Emma

Jag är depp. Vet inte varför. Bara blev det förut i eftermiddags. Helt onödigt. Jag vill bara ingenting. Är så otroligt sjukligt opepp på allt, verkligen allt. Jag vill inte göra nåt. Inte äta, inte sova, inte gå, inte springa, inte dansa, inte sjunga, inte nånting. Inte ens dö. Bara helt neutral i allt. Som en zombie med smink ungefär. Jag skulle bra gärna vilja ha en anledning. Men icke. Gud vill inte visa sig och ge mig ett tecken på varför Emma är opepparN. Det ända som gör mig något gladare (läs som gör att jag står ut) är Håkan Hellström. Klyschigt som bara den, men så är det. Han är min livslust just idag. Jag älskar honom. Regina Spektor har hjälpt till lite också. Att bara sitta och lyssna på texterna och lyssna och tyst sjunga med, och inte tänka på något överhuvudtaget. Det mina vänner, det är det underbaraste man kan göra. Det är livet. Man kan göra det i timtal. Gud vad jag överöser Håkan med kärlek i vissa inlägg, har gjort det många gånger nu känns det som. Men är man töntig så är man. Inget att göra något åt.


Men är han inte underbar så säg.


Emma.

Förövrigt är det här mitt 3:e försök till ett normalt inlägg idag.