I feel pretty, oh so pretty
Jaha, då var ännu en dag i skolan avklarad. Det var ett tag sen nu i och för sig, men jag har inte tagit mig tid till att skriva förrän nu. Det är ju då så här att jag har blivit vald till fucking programråd (!!!!!!!) i våran klass. Jag och en annan tjej som heter Jessica, som förövrigt verkar vara en supersnäll tjej. Vi hade mentorstid och det var tvunget att välja ut 2 programrådsrepresentanter och en elevrådsrepresentant. Niklas, min ena mentor blundar och pekar självklart sin penna på dom två nyaste i klassen. Tack för den!
I alla fall. Efter skolan hänkade jag med mamma och mormor och lilsis till City Gross, världsmetropolen. Bara för att jag inte hade nåt bättre för mig. Nu sitter jag hemma och är helt igentäppt och förkyld. Men jag kämpar på ändå! Skolan är så pass kul just nu så det bekommer mig inte så mycket att jag är sjuk faktiskt. Jag vet, det låter otroligt att jag säger så, men faktiskt så trivs jag som en fisk i vatten. Den nya klassen kommer ju kanske aldrig att slå 8 A sär (den bästa klassen jag nånsin gått i, dock inte så smärtsamt att skiljas i nian då klassen redan en gång splittrats lite), men jag känner ändå att tre år med det här folket kommer gå som en dans på rosor. Lite fler killar skulle ju kanske dock inte skada, vi är 22 stycken i klassen varav 5 av dom är killar. Lite lite för mig, då jag i princip bara haft killkompisar förut. Men det gör inte så mycket ändå, för tjejerna är så pass snälla så att dom absolut går att umgås med.
Emma.
I alla fall. Efter skolan hänkade jag med mamma och mormor och lilsis till City Gross, världsmetropolen. Bara för att jag inte hade nåt bättre för mig. Nu sitter jag hemma och är helt igentäppt och förkyld. Men jag kämpar på ändå! Skolan är så pass kul just nu så det bekommer mig inte så mycket att jag är sjuk faktiskt. Jag vet, det låter otroligt att jag säger så, men faktiskt så trivs jag som en fisk i vatten. Den nya klassen kommer ju kanske aldrig att slå 8 A sär (den bästa klassen jag nånsin gått i, dock inte så smärtsamt att skiljas i nian då klassen redan en gång splittrats lite), men jag känner ändå att tre år med det här folket kommer gå som en dans på rosor. Lite fler killar skulle ju kanske dock inte skada, vi är 22 stycken i klassen varav 5 av dom är killar. Lite lite för mig, då jag i princip bara haft killkompisar förut. Men det gör inte så mycket ändå, för tjejerna är så pass snälla så att dom absolut går att umgås med.
Emma.
Kommentarer
Trackback