Emma

Jag har varit produktiv så det inte är sant idag. Jag har skrivit världens uppsats om buddhismen och gjort ett härligt upplägg på hur jag ska framföra ett argumenterande tal om plastikoperationer imorgon på svenskan. Känns riktigt pepp att jag lyckats med att göra mina läxor. För en månad sen skulle jag tittat på uppgiften, avgett ett litet hånskratt och mumlat "äh vafan, jag tar det där sen, det ordnar dig". Sen skulle det aldrig ens blivit av att jag gjorde uppgiften. Men nu är det annat minsann. Förövrigt är jag glad över att vara tonåring. Hur kul är inte det menar jag? Alla dessa socialiseringar med vänner, fester och sleepovers. Jag blev inspirerad av tonårsvärlden när jag läste käre Ellas blogg. Samtidigt som det är skitkul och man kan leva livet så är det hemskt. Att vara tonåring är övergånen mellan vuxen och barn. Man får gå igenom så himla mycket. Allt från hormonrubbningar till gräl med föräldrar till skitsnack och fördomar och allt däremellan. Samtidigt som det är lite underhållade så är det jobbigt. Man blir så känslig. I alla fall jag, och jag tror att många kan känna igen sig. Jag vet inte hur många jag har gråtit över saker, stora som små. Det känns som att man blir gråtfärdig för minsta lilla sak. Antingen är den premenstruella störningar eller så är man bara allmänt tonårskänslig. Vad vet en förvirrad tonårsflicka som jag?

Jag har kortat ner mina inlägg betydligt av någon anledning. Men så kan det gå när inte haspen är på. Kommer nog ett långt fedt inlägg någon dag framöver ska ni se trogna *host* läsare.


Emma.