Emma

Gud vad jag irriterar mig på alla prettojävlar som ska vara så helylle och tycka rätt om allting. Dom tycker precis som alla andra och är livrädda för att göra fel. Superambitiösa är dom också. Inget fel på att vara ambitiös, men man ska väl hinna andas också eller hur? Och så klagar dom på att alla krav är för höga, att man får prestationsångest och yadayadayada. Men gör något åt det då för helvete? Det är ju ni själva som sätter press på er. Man måste inte alltid prestera perfekt. Man ska göra så gott man kan och inte mer än så. I vissa fall är en del bättre än andra. Det bara är så. Man kan inte vara bäst på allt. Och det är bara att acceptera. Ett dåligt exempel här, om jag spelade fotboll och kämpade på mitt allra bästa så vet jag ju innerst inne att typ Ronaldinho alltid kommer vara snäppet bättre än jag, tänker man inte så, så har man för höga tankar om sig själv. Varför kan man inte tänka så inom andra områden också? Det är ju inte så svårt, bara lite mindre uppenbart. Jag kanske tänker konstigt men jag pallar inte att vara som alla överambitiösa prettojävlar som tycker preciiiis så som man ska och är så duktiga i skolan och som suckar upp till varenda lärare man har. Nej fy fan på dom små fanskapen. Tacka vet jag mig som är ständigt negativ och tänker helt underbart vrickat. Ella är med mig lite också tror jag. Vi brukar tänka rätt lika iaf.

Blogg.se har varit elakt dom senaste 2 dagarna också. Iofs bryr jag mig inte värst mycket, men lite frussande är det allt.


Emma.