Jag vill bara ha dig
Jag tror att jag har blivit sjuk. Jag är jättesnorig och har så grymt jävla ont i halsen. Känner mig som en målbrottspojke när jag inte pratat på ett tag och sedan säger något. Dessutom är jag varm och kall om vartannat. Och det mina vänner, är inte kul. Nu nös jag. Snor överallt. Eller nej, kanske inte. Men jag nös iaf. Men jag klarar av skolan ändå! För jag är stark minsann.
Winnerbäck var mysigt igår. Vi satt utanför på stenmuren vid ån och åt mat från Subway och försökte lära oss att kasta macka. Jag lyckades en gång, stenen studsade två gånger. Det var alles. Sen efter några låtar med Lasse frös vi och åkte hem. Vi träffade Macke på rese innan också. Det var längesen jag såg honom. Grymt snygg har han blivit i vilket fall som helst. Jag vågar skriva det för att jag vet att han inte vet att jag vet att han inte vet att jag har en blogg (jag ville knepa till det lite, höhöhö). Och sen på stationen i Mjölby så vinkade en kille åt mig. Först såg jag inte att han vinkade åt mig, för hans ögon är lite roliga så man ser inte vart han kollar (inget elakt alltså, ifall nån tror det!) men sen när jag kom närmare och fattade att han vinkade åt mig och vinkade tillbaka så insåg jag att han går i min klass, Sp1a på Kungshöga. Det kändes lite kul, då vi träffats en gång och han redan känner igen mig och vågar visa officiellt att han vet vem någon som jag är. Som sagt, man kom in i klassen direkt.
Idag vill jag inte göra ett dugg. Bara sitta inne och kurera mig med te. Jag tror aldrig att mitt huvud har känts såhär tungt förut. Lite depp nu precis när skolan börjat. But you know me, I'll manage (som i Coca Cola Zero-reklamen). Kanske ska jag städa mitt rum lite. Det behövs. Min säng är begravd i kläder. Jag var begravd i det hela när jag sov inatt. Jag orkade inte flytta på skiten. Så lat är jag. Nej men. Sen kanske jag skulle försöka ge mig på ett ordentligt blogginlägg om någon väsentligt. Jag skrev ju för ett tag sen att jag skulle skriva om tvångstankar. Jag kanske skulle ge mig på det nu. Vi får se sen helt enkelt.
Emma.
Winnerbäck var mysigt igår. Vi satt utanför på stenmuren vid ån och åt mat från Subway och försökte lära oss att kasta macka. Jag lyckades en gång, stenen studsade två gånger. Det var alles. Sen efter några låtar med Lasse frös vi och åkte hem. Vi träffade Macke på rese innan också. Det var längesen jag såg honom. Grymt snygg har han blivit i vilket fall som helst. Jag vågar skriva det för att jag vet att han inte vet att jag vet att han inte vet att jag har en blogg (jag ville knepa till det lite, höhöhö). Och sen på stationen i Mjölby så vinkade en kille åt mig. Först såg jag inte att han vinkade åt mig, för hans ögon är lite roliga så man ser inte vart han kollar (inget elakt alltså, ifall nån tror det!) men sen när jag kom närmare och fattade att han vinkade åt mig och vinkade tillbaka så insåg jag att han går i min klass, Sp1a på Kungshöga. Det kändes lite kul, då vi träffats en gång och han redan känner igen mig och vågar visa officiellt att han vet vem någon som jag är. Som sagt, man kom in i klassen direkt.
Idag vill jag inte göra ett dugg. Bara sitta inne och kurera mig med te. Jag tror aldrig att mitt huvud har känts såhär tungt förut. Lite depp nu precis när skolan börjat. But you know me, I'll manage (som i Coca Cola Zero-reklamen). Kanske ska jag städa mitt rum lite. Det behövs. Min säng är begravd i kläder. Jag var begravd i det hela när jag sov inatt. Jag orkade inte flytta på skiten. Så lat är jag. Nej men. Sen kanske jag skulle försöka ge mig på ett ordentligt blogginlägg om någon väsentligt. Jag skrev ju för ett tag sen att jag skulle skriva om tvångstankar. Jag kanske skulle ge mig på det nu. Vi får se sen helt enkelt.
Emma.
Kommentarer
Trackback
