Jävla förbannade fitthelvete.

Nu är det sådär igen. Jag är trött på livet och allt som har med livet att göra. Det känns jobbigt, för jag vill inte att det ska vara så. Jag är rädd att det ska bli som förut. Det får det inte bli. Men nu iaf, jag vill ingenting längre. Allt är bara cp, och ändå är det inget som har hänt. Jag vill bara bort härifrån. Jag pallar inte att sitta framför den här förbannade datorn dygnet runt. Det är så tråkigt. Orka orka. Men vad finns det för mig att göra då, förutom det? Jo, inte ett dugg. För liksom jag vill vara ensam, men samtidigt inte. Jag vill sova, men jag kan inte sova på dagtid (sjukt, jag vet). Jag vill åka iväg, men hur kul är det ensam? Jag vill inte prata om det, för jag vet ju att det går över snart.

Men vad ska jag göra när det blir såhär då? Jag har lärt mig det, men jag har glömt bort det. Jävla smartass man är, som tror att bara för att det blir bra så kommer det alltid att vara bra. Nope, Emms hade fel. Och bara för att jag trodde att allt skulle vara bra resten av mitt liv så glömde jag bort vad jag skulle göra när det blev så här. I blame it on myself, och blir därmed ännu tjurigare och tröttare på mig själv, och så fortsätter det i en ond cirkel. Fuck it.
Och så vill jag skriva ur mig alla jobbiga känslor men det går inte, jag får inte fram något. Jag vill gråta också, men det kan jag inte heller. Gaaaaaah, jag blir galen på det. Dö dö dö dö. Jag tycker att det är onödigt med känslor, dom ställer bara till ett helvete. I nästa liv hoppas jag att jag blir en sten eller nåt, för dom har väl ändå inte känslor?

Inget är tamigfan kul, jag har försökt med en massa. Jag har laddat ner musik, jag har lyssnat på musik, jag har pratat lite allmänt med mamma, jag har duschat och gjort mig i ordning, jag har provat kläder och jag har läst en bok. Inget funkade, för när jag var klar så kom det tillbaka. Och jag orkar inte springa omkring och vara speedad och göra stuff hela tiden. Så jag får väl bara försöka överleva det som vanligt.. Och jag ska inte förstöra er läsares dag med tråkig läsning. Förlåt.

Men nu, tack för mig.

Stundens musik:
-nej jag orkar inte-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0