Hemmafrun
Funderar på att väcka den här gamla räven till liv igen. Jag är ju numera hemmafru (headerrubriken betyder just "Mitt liv som hemmafru"). Fult som fan. Bloggdesignen alltså. Men jag kan ingenting om hur man gör det snyggt, och jag planerar inte att lära mig heller. Så det får vara fult. Eller charmigt, så brukar man ju säga om typ bebisar som är fula. Att de är charmiga. För att man har inte mage att ljuga och säga att ungen är söt. Sen finns det ju charmiga barn också. Men då kan man säga att de är söta först. Den här bloggen är enbart charmig i sånaf all.
Strunt samma.
Alla gamla inlägg är kvar. Från dag 1, då jag började blogga. Skrev inget bra då. Var en trasig jävla själ som bara ville hävda mig, och gjorde det genom att skriva. Mådde dåligt och helvete, men vem har inte gjort det i sina unga tonårsår. Nu mår jag bra i alla fall. Och det gjorde jag sist när jag skrev i den här bloggen också, hade nyss kommit hem från USA och sånt där. Fick bara för mig att byta bloggdomän och yadayada. Sen skrev jag inte på väldigt länge. Var väl så jäkla busy.
Nu är jag inte speciellt busy överhuvudtaget. Jag jobbar inte, jag bor i Borensberg och jag går inte i skolan. Jag känner mig lite som ett grottmonster. Som går runt i sin grotta och skyr ljuset (bor på första våningen, vilket betyder mycket insyn så alla persienner är konstant nerdragna). MEN, snart flyttar jag till Mjölby igen. Om bara ett par veckor faktiskt. Jag och min pojkis har köpt en lägenhet. Eller han har, jag är bara en golddigger. Och förhoppningsvis så ger min jobbsökning utdelning. Jag hoppas speciellt på ett jag har sökt. Eller två. Då kan jag förhoppningsvis sluta med att vara hemmafru och golddigger. För ärligt talat, så jävla roligt är det inte att vara ledig jämt. Och så jävla bra är inte Sjunde himlen, att jag vill titta på det varje morgon kl. 10.45. Fast man fastnar lätt.
Man kanske inte förstår så mycket av vem jag är om man klickar in här för första gången just idag. Men då kan jag rekommendera en bakgrundscheck genom att gå in här och läsa och bläddra tillbaka lite i tiden så finns nog någon smarrig presentation som jag skrev för X antal månader sedan. För jag tänker inte göra någon här. Känns så taffligt. Man kan ju också kolla upp mig på facebook, för jag antar att alla som klickar in sig här gör det via just facebook. Nyfikna jävlar.
Det här inlägget kanske är det enda jag skriver. Eller så skriver jag fler, det vet jag inte. Jag vet i alla fall en eller två som kommer bli glada för att jag börjar med den här skiten igen. Speciellt en, den enda unika besökaren jag haft superlänge (och som fortfarande går in här med jämna mellanrum..stalker?).
Jag mår bra i alla fall, livet är bra. Ifall någon undrade.
Strunt samma.
Alla gamla inlägg är kvar. Från dag 1, då jag började blogga. Skrev inget bra då. Var en trasig jävla själ som bara ville hävda mig, och gjorde det genom att skriva. Mådde dåligt och helvete, men vem har inte gjort det i sina unga tonårsår. Nu mår jag bra i alla fall. Och det gjorde jag sist när jag skrev i den här bloggen också, hade nyss kommit hem från USA och sånt där. Fick bara för mig att byta bloggdomän och yadayada. Sen skrev jag inte på väldigt länge. Var väl så jäkla busy.
Nu är jag inte speciellt busy överhuvudtaget. Jag jobbar inte, jag bor i Borensberg och jag går inte i skolan. Jag känner mig lite som ett grottmonster. Som går runt i sin grotta och skyr ljuset (bor på första våningen, vilket betyder mycket insyn så alla persienner är konstant nerdragna). MEN, snart flyttar jag till Mjölby igen. Om bara ett par veckor faktiskt. Jag och min pojkis har köpt en lägenhet. Eller han har, jag är bara en golddigger. Och förhoppningsvis så ger min jobbsökning utdelning. Jag hoppas speciellt på ett jag har sökt. Eller två. Då kan jag förhoppningsvis sluta med att vara hemmafru och golddigger. För ärligt talat, så jävla roligt är det inte att vara ledig jämt. Och så jävla bra är inte Sjunde himlen, att jag vill titta på det varje morgon kl. 10.45. Fast man fastnar lätt.
Man kanske inte förstår så mycket av vem jag är om man klickar in här för första gången just idag. Men då kan jag rekommendera en bakgrundscheck genom att gå in här och läsa och bläddra tillbaka lite i tiden så finns nog någon smarrig presentation som jag skrev för X antal månader sedan. För jag tänker inte göra någon här. Känns så taffligt. Man kan ju också kolla upp mig på facebook, för jag antar att alla som klickar in sig här gör det via just facebook. Nyfikna jävlar.
Det här inlägget kanske är det enda jag skriver. Eller så skriver jag fler, det vet jag inte. Jag vet i alla fall en eller två som kommer bli glada för att jag börjar med den här skiten igen. Speciellt en, den enda unika besökaren jag haft superlänge (och som fortfarande går in här med jämna mellanrum..stalker?).
Jag mår bra i alla fall, livet är bra. Ifall någon undrade.
Kommentarer
Trackback
