Emma

Mamma var snäll idag. Hon köpte nya skor åt mig. Jag hade först hittat ett par jättefina här nere i stan. Men dom var lite förstora så jag behövde en mindre storlek, men det fanns ju självfallet inte. Så jag tittar med hundvalpsögon på mamma och föreslår att vi ska dra in till Mobilia och se om dom har dom där. Mamma går på mitt trick och vi åker dit. Dock finns dom inte där heller. Jag blir lite ledsen då. Men inte allt för länge, för jag hittar ett par andra fina skor. Enkla fina tygskor. Inte som alla traditionella utan mer, ballerinatygskor. På nåt sätt. Svårt att förklara.

Folk säger att jag är bortskämd. Jag håller inte med, trots att jag innerst inne vet att jag är en bortskämd och snorkig liten jävel. Eller snorkig är jag väl inte. Men enligt mig så är det helt normal att få nya saker i princip hela tiden. Det är så det ska vara. Jag har alltid haft det så. Jag har så många omkring mig som skämt bort mig genom tiderna, min mormor, farmor, farfar, pappa, mamma, låtsasmormor och många fler. Det har bara blivit så. Och nu är jag fast i bortskämdträsket. Jag klarar inte av att inte få saker. Om jag inte får saker känns det hemskt. Det låter ju helsjukt, jag vet ju det, men det är så det är. Har fått höra att jag beter mig, eller har betett mig, därefter också. I alla fall i sjuan, enligt Ella. Jag har dragit mig ur det värsta nu, men jag känner att jag ibland har tendenser av det. Hemskt. Men jag gillar ju att vara bortskämd. Jag har blivit uppväxt med det och nu vore det svårt ifall det bara försvann.


Emma.