Emma

Nu sitter jag här. Förkyld som jag vet inte vad, körtelfebrig och mitt ute i ingenstans. Jag klagar inte. Ganska skönt att koppla av från "det vilda stadslivet" i Mjölby. Bara sitta och tänka för sig själv. Eller leka med min bror. Jag är trött. Lägger jag mig ner somnar jag, det vet jag. Men jag är inte så sovig av mig just nu. Bara utmattad. Det är väl min sjukdomar som sätter sitt till. Det är synd om mig. Men jag är en survivor och går till skolan ändå. Varje dag är jag där och kämpar till det yttersta för att få bra betyg. Nu ljög jag er rätt upp i ansiktet. Det sista stämmer inte. Men jag är sannerligen där varje dag. Kämpa behöver jag inte göra. Jag kan ändå. Som Superwoman känner jag mig, ungefär. Lika smart, smidig och slank *vansinnesskratt med touch av hån*. Nejvars. Jag blir lite halvpoetisk såhär ute på landet. Inte ofta jag sitter här vid datorn, av olika skäl.

Helt neutral är jag fortfarande. Lutar inte åt något håll nånstans. Inget är bra, inget är dåligt, inget är kul, inget är tråkigt, inget förgyller min dag, inget försämrar min dag, inget är jobbigt, inget är lätt. Jag är på den gyllene medelvägen. Det tråkigaste väg jag någonsin gått på kan jag säga. Tänk dig själv att ständigt vara på ett neutralt humör. Varken känna bu eller bä för nånting. Till och med mat är i mitten, inget är överdrivet gott, inget är överdrivet äckligt. Jag känner visserligen ingen smak, men det mina vänner, är bara detaljer. Inte ens kakor. Kakor som förut var min stora hobby. Det är samma här. Inte speciellt gott, inte speciellt äckligt. Bara...neutralt. Jag känner mig som ett pH-värde. Nummer 7 i pH-skalan. Det är jag det. Känns ju lagom underhållande. Men så kan det gå. inte mycket att göra något åt. Jag menar, jag mår ju inte dåligt av det. Jag är ju som sagt neutral. Men det är fan inte kul. Ganska frustrerande om man ska vara ärlig. Jag vill vara lite pendlande. Glad, kär, sur, hungrig, arg, sprallig. Men icke. Här ska det vara lugnt, harmoniskt och neutralt. Jajjemän. Usch fy fan. Jag vill inte^^ Fast jag är inte neutral när det gäller en grej. Tänker inte ta det här. Men det är inte så bra det heller. Det är inte skonsamt för mig själv. Känt så ett tag nu, och känslan växer och växer, sprider sig mer och mer, blir större och större. Jag vet innerst inne att jag borde försöka stoppa det. Men det är säkert försent. Som alltid. Typiskt jävla mig. Lyckat värre Emma lilla.

Nej, nu ska jag ta mig till köket och äta gyllene mellanvägen-mat. Gott, nej. Äckligt, nej. Fast förmodligen är det mer gott än äckligt, för jag är hungrig :O


Emma.