Emma

Nu är sommaren i princip helt slut. Jag har börjat nian, har fluffigt hår och är kär i en sjua. Eller nej, jag är inte kär i en sjua, men jag tyckte att det lät lite roligare. Det har slagit mig att vi är äldst på skolan nu. We have liksom nothing to fear. Vi kan göra typ vad vi vill och om någon liten människa sätter sig emot kan vi bara säga "öh du, jag är äldst så haha". Nej, så kommer jag aldrig göra, men det vore kul att få chansen. Det är bara ynka ett år kvar tills jag lämnar Blåklintskolan för gott. Så jävla skönt, att få börja på en ny skola, träffa nya människor och liksom börja leva. Fast ändå lite sorgligt, jag har ju ändå gått på skolan i 9 år. Jag kommer sakna dom roliga (läs smygbögiga^^) pojkarna och dom jobbiga tjejerna i åttan och dom gulliga små pojkarna och fula tjejerna i sjuan. Men det är smällar man får ta, jag kommer ju överleva utan dom ändå. När jag tänker efter lite till så ska det bli förbannat skönt att börja gymnasiet.

Men nu, tack för mig.

Riktigt kort inlägg, men jag hade inget intressantare att skriva.