Du tror att du är bra, men sanningen är att jag är så jävla mycket bättre
Jag retar mig på väldigt mycket kom jag på igår kväll när jag skulle sova. Jag gjorde tillochmed en liten lista i mitt huvud på saker som irriterar mig.
Det värsta som finns är:
- Fnitterfittor (såna där blonda flickor som fnissar och fnittrar och gråter över att det inte finns eluttag till deras plattänger i skolan)
- Folk som inte kan stava till lätta saker! De som skriver dej (dig), e (är), o/å (och) osv. alltså.
- Wannabe-gangstahs
- Negerkepsar! Och folk som tror att de är något när de har kepsarna på sig.
- CS/wow/bf/annat-fjant-spels-nördar
- Folk som inte kan klä sig normalt
- Såna som inte har humor
- Hemkunskapsläraren Cecilia Äckel Kräääääääääääääääääään
- Humor/musik som innehåller stönande sexljud och liknande
- Stickiga kläder
- Cityakuten
- Wannabe-emos
- Djur
- HipHop
- Grammatiska fel (jag gör säkert också sådana, men jag hatar det ändå)
- Östgötska
- Och jävla massa annat
Jag borde nog inse att jag egentligen är en väldigt hatisk person. För det finns faktiskt inte mycket som jag gillar. Jag antar att jag är så sjuk och egen att jag blir bra.
Helt appropå så vill jag lära mig spela piano! Våran musiklärare Sharo brukar spela för henne och då slumrar jag in och landar i drömmarnas land där jag sitter och spelar piano. Det är jättefint och vore asfräsigt att kunna spela.
Och så vill jag pierca mig och tatuera mig. Piercingarna ska vara som på bilden nedan (prickarna föreställer piercingar). Tatueringarna vet jag inte var jag vill ha än. Jag såg en tjej och en kille på tåget till Norrköping häromdagen. De var skitsnygga båda två! Jag vill se ut som den tjejen och vill ha den killen som min pojkvän. Fan så lycklig jag skulle vara då. Men eftersom jag har lustig smak så är det väl endast jag i min omgivning som skulle vara lycklig för något sådant. Jag kanske borde sätta ut en kontaktannons i Corren eller något. Det skulle stå "Ensam tjej på 15 år med sjuk/"alternativ" stil söker piercad kille med svart fluffigt hår, som dock inte skär sig lite här och var. Skriv svar till [email protected]. Pussaj och kjamaj Ensam_Tjeja_." Och nej, jag var inte alls ironisk. Det är nog min starkaste egenskap. Att vara ironisk. Den egenskapen kan tolkas både på ett bra och ett dåligt sätt. Jag tolkar den på ett bra sätt. För jag gillar min personlighet. Jag är så jäkla glad över att jag inte blev en fnitterfitta, utan att jag blev en mer sansad (eller..kanske inte, men typ) och smart människa.

Men nu, tack för mig.
Det värsta som finns är:
- Fnitterfittor (såna där blonda flickor som fnissar och fnittrar och gråter över att det inte finns eluttag till deras plattänger i skolan)
- Folk som inte kan stava till lätta saker! De som skriver dej (dig), e (är), o/å (och) osv. alltså.
- Wannabe-gangstahs
- Negerkepsar! Och folk som tror att de är något när de har kepsarna på sig.
- CS/wow/bf/annat-fjant-spels-nördar
- Folk som inte kan klä sig normalt
- Såna som inte har humor
- Hemkunskapsläraren Cecilia Äckel Kräääääääääääääääääään
- Humor/musik som innehåller stönande sexljud och liknande
- Stickiga kläder
- Cityakuten
- Wannabe-emos
- Djur
- HipHop
- Grammatiska fel (jag gör säkert också sådana, men jag hatar det ändå)
- Östgötska
- Och jävla massa annat
Jag borde nog inse att jag egentligen är en väldigt hatisk person. För det finns faktiskt inte mycket som jag gillar. Jag antar att jag är så sjuk och egen att jag blir bra.
Helt appropå så vill jag lära mig spela piano! Våran musiklärare Sharo brukar spela för henne och då slumrar jag in och landar i drömmarnas land där jag sitter och spelar piano. Det är jättefint och vore asfräsigt att kunna spela.
Och så vill jag pierca mig och tatuera mig. Piercingarna ska vara som på bilden nedan (prickarna föreställer piercingar). Tatueringarna vet jag inte var jag vill ha än. Jag såg en tjej och en kille på tåget till Norrköping häromdagen. De var skitsnygga båda två! Jag vill se ut som den tjejen och vill ha den killen som min pojkvän. Fan så lycklig jag skulle vara då. Men eftersom jag har lustig smak så är det väl endast jag i min omgivning som skulle vara lycklig för något sådant. Jag kanske borde sätta ut en kontaktannons i Corren eller något. Det skulle stå "Ensam tjej på 15 år med sjuk/"alternativ" stil söker piercad kille med svart fluffigt hår, som dock inte skär sig lite här och var. Skriv svar till [email protected]. Pussaj och kjamaj Ensam_Tjeja_." Och nej, jag var inte alls ironisk. Det är nog min starkaste egenskap. Att vara ironisk. Den egenskapen kan tolkas både på ett bra och ett dåligt sätt. Jag tolkar den på ett bra sätt. För jag gillar min personlighet. Jag är så jäkla glad över att jag inte blev en fnitterfitta, utan att jag blev en mer sansad (eller..kanske inte, men typ) och smart människa.

Men nu, tack för mig.
Kommentarer
Trackback