Emma

Ja, jag har gjort tomteluvorna själv i paint (vilka skills jag har va?). Men jag orkade inte göra något finare och juligare än sådär. Jag är ju lat liksom.

Klockan är inte mycket. Bara halv elva. I eftermiddag ska jag först till pappa och klä julgransjäveln. Tycker inte det är så roligt längre, speciellt inte med en plastgran. Som dock är mer praktisk, men i alla fall. Jag är ju äldre. Tack vare det så har jag också blivit mindre pepp på julen. Det är fan inte lika kul längre. Det ska ju vara en högtid då man träffar sina nära och kära och äter med släktingar och är helt jävla lyrisk och får julklappar i mängder. Men dels så firar jag inte jul med släkten i år (eller jo, men inte min "riktiga"), julmaten är inte så jävla god, jag är inte alls på samma peppa julhumör som när jag var liten och man får inte lika mycket julklappar. Jag vill vara liten och få leksaker. Nu får man antingen presentkort eller hemgrejer som gör att jag blir så jääävla pepp på att flytta hemifrån. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna jul. Sure, mysigt är det ju alltid med jul, det går ju inte att undkomma. Men det är fan inte samma sak som det var när jag var liten. Jag saknar jularna med mina kusiner, när vi lekte och var små och var fult klädda.

Men å andra sidan, det är ju bara jul en gång om året och då ska man väl vara glad, right? Så jag får väl peppa till mig, med den fenomenala julvädret och äta en pepparkaka eller något!

Förövrigt (bara för att jag har tråkigt och vill slippa städa) så börjar jag bli mer och mer säker på att jag faktiskt inte vill ha egna barn. Alla säger att det är värt smärtan och allt sånt där. Men jag tvekar på det alltså. Mitt tålamod skulle dala till botten ifall jag ska först gå där nio månader med en klump i magen så man blir fet och arg och mår illa, och sen ska ett huvud (och kropp) komma ut ur det allra heligaste, liksom ajfan på det. Och efter det ska man uppfostra ungen till en vettig människa och det första året består till mestadels av skrik, bajs och matning. Visst att dom är oerhört gulliga ibland, men när dom skriker en hel natt bara för att jävlas så är som så fan heller gulliga. Nja, det känns fan inte som min grej riktigt. Men jag älskar mina syskon förstås, dom är ju oemotståndliga, och dom är ju små, men jag skulle aldrig klara av att ha ett eget litet sånt där snorpaket. Nej fy.

Jag behövde bara klaga lite och lyssna på julmusik, och nu är jag pepp igen. Ganska i alla fall.





Emma