Emma

Klockan är alldeles för lite, jag vet. Men jag vaknar alltid tidigt dagen efter. Förmodligen eftersom det finns en fet ångest som gnager därinne. Igår var tja, till en början ganska okej. Men sen tog det ju slut och allt började gå åt helvete. Jag var full, gjorde bort mig (trots att jag gjorde något som jag länge velat göra) och sjönk ner i gräset med mina klackar. Och alla nollor låg i varsitt hörn och spydde. Angenämt. Och det tragiska är att jag alltid kommer ihåg vad som har hänt, hur packad jag än är. Näe fan, jag vet inte riktigt vad jag ska göra just nu. Jag går och lägger mig lite igen. Ångesten får gnaga på bäst den vill, för jag orkar inte sitta upp.

Idag åker jag till pappa. Jag tror inte att jag orkar något annat, om inte annat så har jag verkligen ingen lust att göra ett dugg.