Vår julskinka har rymt. Med rumpan blank av fett.
Julen är min favorithögtid. Det är i princip den enda gången (utom födelsedagar) man får vara tillsammas med dom man älskar. Tillsammans med dom som man har tillbringat julen med i alla år. Tillsammans med dom som man delar traditioner med. Jag älskar det. I min familj är den en så skön och avslappnad stämning när vi sitter där hos farmor och alla äter sig mätta på köttbullar och godis innan maten. Jag skulle kunna sitta i ett hörn och bara titta på allt, bara för att få njuta av allt det underbara. Men det värsta är att det går så fort. Den där underbara känslan av eufori försvinner på bara ett ögonblick. Det är lite sorgligt. För helst av allt vill jag att det alltid ska kännas så. Men då kanske inte julen skulle vara så speciell längre om alla gick omkring och hade julkänslor. Nej, det är nog bra som det är. Men ändå, det vore inte helt fel att känna lite så i smyg i alla fall.
Till och med att köpa julklappar är kul. Eller i och för sig slösar man ju bara pengar på varandra. Men så ska det vara! Det är ju jul. Fast det är förbannat svårt att hitta på juklappar. När man frågar vad folk vill ha så är dom bara jobbiga och svarar typ "nejmen inte ska du väl behöva köpa något till lilla mig" eller "Äh, köp vad du vill, det är tanken som räknas". Men vafan, säg vad ni vill ha herregud. Det är väl bara att slå till med något. Och om man prompt inte vet vad man vill ha så slå till med att önska er en bok eller en penna eller något. Det är inte svårt, det är bara att säga ett ord. Ett substantiv, det blir enklast så.
Det känns lite kul i år faktiskt, för jag har en känsla av att jag kommer att få "flytta-hemifrån"-saker i år. Inget fel på det, men det kommer kännas annorlunda eftersom man alltid fått leksaker eller presentkort. Och nu är man så stor att man får stekpannor och strykjärn. Jag har ju inte fått något sånt än förstås, men jag har en känsla av att jag kommer få det. Jag chansar på att jag får en stekpanna av farbror Ronny, det vore typiskt honom.
Nu tror jag att jag har tömt mig färdigt på julkänslor. Så nu vill jag bara tacka min familj för att ni gör min jul så bra som ni gör den. (Klycshigt, men det skiter jag i, för det är jul).
Och så, från oss alla (mig) till er alla; God jul!
Tack för mig, nu ska jag gå och lyssna på Regina Spektor.
Till och med att köpa julklappar är kul. Eller i och för sig slösar man ju bara pengar på varandra. Men så ska det vara! Det är ju jul. Fast det är förbannat svårt att hitta på juklappar. När man frågar vad folk vill ha så är dom bara jobbiga och svarar typ "nejmen inte ska du väl behöva köpa något till lilla mig" eller "Äh, köp vad du vill, det är tanken som räknas". Men vafan, säg vad ni vill ha herregud. Det är väl bara att slå till med något. Och om man prompt inte vet vad man vill ha så slå till med att önska er en bok eller en penna eller något. Det är inte svårt, det är bara att säga ett ord. Ett substantiv, det blir enklast så.
Det känns lite kul i år faktiskt, för jag har en känsla av att jag kommer att få "flytta-hemifrån"-saker i år. Inget fel på det, men det kommer kännas annorlunda eftersom man alltid fått leksaker eller presentkort. Och nu är man så stor att man får stekpannor och strykjärn. Jag har ju inte fått något sånt än förstås, men jag har en känsla av att jag kommer få det. Jag chansar på att jag får en stekpanna av farbror Ronny, det vore typiskt honom.
Nu tror jag att jag har tömt mig färdigt på julkänslor. Så nu vill jag bara tacka min familj för att ni gör min jul så bra som ni gör den. (Klycshigt, men det skiter jag i, för det är jul).
Och så, från oss alla (mig) till er alla; God jul!
Tack för mig, nu ska jag gå och lyssna på Regina Spektor.
Kommentarer
Trackback
