Emma

Hm..okej, jag var inte direkt klar med det där innan kände jag. Jag tänkte att ni kanske vill ha något att roa er åt? Ja, tänkte väl det. Så jag tänker köre the true story här nu.

Det finns en kille. Vi kallar honom Q (av någon anledning). Jag började prata med Q nån gång i februari om jag inte minns fel. Han kommer från Gbg. Vi pratade mycket och allt sånt där. I flera månader. Sen avtog det dock lite, men i allafall. Allt var frid och fröjd och vi sågs också. Allt var bra då med. Men sen blir allt kyligt och känslokallt och jag skulle vilja säga att Q hade blivit dryg. I alla fall mot mig. Men inte mot min bästa vän som också känner honom lite. Vid den här tiden är ju jag helt nere i honom. Jag har fått en crush helt enkelt.

Och numera pratar vi inte ens. Men däremot pratar hans nära kompis väldigt mycket med mig, och det känns inte rätt. Då han inte är "min". Han är min bästa väns. Det var så det var från början. Och till råga på allt så har Q gett min bästa vän raggningsrepliker. Blir man arg eller blir man arg? Jag blir arg. Liksom såhär ska det inte vara. Men jag har insett nu vilken jävla patetisk idiot han är. Liksom, jag borde hitta nån här som behandlar mig bättre. För vad trodde jag? Att jag skulle kunna ha ett lyckligt distansförhållande som höll livet ut? Njaaaah kanske inte va.

Visst det kanske inte låter så märkvärdigt. Men det är mycket mer än det jag skrivit ovan. Saker som jag inte vill skriva ut i bloggen. För så öppen är inte ens jag.

Men ja, detta är anledningen till mina arga/deppiga inlägg. Ni vet ni. Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det. Som Håkan skulle sagt.

Herregud. Vad är det för fel på mig. Jävla helvete.

Emma.