Wicked mtf.
Is it wicked not to care?
Jag har börjat fundera på vad som är viktigt för mig här i livet. Så jag satte mig ner här vid mitt fina skrivbord och försökte få ihop en fin lista på saker som jag verkligen inte skulle klara mig utan. Det som är deprimerande är att jag bara fick ihop 5 saker.
1. Ella
2. Familj / släkt
3. Musik
4. Att få måla / rita
5. Smink / kläder
Liksom, ska det vara så få saker som betyder mest? Jag har ju ingen kärlek med på listan, men det är ju för att jag lever ett fucking kärlekslöst liv. Och några övriga vänner har jag ju inte heller med, men det är ju för jag inte har några direkta vänner förutom Ella (och Jomme också då). Jag känner mig nästan lite ledsen att jag inte har mer värdefulla saker i mitt liv. Jag värdesätter ju egentligen inte ett skit, inte ens mig själv. Men varför skulle jag det, med det liv jag lever? Jag skulle göra mycket för att få ett annat liv än det jag har nu. Fast alltså, jag är ju nöjd med min(a) vänner och familj och etc. men det skulle vara kul att liksom känna att inte varje dag är den andra lik. För det är verkligen så det är nu. Jag gör samma sak vareviga dag. Först så vaknar jag, sen äter jag frukost och ser på teve, sätter sen på datorn och väntar tills Ella loggar in på msn. Efter det sitter jag där hela dagen. Om jag inte går ut en stund med Ella eller hittar på något med mina föräldrar. Sen går jag och lägger mig, och så fortsätter det så.
Men det är inte så att jag vill göra mer saker, som typ åka iväg eller träffa människor, för det gillar jag ändå inte. Utan jag vill bara känna mig glad över att leva så som jag gör. För det är inte ofta jag gör det. Vad finns det att vara glad över liksom? Det skulle hjälpa mycket om jag var nöjd med mig själv och kände mig uppskattad. Men det gör jag inte.
Jag har aldrig känt mig uppskattad / älskad / liknande av någon i hela mitt liv, förutom av Ella och min familj. Det är tragiskt. För liksom, jag är ändå snart 15 år och är inte en såndär jobbig fitta som springer omkring med bälten i midjan och älskar livet för att jag har miiiiinaaaa fiiiinnaaaaa bruuudar som gör liivet vääärt att leeva. Fy fan för såna människor, hatar dom. Jag har aldrig fått höra av någon att jag är rolig/snäll/söt eller något annat av någon som jag känner*. Jag har bara fått höra det av människor över msn och såna grejer på internet. Och vad har dom att se på för att kunna säga att jag är söt? Jo, bilder när jag posar som ett uppstoppad barbiedocka. Och nu tänker man kanske, men sluta posa och skaffa vänner och ett liv då? Men nej, jag kan inte lära känna människor lätt, det är jättesvårt. Och nej, jag tänker inte sluta posa så, för att det är min enda chans till att få komplimanger av såna som inte står mig nära.
Men nu, tack för mig.
Stundens musik:
Belle & Sebastian - Is it wicked not to care
Bonnie Tyler - Turn around
Timo Räisänen - Carry me home
The Sounds - Hit me!
Operator Please - Two for my seconds
* = Ella är såklart ett undantag.
Jag har börjat fundera på vad som är viktigt för mig här i livet. Så jag satte mig ner här vid mitt fina skrivbord och försökte få ihop en fin lista på saker som jag verkligen inte skulle klara mig utan. Det som är deprimerande är att jag bara fick ihop 5 saker.
1. Ella
2. Familj / släkt
3. Musik
4. Att få måla / rita
5. Smink / kläder
Liksom, ska det vara så få saker som betyder mest? Jag har ju ingen kärlek med på listan, men det är ju för att jag lever ett fucking kärlekslöst liv. Och några övriga vänner har jag ju inte heller med, men det är ju för jag inte har några direkta vänner förutom Ella (och Jomme också då). Jag känner mig nästan lite ledsen att jag inte har mer värdefulla saker i mitt liv. Jag värdesätter ju egentligen inte ett skit, inte ens mig själv. Men varför skulle jag det, med det liv jag lever? Jag skulle göra mycket för att få ett annat liv än det jag har nu. Fast alltså, jag är ju nöjd med min(a) vänner och familj och etc. men det skulle vara kul att liksom känna att inte varje dag är den andra lik. För det är verkligen så det är nu. Jag gör samma sak vareviga dag. Först så vaknar jag, sen äter jag frukost och ser på teve, sätter sen på datorn och väntar tills Ella loggar in på msn. Efter det sitter jag där hela dagen. Om jag inte går ut en stund med Ella eller hittar på något med mina föräldrar. Sen går jag och lägger mig, och så fortsätter det så.
Men det är inte så att jag vill göra mer saker, som typ åka iväg eller träffa människor, för det gillar jag ändå inte. Utan jag vill bara känna mig glad över att leva så som jag gör. För det är inte ofta jag gör det. Vad finns det att vara glad över liksom? Det skulle hjälpa mycket om jag var nöjd med mig själv och kände mig uppskattad. Men det gör jag inte.
Jag har aldrig känt mig uppskattad / älskad / liknande av någon i hela mitt liv, förutom av Ella och min familj. Det är tragiskt. För liksom, jag är ändå snart 15 år och är inte en såndär jobbig fitta som springer omkring med bälten i midjan och älskar livet för att jag har miiiiinaaaa fiiiinnaaaaa bruuudar som gör liivet vääärt att leeva. Fy fan för såna människor, hatar dom. Jag har aldrig fått höra av någon att jag är rolig/snäll/söt eller något annat av någon som jag känner*. Jag har bara fått höra det av människor över msn och såna grejer på internet. Och vad har dom att se på för att kunna säga att jag är söt? Jo, bilder när jag posar som ett uppstoppad barbiedocka. Och nu tänker man kanske, men sluta posa och skaffa vänner och ett liv då? Men nej, jag kan inte lära känna människor lätt, det är jättesvårt. Och nej, jag tänker inte sluta posa så, för att det är min enda chans till att få komplimanger av såna som inte står mig nära.
Men nu, tack för mig.
Stundens musik:
Belle & Sebastian - Is it wicked not to care
Bonnie Tyler - Turn around
Timo Räisänen - Carry me home
The Sounds - Hit me!
Operator Please - Two for my seconds
* = Ella är såklart ett undantag.
Kommentarer
Trackback
