Emma

Nu har jag gått ut till allmänheten med min blogg. A.k.a jag har lagt ut länken på bilddagboken. Jag vet inte riktigt varför. Nu kan ju hela jävla Sverige läsa min blogg, ifall dom skulle vilja. Jag har ju haft den ganska hemlig förut, bara dom närmsta som får läsa. Den är ju, som Allis så fint kommenterade för några inlägg sen, en väldigt känslosamt öppen blogg. I alla fall vid pms, eller alltid iofs. Men å andra sidan är ju jag en sån som inte bryr mig värst mycket om vad folk säger (jo det är klart jag gör, men jag låtsas att jag inte gör det) och jag öppnar mig gärna för vem som helst. Jag skulle liksom kunna sitta och snacka känslor med vilken random människa som helst om jag är på bra humör och man kommer in på ämnet. Inte så bra kanske, men jag kan inte råför det. Jag skulle tillochmed kunna gå fram till vem som helst och säga "åh du är söt", eller ifall jag gillar någon skulle jag mycket väl kunna säga det. Men ibland lägger jag ju då band på mig, annars kan det ju bli pinsamt. Och sånt gillar vi inte. Så, i alla fall. Ifall det är några nya människor som hittar hit så får jag väl säga HEJ, och välkomna till mitt liv. Eller nåt sånt. Jag kan inte påstå att jag har världens roligaste blogg, men det är inte heller syftet. Jag gillar bara att skriva av mig ibland ofta.

Idag ska jag i alla fall åka till Skänninge och träffa världens tre finaste människor. Vi ska till Trojan och kolla på band. Både Madde och Becka kände några som spelade, så jag och Amanda kände oss manade att hänka på. Vi hade tänkt att festa till'et lite efteråt, men eftersom min sista buss hem går 22.45 (på en lördagsjävel Östgötatrafiken?) så blir det inte så för min del. Inte för Becka heller för hennes buss går inte heller bra.

Och imorgon MÅSTE jag färga mitt hår. Utväxten är ju för fan enorm. Och så vill jag inte ha det. Men är man lat och heter Emma Jansson så är det så.

Äntligen på väg
Jag förlänger mina steg
Luften smakar som en jordgubbspaj
En solig dag i maj
Träden står i blom
Marken täcks av jungfrudom
Och nu hänger det på varje kvist
En solskensoptimist

Är det bara jag som längtar till sommaren när jag hör/ser texten däruppe(den kursiva alltså). Just nu vill jag att det ska vara slutet på juni. Och jag vill vara i USA, hos Robert, min morbror. Jag har inte träffat honom på 5 år. Och jag saknar honom så otroligt jäkla mycket. Han förstår mig superbra och när jag var liten så kändes han som en extrapappa ungefär. Det är jobbigt att sakna någon så mycket.

Men nu ska vi inte vara sentimentala. Nu ska jag blåsa mitt hår och sjunga lite för mig själv. Det är bra att göra det när man blåser håret, för då hör man inte hur illa det låter.


Emma


Tamigtillkärlek,Håkan!