Emma

Jaha ni kära vänner. Det här är förmodligen sista gången jag skriver innan jag åker. För idag klockan fyra åker jag till Stockholm, och imorrn klockan nio sitter jag på ett plan mot de förenta staterna. Det känns som om tiden har gått så jävla fort. För sju månader sen bokades det biljetter och då var det låååångt kvar, men nu är det mindre än ett dygn kvar tills det är dags.

Jag vet att jag kommer få hemlängtan, för sån är jag. Borta bra, men hemma bäst. Jag kommer sakna alla så himla mycket. Men samtidigt så kommer jag förmodligen att fira en oförglömlig jul tillsammans med min kära morbror som jag inte träffat på sju år. Det kommer kännas både fantastiskt och konstigt att träffa dom igen. Sist jag var där så var jag ju en blond liten naiv 10-åring som inte visste så mycket om livet, och som inte kunde prata värst bra engelska. Men nu förstår jag i princip allt som sägs till mig och jag kommer att kunna svara. Bara det känns härligt, att faktiskt kunna ha ordentliga konversationer med mina släktingar.

Jag ska försöka att blogga och lägga upp bilder så ofta jag kan, så ni inte saknar mig allt för mycket. Kanske att jag spelar in ett videoklipp, men sannolikheten för det är ungefär likamed 0. Men man vet ju aldrig.

Nu ska jag fixa med allt det sista, ringa och säga hej då till min far, krama på min syster och mamma, duscha och vänta.

Luciatåget var förövrigt ganska torftigt, förutom Lisa och Simon, då rös jag (och det är väldigt sällan jag gör det ska jag säga er).

Emma