Emma

Jag skulle vilja säga att jag mår sådär bra som jag brukar göra ganska ofta nuförtiden. Det tänker jag inte göra. För då skulle jag ljuga. Jag känner mig totalt likgiltig. Känner inte en enda känsla. Nu ljög jag, igen. För det gör jag ju. Det gör man alltid. Men det är mer som, åh vad det är svårt att skriva vad man tänker ibland, att jag viftar bort alla känslor som kommer flygande förbi. Tänker lite sisåhär "äh, jag tar't imorrn. pallar inte bry mig", ungefär. Svårt att sätta ord. Jag vet inte om det är bra eller dåligt (känns ju ingenting av det eftersom jag är likgiltig, daah).

Näe. Men jag vet inte riktigt. Jag är osäker på det mesta nowadays. Irriterar mig på folk, äter clementiner, sover bort hela dagarna, är blek. Det är vad jag gör. Inte vad jag vill göra, bara det jag gör. Jag gör sällan det jag vill göra. För antingen blir det bara fel och åt helvete och inte alls som jag tänkt mig eller så orkar jag inte. Jag brukar alltid säga: Vill man så kan man! Det säger jag alltid åt folk som är osäkra på om dom klarar av något eller icke. Men vem säger det till mig? Jag kan inte säga det, för jag har ingen självdisciplin. Mina vänner kan inte säga det, för då bara frustar och pustar och suckar jag, och så ger jag ifrån mig något minigrisliknande mummel om att jag inte kan. Så i mitt fall är det: Vill man så kan man inte! Jag vill ju, men jag kan inte. Fast sen vet jag inte vad det är jag vill heller, eller jag kan i alla fall inte komma på något såhär på rak arm (varför säger man "på rak arm"?). Det är mycket jag vill. För mycket. Därför blir det bara ett jävla blurr. Men jag kan bara inte. Jag är alldeles för, tro det eller ej, tafatt. Eller blyg, eller mesig, eller osäker, eller rädd. Vad vet jag. Ingenting vet jag. Ingenting alls. Mer än att jag inte kan då. Jag behöver någon som trycker upp mig mot väggen och säger åt mig att "nu jävlar kör du!". Antingen skulle jag bli så förvånad och faktiskt köra, eller så skulle jag börja skratta. Jag skrattar alltid bort saker. Men jag vet inte. Jag är jobbig nu.

Vill vara rolig. Skriva roliga saker i min blogg. Tillfredställa de få, men trogna, läsare jag faktiskt har. Gör jag det? Nej, jag bara gnäller och är tom i huvudet. Jag ber om ursäkt. Ska bättra mig. Det kommer jag med all säkerhet inte att göra. Men det låter ju bättre att säga att jag ska det i alla fall.

Jag kanske borde byta blogg. Nej, den här är som mitt barn. Den har fått stå ut med så mycket. Lika mycket som jag (ganska logiskt). Agerat stöttepelare och tidsfördriv. Som en gammal, men stum, vän.

Nu ska jag sova bort mina sorger. Sedan ska jag titta på Idol. Sen ska jag se på en film. Och sen ska jag sova bort mina sorger igen.


Emma