det är så hemskt att stå och prata inför folk faktiskt. Klart att man blir lite smånervös innan, det blir jag alltid. Men det är inte så jag dör eller något.

Josse har lärt mig lite tyska idag också. Hon är så snuskig den lilla flickan.
"Ich bin geil.
Ich haben einen schwans in meine fotze"
Känn på den ni.

Nu ska jag nog gå och läsa. Jag håller på att läsa Jack av Ulf Lundell just nu, lite småknepig men ändå rätt bra faktiskt.


Emma.

Har börjat skriva lite på Adamanthea igen. Känns rätt skönt måste jag säga. Har saknat att sjunka in i det och bara tänka på just det och inget annat. Bara försvinna in i någon annans liv för en stund. Även om hennes liv är minst sagt lika komplicerat som mitt.

Och mina skolarbeten börjar betas av ett efter ett nu. Jag har lämnat in svenska-uppsatsen, hkk-uppsatsen, skriftlig bokrecension och jag är snart klar med so-uppsatsen och imorrn eller onsdag har jag muntlig bokredovisning och engelskauppgiften som ska in på torsdag är klar. Känns förjävla skönt. Efter det är det inget kvar! Hoppas jag. Sen är det vara att chilla den sista veckan i skolan. Grymt härligt måste jag säga.

Fått en av mina regelbundna Håkan-knäppar igen. Sitter och lyssnar sönder stackarn. Men det är härligt. Och är man sterd så är man.


Emma.

Jag har ikväll varit Svensson och kollat på Eurovision Song Contest. Lika långdraget som alla andra år. Sverige gick det åt helvete för, precis som det brukar. Ryssland vann. Jag gillade den låten så det var dom värda. Ryssland verkar vinna mycket nuförtiden. Först hockey-vm, och sen Eurovision. Sen var det ju visserligen inget mer, men dom lär säkert bli kaxiga nu inför fotbolls-em. Skulle inte förvåna mig ifall dom skulle vinna det med. Fast Ryssland kan väl inte vara värst bra på fotboll? Det klingar inte riktigt. Hockey, javisst, men fotboll..njääeh. Ska bli kul att se. Fotboll är faktiskt ganska intressant att kolla på, ifall det är Sverige eller nåt annat lag man diggar. Den 10 juni har jag för mig att Sverige spelar sin första match, mot Spanien. Se sicken koll jag har. Jag börjar lära mig. Men iaf, det ska jag väl kolla på. Eller så kollar jag på Aftonbladet.se och följer matchen där^^


Emma.

Igår blev någon överkörd av ett tåg i Mjölby. Kanske var den självmordsbenägen eller kanske blev den knuffad. Vem vet. I vilket fall som helst gjorde denne mosade stackars person så att jag, Lager och Jocke fick stå i, allas favoritställe när det är kallt, Mantorp, eftersom tåget inte körde till Mjölby. Inga väntsalar. Vi var grymt trötta, jag var pissnödig och klockan var runt 00.40. Vi väntade och till en början var vi lite positiva "Amen dom skulle ju skicka bussar, dom kommer nog snart". Tiden gick och folk blev allt bittrare. När klockan började närma sig halv 2 var vi i princip sönderfrusna och tyckte snarare att det var jävligt onödigt av personen att hoppa just idag, än vad vi tyckte synd om den och dens anhöriga. Vi kramades lite för att hålla värmen och så minsann kom en buss. Men skulle den till Mjölby? NEJ FÖR FAN, det är klart den inte skulle. Den skulle självfallet till Linköping, dit det redan gick tåg från Mantorp. Då svor vi ännu mer. Och en skapligt full man som nyss fyllt 50 försökte bjuda Lager på öl, Lucky Star-öl tror jag det var. Lager avböjde, och mannen frågade återigen 5 minuter senare. Lager avböjde ännu en gång. Sedan började spekulationerna om hur det egentligen är att vara uteliggare. Vi klagar halvt ihjäl oss efter en timme, hur känner sig då en uteliggare. Plötsligt fick man en helt ny syn på (stackars) Billy här i stan. Jag och Lager tyckte också att stämningen var ganska härlig. Man får en sammanhållning utan dess like när man sitter fast i en öde stad, mitt i natten, när det är kallt och folk är lite sura. Man blir som ett gäng. Om vi bara åkt tåg tillsammans hade man inte ens lagt märke till varandra. Men nu får man en liten stämning tillsammans och ifall man nån gång skulle se varandra kanske man skulle nicka till lite och ge varandra en igenkännande blick, som käre Lager så vackert uttryckte sig.

När vi kom till Mjölby igen kände jag och Lager att vi nästan var tvugna att kolla ifall det låg kvar några kroppsdelar, alternativt blod, på spåret. Det gjorde det inte, bara ett tomt tåg stod där. Jag måste nog erkänna att vi båda två sköljdes igenom av en smått besviken känsla ändå, även om vi förmodligen hade haft svårt att sova ifall vi sett en arm eller två. Efter det skildes vi åt och vandrade hemåt, jag hem till mitt och Lager hem till sin mormor med dubbelsängen. Väl hemma vid runt halv 3 snåret somnade jag väldigt tungt i min säng. Dock väldigt frusen. Jag vaknade igen idag vid halv 12. Jag har nog aldrig sovit så djupt och så länge (ja, jag är relativt morgonpigg annars).

Kvällen blev ändå relativt lyckad. Först hos Smappiz, sen Trägårn med massa folk, sen Mcd med okända kulturberikade människor och inte att förglömma Jesusbussen, där vi bjöds på te och bulle. Vi skrattade så mycket att vi grät och jag satte i halsen. Men dom hade fruktansvärt gott te måste jag säga.

Jag älskar mina vänner (och bekanta, får jag väl kalla resten). Finns nog inga andra som kan göra en sån här kväll så bra.


Emma.

Kom att tänka på en sak som är ganska läskig. Att inte veta. Det är läskigt. Inte att inte veta om man har prov eller något sånt (vilken visserligen kan bli lite läskigt om man inte pluggat) utan lite djupare att inte veta. Jag hatar att inte veta saker. Speciellt att inte veta vad jag själv vill eller hur jag själv känner. Det handlar väl kanske bara att lära känna sig själv tillräckligt bra, så kanske man vet sånt sen. Men om man inte vet hur man ska gå till väga för att lära känna sig själv då? Ska man fortsätta göra saker impulsivt och hoppas att det är rätt, och samtidigt gå runt och leva i ovisshet? Att inte veta vad nån man tycker mycket om känner är också jobbigt. Minst lika hemskt som att inte veta vad man själv tycker och känner. Man blir så osäker och så vet man ännu mindre.

Kontrollfreak som jag är känner jag ofta att jag måste vet allt för att kunna planera min vardag (jag är sjukligt planerig ibland). Om jag inte vet så blir jag knäckt. Det kan vara ganska lugnt att inte veta en småsak, men när jag börjar veta mindre och mindre, då börjar jag bli smått sinnessjuk. Galet. Å andra sidan är jag ganska galen i huvudet. Men hur kan man egentligen veta saker? Någon måste ju bestämt saken från början, alltså måste det finnas vissa som vet något först av alla. Ganska fränt tycker jag. Att veta allting, alla känslor, alla åsikter absolut allting. Tänk vad jag skulle bli lättad då. Speciellt det här med känslorna. Det är det som är jobbigast. Hur vet man egentligen vad en känsla är? Och hur vet man om en känsla stämmer eller inte? Hur vet man hur man ska uttrycka en känsla? Finns det ord för det? Hur vet man saker? Finns det verkligen svar på allt, eller vet man bara helt enkelt inte?


Emma.

Undra hur många gånger jag har skrivit ordet "vet" i det här inlägget. Någon som orkar räkna?

Ikväll blir det fest! Ska bli riktigt kul faktiskt. Var längesen nu, flera veckor, nästan månader känns det som. Men först kanske det blir skejttävling i Mantorp. Jommelito ska tävla. Men det beror sig ju på om min käre vän Russian hinner. Annars får det bli ferre dirr. Hahaha jag var bara tvungen att skriva det på fjortisspråk. Förövrigt är "ferre" det värsta tänkbara ord i hela världen skulle jag tro. Jag hatar ordet, får nästan rysningar när jag hör det. "Dirr" är inte lika hemskt, men jag gillar det inte överdrivet mycket ändå.

Vi hade också Kulturfestival i skolan idag. Och käre Aleeeemeedoo vann! Klass 9A:s egna lilla robotdansare. Roligare än andra år var det. Och man känner på nåt sätt nu att Blåklintskolan är rätt bra ändå. Jag kommer sakna sönder mig efter alla nior som man träffat i princip varje dag i tre års tid nu. Dom i klassen man kan vara exakt den man är, tillsammans med. Jag älskar dom sjukligt mycket på nåt sätt. Det är dom här 10 åren på Blåklintskolan jag alltid kommer se tillbaka på och tänka på som mitt livs bästa tid. Jag kommer gråta på skolavslutningen och krama alla. Det är så vemodigt att att behöva lämna alla att det inte är sant.



Emma.

Bland det jobbigaste här i världen är att vara Håkan Hellström-kär. Inte att man är kär i Håkan utan att man är så kär och nere i en person att det verkligen känns som att man dör ifall det går åt helvete. Man har alltså i princip en sak att leva för. Jag kan inte säga att jag är kär nu, men jag är Hellström-förälskad. Och jag hatar det rent ut sagt. Kärlek ska vara underbart och besvarat och alldeles pirrigt. Pirrigt är det för all del, men inte besvarat och inte underbart. Iofs har jag ju inte vågat berätta något för denna person om min lille förälskelse i honom. För det är en han, så mycket kan jag säga, jag är ju inte lesbisk eller så menar jag. Helst av allt vill jag skrika hans namn eller skriva det överallt och bara försöka få in i honom att det är just precis honom jag vill ha. För jag vill verkligen ha honom. Jag har inte vågat känna såhär på ungefär ett år nu, pga av olika små saker. Jag har inte tillåtit mig själv att falla såhär för någon. Det har varit strikt förbjudet. Och jag ångrar nu att jag inte höll fast vid det. Jag vet ju att man bara, oftast, mår dåligt på ett eller annat sätt när man blir förälskad. Speciellt när den man vill ha är så långt bort. Men nu går det inte att göra något åt det hela. Det har blivit som det har blivit och i sinom tid ska jag berätta för den lille mannen hur jag vill ha det. Då kommer jag förmodligen skämmas och bli jättebesviken på det svar jag får, aka han vill inte ha mig på samma sätt som jag vill ha honom. Med min vanliga tur så lär det bli så. Jag är så säker på det, så det är antagligen därför jag skjuter upp det där med att berätta för honom. Men förhoppningsvis kommer allting ordna sig. Jag får be till gud.

Förövrigt har jag en låt i huvudet. Afasi & Filthy - Jobb. Den är bra tycker jag. Väldigt catchy och fastnar lätt.


Emma.

Hoppas ni också har en dålig dag när det gäller love. Dock lider jag inte med er. Nu ska jag äta glass.

Ny design igen. Den här känns lite mer jag tror jag.

Skaffat mig ny parfym har jag gjort idag. Ralph by Ralph Lauren blev det. Jag diggar den rejält. Dock var jag tvungen att köpa den lilla flaskan eftersom den stora var slut. Men jag funderar på att köpa den stora sen när den lilla är tom. Men den ska väl räcka ett litet tag iaf, förhoppningsvis.

Förövrigt har jag hittat världshistoriens förmodligen godast killparfymer (bästa doften i världen, killparfym ftw!). Jag blev helfrälst. Min pojkvän ska definitivt lukta så! Och gör han inte det ska jag se till att han skaffar sig en av dom parfymerna, helst båda. Jag har tidigare varit väldans förtjust i Aqua di Gio, Giorgio Armani och Intimately, David Beckham, men nu minsann har jag bytt favoriter. Numera gillar jag Polo black, Ralph Lauren och Fuel for life, Diesel (vilken jag faktiskt har, fast då i kvinnligt format såklart). Jag älskar iofs parfymer i allmänhet. Parfymer och skor det är mina favoriter, men på senare tid har parfymer gått om skor, som tidigare varit min frälsning. Jag gillar dock mer killparfymer mer än tjejparfymer, att lukta på alltså. Även fast tjejparfymer också är grovt underhållande. Mina favoriter när det gäller tjejdofts är Touch of pink, Lacoste.. eller vänta lite. Jag tänker plagiera Kicks dofttoppen här nu va! Så enormt töntig jag är! Men är man parfymfreak så är man!

Male smellies
1. Polo Black - Ralphie Lauren
2. Fuel for life - Diesel
3. Aqua di gio  - Gorgio Armani
4. Essential - Lacoste
5. Intimately - David Beckham

Female smellies
1. Ralph - Ralphie Lauren
2. In2 U - Calvin Klein
3. Fuel for life - Diesel
4. Touch of pink - Lacoste
5. Be delicious - DKNY eller I love love - Moschino

Så här kan det gå när Emma är hög på manlig doft och Trocadero. Och är en aning allmänt överenergisk.

Förövrigt (igen) vill jag utomlands! Jag vill bara åka bort och bara schteeka sönder. Pratade förut idag med en jävel som är i Turkiet och han gjorde sitt yttersta för att jag skulle bli avundsjuk. Och visst blev jag det. Det kvittar egentligen vart jag åker bara jag kommer iväg till ett äckligt soligt och varmt land. Ingen som vill erbjuda mig en resa? Jag betalar helst ingenting :)


Emma.

Jag tror att gud vill mig väl denna vecka. Jag älskar gud för det. Förra veckan jävlades han rejält med mig, och jag misstänker att han försökte lära mig en läxa av nåt slag. Allt gick neråt och jag mådde rent ut sagt åt helvete. Men den här veckan minsann. Jadu jag vet inte vad jag ska säga mer än att mannen i himlen vill göra mig glad och gör att allt känns bra. Allt går uppåt. Jag hade sovmorgon igår och idag, ledig imorrn och sovmorgon till 11.45 på fredag. Plus en jäkla massa håltimmar. Vive la språkresor och lärare som är borta! Och förövrigt är jag pirrig i hela mig. Jag är så glad och förvånad och fnittrig. Jag sitter numera med ett gigantiskt leende framför datorn på kvällarna och pirrar halvt sönder. Ganska härligt, samtidigt som det är relativt ansträngande.

Ny bloggdesign också btw. Emma's Anatomy fo shoo. Jag diggar den. Och så är Jesus med på ett hörn också :D Dock korsfäst, men det är smällar man får ta. Det är såklart min käre vän Russian som har gjort designen. Jag tyckte hon var lite snitsig där med texten under "Emma's Anatomy". Och ja, jag har ett förhållande med Dr. McSteamy irl (hähä exakt). Och jag tänker visa er att man visst kan överleva om man har det.

Jag är bara så glad och pirrig. Känns som att allting är bra nu, dock kan det ju komma ett bakslag när som helst. Men det tänker jag inte sitta och oroa mig för. Jag nöjer mig med att leva i nuet och vara en klaaaad och sneel flicka.


Dr McEmma.

Nu är jag glad igen :) Bara så att alla vet, eftersom jag är en sån himla intressant människa menar jag.

Jag insåg igår att jag inte är värst glad. Bara en massa inbillningar som jag försökt få i mig. Att förtränga sina feelings är långt ifrån bra, men det är det jag är expert på. Det är ett bra sätt att må bra för ett tag, när man inte orkar ta tag i sina problems. Men det var igår det. Idag får jag påbörja arbetet med att förtränga igen. Det tar ett tag, men finns inte mkt annat att göra.


Emma.

Mitt internet har varit helt nere ett par dagar nu, har fått sitta vid mammas dator, som inte var vidare uppskattat av henne. Men nu är det fixat och jag känner mig hel igen. Det är ganska tragiskt att man är så beroende av datorn, i alla fall jag. Jag menar, det är min enda kontakt med omvärlden, så jag hatar att ringa till folk och sms känn inte heller som någon värst bra idé. Jag har ju allt här. Mina vänner, min musik, mina bilder, min nyhetsportal aka aftonbladet eller liknande, min blogg och allt annat. Jag blir ju helknäckt så fort något krånglar med datorn, vilket min käre vän gillar att göra. Den är helt fuckad i hela huvudet, eller jag kanske borde säga hårddisken. Men det är väl smällar man får ta. Jag ska förmodligen få en ny bärbar sak i sinom tid. Antagligen när jag fyller år punkt punkt punkt. Vilket det är en miljon månader till, eller nej, 5 månader, men i alla fall. Det är lång tid för mig. Men men, om jag är snäll kanske jag kan snylta till mig en lite tidigare *evil laugh*. Nejvars, men ja.

Nu ska jag snart åka till min pappa igen, där jag för tillfället bor. Men jag funderar på att åka hem hit till livliga Mjölby ikväll igen. Jag får se, annars gör jag det imorrn. För det är inget vidare kul därute i Spångsholm. Men men, det var ju inte jag som valde att bosätta mig där. Jag får bara hänga på som ett bihang som bor där ibland. Eller som Dantes barnsköterska, som vår granne trodde.

Scenario. Emma kommer med sin pappa i bilen och går in i huset.
David (grannen): Tjena Peter! Har hon kommit för att ta hand om Dante nu igen? (och pekar på mig)
Pappa: Hähä, nej nej, det där är Dantes syster!
David: AAaaaahaaa!

Inte värst kul kanske, men sen är ju min humor en klass för sig också.


Emma.

Jag är lite stolt över mig själv. Jag har gjort klart hemprovet i NO och gjort 2 bokrecensioner och lyckats få MVG på nationella engelska. Dock har jag ju ett fett So-arbete, svenska-arbete och hkk-arbete kvar. Men det bekymrar mig inte värst mycket. Jag gör ändå ingenting på dagarna, då kan jag lika gärna hålla på med sånt.

Förövrigt är jag lite småförkyld, kanske allergisk. Men livet fortsätter ändå. Ska jobba på Mantorp Park i helgen. Inte alltför pepp just nu, men jag får ju pengar för det så. Dock slipper jag dom förbannade öronpropparna i år. Jag har åldern inne så jag får jobba och få lön för det. Så jag ska stå med farmor i ett litet smurfblått hus och ta inträde i två dagar. Kan bli lite kul..kanske. Allt jag vet om tävlingen i helgen är att det är STCC och att dom kör bilar. Vadå ointresserad av bilar? Nej men jaja.

Jag fick nyss reda på att Uffe är död också. Ella förde fram det. Så..ja..Uffe är död. Heesten dödade honom. Han er ingen sneel hest.

Usch så dålig jag har blivit på det här med att blogga nu för tiden. Jag är så..ytlig. Ingenting är djupt anymore. Förmodligen för jag vet att fler människor läser den och det inte bara är 1 liten sate som tvingar sig igenom mina meterlånga inlägg om hur ledsen och sur jag är, och allt där emellan. Kanske borde försöka bortse från det och komma tillbaka dit igen, dock inte så sur då kanske. För det är ju inte vidare intressant eller kul. Så får det bli. Lär säkerligen inte hända, men jag kan ju säga det iaf. Så det låter lite fint sådär.


Emma.

Åren går så sjukligt fort nuförtiden. Min bror fyller 3 år på tisdag, så han skulle firas idag. Det slog mig att han faktiskt har vuxit en massa. Han pratar, är blöjfri, nappfri och springer som en liten sate. Jag tycker att det inte alls var längesen han låg där och dreglade i sin babysitter med nästan inget hår på huvudet. Dock är han fortfarande liten. Alltså inte stor i växten. Han är i samma size som min 2-åriga lillasyster. Och hon är inte värst stor. Bara en ankröv (hur man nu kan lyckas få det vid två års ålder!?) som sin syster.

Jag är så otroligt skoltrött just nu också. Helt appropå menar jag. Jag tycker det är så förbaskat jäkla tråkigt just nu. Vi bara har en massa läxor, prov och skit hela tiden. Jävligt lyckat när jag valt världens plugglinje tycker jag. Och lärarna börjar också tröttna känns det som, iaf pms-Anna. Hon är tjurigare än vanligt. Tråkigt, men sant.


Emma.

Emma och Ella har idag krupit ur sitt skal och vågat umgås med andra än varandra. Eller vi var med Josse. Det var grymt roligt. Vi gick och skrattade, gick över en läskig bro, undersäkte/gjorde inbrott i ett övergivet tåggrejshus, pratade norka och diverse andra dialekter och härmade våra lärare Cecilia och Pms-Anna Dahlström när dom skulle låsa in tyska-barnen i gaskamrar när dom åker till Tyskland på måndag. Ujujuj vad vi små flickor skrattade. Sen lekte Ella och jag Beesteefaar, och då skrattade vi lite till.

Efter överdrivet mycket dålig humor gick vi upp till MacDonken och åt oss tjocka på sötsaker. Emma hade resurser och bjöd laget runt. Vi lekte lite i lekparken också. Och skrattade. Och gick huttrande hem.

Nu sitter jag här...och skriver. Det trodde ni inte va? Va? Nej förlåt, jag är trött och min humor är inte direkt på topp. Jag mår bra iaf och är inte sur. Inte ledsen heller. Bara relativt glad. Och imorrn ska bror min firas. Då får Emma tårta :D Då blir Emma klaad, chooo-klad. Sen är jag väldigt konfunderad över om vi har studiedag på måndag eller inte. Men dock inte längre. Jag kollade precis Blåklint(sippe)skolans kalendarium och inte har vi studiedag inte. Bassejävel. Men vi har det veckan efter på onsdagen. Sånt gör mig glad. Nu är jag fruktansvärt trött och planerar att gå och sova, trots att klockan inte ens är 12 en lördagkväll. Men så kan det sannerligen gå när man är ute och stuffar sent på kvällarna.


Emma.

Jag älskar det här vädret. Så här kan det vara hela sommaren. Till och med lite varmare kan det få bli.

Och idag tänkte jag faktiskt göra den stora synden att prova på att modeblogga! Eller iaf "slänga upp dagens outfit" som nån sån jävel skulle sagt. Bara för skojs skull, för att se hur det känns. Förmodligen jättefel, men kan vara fränt att prova. Det känns fanimig pirrigt. Att lägga upp en bild på en outfit. Iofs är det inte dagens outfit, utan snarare en visning på vad jag har fått av mamma idag^^ Och så ska jag skriva sådär fint under vart allt kommer ifråån ocksåå.




Tröja, Gina Tricot
Shorts, Gina Tricot
Strumpbyxor, Okänt
Bälte därunder, Calvin Klein
En ring som inte syns, Bismarck

Usch. Det där kändes så jäkla fel. Jag är inte gjord för sånt där. Det här var första och sista gången jag lägger upp en "dagens outfit". Men nu har jag ju provat iaf. Förstod redan innan att jag inte skulle gilla det, då jag vanligtvis brukar sitta och håna såna dära modebloggare med benen i kors och den klassiska looken. No offence mot er modenissar, men det är helt enkelt inte min grej.

Jag vill ha ett roligare liv. Inte för att mitt nuvarande liv är värst livlöst ändå, men jag skulle vilja ha mer. Så jag slipper ha tråkigt. Något som håller mig sysselsatt. Jag vet redan vart det här kommer sluta, så jag säger det rätt ut. Jag vill ha en pojkvän. Så enkelt är det. Jag vet att jag kanske är lite promiskuös och inte vore världens underbaraste flickvän, men jag är ju åtminstone snäll och snygg. Borde inte det räcka? Eller ni boys därute kanske vill ha mer. En personlighet bakom alltihop. Vilket jag iofs har, men den är inte världens goaste. Den är snarare pessimistisk och allmänt Emmig. Men det finns nog nån som gillar sånt med. Jag är ju inte jämt sur, bara ibland. Och Ella älskar mig ju, så det borde ju finnas någon i detta falukorvsliknande land som gillar den jag är. Jag tycker det iaf. Annars är Sverige ett vrickat land.


Emma.

Usch. Usch är ett perfekt ord för denna härliga dag. En såndär dag jag bara vill gräva ner mig och inte finnas mer. Det må låta hårt men så är det. Borde kanske inte outa det här, men jag orkar inte sitta och låtsas vara glad om jag inte får göra av med skiten nånstans. Och offret som får ta emot detta blir då min blogg. Jag tvingar ingen att läsa. Jag skriver det här för min egen skull. Inte för att det blir bättre efteråt, men det blir åtminstone inte sämre. Tackar gud för det. Skulle inte vilja kalla det återfall, men jag börjar undra om jag lider av någon sorts störning som mina föräldrar inte berättar om. Jag kanske är bipolär. Eller så har jag Downs syndrom light. Eller så är jag bara en tonåring som är hormonstinn och tycker extremt synd om sig själv.

Dock har jag en anledning. Men det är way to personal att skriva om. Den anledningen + en del förträngda känslor = en riktigt dålig kombination. Egentligen borde jag väl prata om allt. Men jag icke orkish att göra det. Känner inte för det. Blir inte bättre, det har jag ju redan erfarenhet av. Folk man anförtror sig till kanske helt plötsligt börjar svabba golv och sälja popcorn på SF, vad vet jag :) Men iaf. Ja. Eller nej. Eller jag vet inte.

Funderar på att gå och lägga mig och lyssna på deprimerande musik och bara ligga ett tag. Och imorrn ska jag ta mig upp till skolan och göra So-prov. Så jag kanske borde plugga lite smått sen. Men det beror sig ju på humöret. Sen ska jag bli glad tills på söndag, för ska Dante firas och då kommer det massa folk. Och då måste man vara glad och positiv. Annars blir det bara massa frågor, och det är jag svag för, och jag känner verkligen inte för att brista mitt bland massa folk. Så ja. Jag SKA vara glad på söndag.


Emma.

Idag gjorde jag den engelska hör+läs-delen i Nationella som jag missade sist på grund av min käre vän Mr Körtelfeber. Det gick bra måste jag säga. Lätt var det tycker jag.

Vi tog spexfoto i skolan idag också. Ganska kul. Alla gick in för det och var utklädda. Min och Ellas grej var bäst tycker jag, vi var Teenage Mutant Ninja Turtles. Alla skrattade när dom såg våra extremt tajta spandexdräkter som egentligen var strl 140 och till för 9-åriga barn. Vi hade också införskaffat riktigt sexiga skumgummisvärd, som lätt blev lite böjda och påminde mer om gigantiska massagestavar än svärd. Vi var den enda klassen som inte hade något tema, vi var blandat, eller alla var "sig själva" kom vi på efteråt. 9B hade skandalklass som tema tror jag och 9C var 80-tal och Jönssonligan. Kul att alla går in för det som sagt.

Och imorrn ska vi spela upp en jobbig jävla engelskapjäs. Jag spelar Peyton. Hon bara står upp och hailar och skriker "Strength through discipline! Strength through community! Strength trough action!" och det upprepas runt 30 gånger i hela pjäsen tror jag. Plus att jag ska spela rollfan 2 gånger, eftersom Alida som är Peyton i andra gruppen är och spelar Skol-DM. Känns ju jääävligt opepp kan jag säga. Jag mår inte bra heller. Är allergisk och så känns det som om jag ska bli sjuk igen!!!!111one! Det orkar jag inte. Jag dör då. Nej kanske inte, men jag blir sur. Får se om jag går imorrn. Det beror på humöret.

Nu ska jag ägna mig åt att sitta och störa mig på Blondinbella, Kenza och Stinalee. Dom jobbigaste bloggarna i hela Sverige skulle jag tro. Näst efter Nischolle eller vad hon nu hette.


Min älskade klass. 9A sär.


Emma.

Kom just på att det är muntliga nationella C i matte imorrn. Känns lite halvopepp eftersom jag är grymt dålig på matte. Speciellt problemlösningar när man behöver tänka mycket själv. Och på onsdag ska vi ta spexfoto i skolan. Ella och jag har ingen aning om vad vi ska vara. Känns som det är väldigt mycket i skolan nu. Lärarna bara pepprar oss med läxor, stora inlämningsuppgifter, hemprov och vanliga prov. Men det är väl smällar man får ta när man går sista året på grundskolan.

Kort inlägg, men jaag orkar ickee mera.


Emma.

Jag hatar ordet pullan. Förstår mig inte på människor, oftast det kvinnliga könet, som kallar sina vänner för pullan. Det är ju för fan en synonym för fitta. En pulla är en fitta. Jag menar hur dumt låter det inte? "Åhh så sööt du är min lilla pulla"  eller "Åhh så sööt du är min lilla fitta". Det är ju sak samma vad man säger, betyder samma sak. Dock skulle nog mina vänner bli något förnärmade ifall jag kallade dom för fitta. Men pullan skulle gå helt perfekt? Eller det kanske bara är jag som tycker att pulla betyder fitta. Jag kommer i alla fall aldrig använda ordet i annat än skämtsamma situationer. Jag ryser seriöst när jag hör nån som säger det, eller till och med kallar mig för det.

Nya favoritlåtar som ständigt spelas har jag skaffat mig också. Håkan Hellström - Jag var bara inte gjord för dessa dar, Lil Wayne - Lollipop, Gigi D'Agostino - Blablabla och Daddy Yankee - La fuga är deras namn. Håkan-låten skiljer sig ju lite granna från resten, som har liknande genre, men det har sina anledningar. Jag älskar dom här låtarna. Spelar dom hela tiden om vartannat. Basen dunkar som aldrig förr och mamma skriker att jag ska sänka basen. Jag gör inte som hon säger. Så rebellisk är jag :) Nejvars, men dom är bra, lyssna på dom så får ni se. Eller se och se för ni väl inte göra, men höra. Hähä rimmarN^


Emma.

Var på dop idag. Min syster, Milla Paulina döptes. Kul att träffa släkten litegrann. Det händer ju inte överdrivet ofta. Hade dock varit ännu trevligare om jag inte hade haft jobbig jävla mensvärk, men det är väl smällar man får ta som kvinna. Fick skjuts hem av Ronny och nu ska jag nog snart ut och promenera med käre Russian. Ska bli skönt. Vädret verkar ju rätt så lovande i alla fall. Vilket det inte alls har varit dom senaste dagarna. Det gör mig sur, för jag vill ha ordentlig vår och sommar nu! Det är dags efter en tråkig jävla vinter.

Var på bio igår med pappsen. Inte ofta det heller. När jag väl är där borta i ingenstans kan jag ju lika gärna vara social. Vi såg iaf Things we lost in the fire. En gråtfilm. Jag valde såklart (H). Gråtfilmer och jag vettni, det klaffar. Fast jag grät inte, men det var rackarns nära ett par gånger. Filmer var helt duglig. Men dom skulle haft mer känslor i den för den var lite platt. Men helt klart godkänd. Lite stolt över att jag inte grät faktiskt, men jag brukar inte göra det på bio.

Kort och härligt.


Emma.