Du har allt det där som alla önskar sig, hey, jag diggar dig
Jag har precis haft utvecklingssamtal. Det gick bra. Gnällde på matteläraren lite och uttryckte mitt hat för henne. Och så försökte mammsen och Anna-Karin övertala mig att bada och göra livräddning. Jag tvärvägrar. Kalla mig envis, men jag gör det inte. Jag klär inte av mig halvt naken och umgås tätt inpå 15 brunstiga pubbepojkar som försöker dränka mig. Jag gör inte det. Kanske inte är så farligt tänker en del men jag gör det lite i ren protest mot att hela skolan tvingas bada 1 timme i veckan, trots att ingen egentligen gillar det. Emma kör kamp mot rektorn all by herself. Nejvars. Men jag gör det helt enkelt inte, jag tar ett IG. Men som det ser ut nu är det inte säkert att jag får IG för jag uppfyllde tydligen alla mål. Störd kvinna, vår idrottslärare. Men i övrigt gick det väldigt bra. Jag känner att jag connectar riktigt bra med Anna-Karin nu för tiden. Och förhoppningsvis går jag ut nian med 3 MVG:n, om inte fler (H) Känn på den ni som trodde att Emma Jansson inte var smart.
Jag har tänkt på en sak btw. Vad skulle jag göra utan Ella? Helt seriöst, jag skulle ju inte vara ett dugg. (Få inte sotrhetsvansinne nu Ells, för jag vet att du läser här^^) Men alltså, jag tror inte att jag tar vara på det så som jag borde. Inte uppskattar det värst heller, utan mer tar för givet. Hon finns alltid där, hon är min, så tänker jag. Och så är det väl. Men tänk om hon en dag skulle känna för att lämna mig för en annan. Typ Anna, som går på hamsteranabola. Det skulle ju inte bara så värt, som alla fjortisar skulle sagt. Nej, det skulle suga. Suga något enormt och juicy (hähäh dålig humor). Jag menar, hon är min bästa vän all times. Hon kan allt om mig och jag kan allt om henne. Vi kan prata om precis jävla allting. En vanlig vän kanske skulle känna sig lite obekväm ifall det första jag säger en morgon är "Jag har pms, och är så jävla menstjock så det finns inte. Så jävlas inte med mig". Men inte Ella, hon skulle skratta lite och säga typ "Jävla gud som uppfann pms" eller "Hähäh pms-monstret". Eller försöka jävlas lite med mig. Men det jag menar är att det är så skönt att ha någon man kan vara verkligen sig själv med. Och att vi har lyckats vara bästa vänner i typ 15 år är ju också jävligt facinerande. Vi har haft motgångar, men lyckas alltid komma tillbaka till varandra och vara tajtare än någonsin. Vi kompletterar varandra helt enkelt.
Sådär, nu har jag varit tillräckligt sentimental för dagen. Och nu ska jag återgå till mitt vanliga sura pms-jag. Härligt härligt men farligt farligt.
Btw så är min mamma inte klok i huvudet. När vi gick från utveckligssamtalet så började hon prata om badningen igen och jag satte mig på tvären och sa att jag minsann vägrar klä av mig naken tillsammans med massa 50+ are. Och då kläcker hon ur sig "Amen du klär ju av dig naken med massa killar, då kan du ju lika gärna klä av dig för ett G i idrott". Liksom wtf? 1. Hon vet väl fan inte om jag klär av mig naken med killar, 2. Hon borde inte lägga sig i det, 3. Säger verkligen mammor sådär?
Emma.
Jag hade förresten en pirr-i-magen-dröm inatt. Mysigt. Men det handlade inte om sånt det borde handla om, nu pratar jag inte sex och sånt här, utan snarare personer.
Jävlar vilket inlägg det blir idag :O
Jag har tänkt på en sak btw. Vad skulle jag göra utan Ella? Helt seriöst, jag skulle ju inte vara ett dugg. (Få inte sotrhetsvansinne nu Ells, för jag vet att du läser här^^) Men alltså, jag tror inte att jag tar vara på det så som jag borde. Inte uppskattar det värst heller, utan mer tar för givet. Hon finns alltid där, hon är min, så tänker jag. Och så är det väl. Men tänk om hon en dag skulle känna för att lämna mig för en annan. Typ Anna, som går på hamsteranabola. Det skulle ju inte bara så värt, som alla fjortisar skulle sagt. Nej, det skulle suga. Suga något enormt och juicy (hähäh dålig humor). Jag menar, hon är min bästa vän all times. Hon kan allt om mig och jag kan allt om henne. Vi kan prata om precis jävla allting. En vanlig vän kanske skulle känna sig lite obekväm ifall det första jag säger en morgon är "Jag har pms, och är så jävla menstjock så det finns inte. Så jävlas inte med mig". Men inte Ella, hon skulle skratta lite och säga typ "Jävla gud som uppfann pms" eller "Hähäh pms-monstret". Eller försöka jävlas lite med mig. Men det jag menar är att det är så skönt att ha någon man kan vara verkligen sig själv med. Och att vi har lyckats vara bästa vänner i typ 15 år är ju också jävligt facinerande. Vi har haft motgångar, men lyckas alltid komma tillbaka till varandra och vara tajtare än någonsin. Vi kompletterar varandra helt enkelt.
Sådär, nu har jag varit tillräckligt sentimental för dagen. Och nu ska jag återgå till mitt vanliga sura pms-jag. Härligt härligt men farligt farligt.
Btw så är min mamma inte klok i huvudet. När vi gick från utveckligssamtalet så började hon prata om badningen igen och jag satte mig på tvären och sa att jag minsann vägrar klä av mig naken tillsammans med massa 50+ are. Och då kläcker hon ur sig "Amen du klär ju av dig naken med massa killar, då kan du ju lika gärna klä av dig för ett G i idrott". Liksom wtf? 1. Hon vet väl fan inte om jag klär av mig naken med killar, 2. Hon borde inte lägga sig i det, 3. Säger verkligen mammor sådär?
Emma.
Jag hade förresten en pirr-i-magen-dröm inatt. Mysigt. Men det handlade inte om sånt det borde handla om, nu pratar jag inte sex och sånt här, utan snarare personer.
Jävlar vilket inlägg det blir idag :O
Kommentarer
Trackback
