Je voudrais un gâteau.

Jag har precis pluggat. Och det mina vänner, det är ovanligt. Men jag kände mig ganska produktiv idag, och dessutom är franska svårt. Eller nej, iofs kände jag mig inte produktiv alls, men böckerna låg bredvid mig och jag hade inget att göra. Och dessutom läste jag bara igenom skiten halvhjärtat en gång. Så om det är att plugga..så ja, då pluggade jag som fan.

Je embrassais ma petite soeur hier.
Jag kramade min lillasyster igår.
Vilket jag inte alls gjorde, men jag ville skriva ngt avancerat^^

Förövrigt så är allt relativt bra nu. Vissa stunder är visserligen bättre än andra. Men jag borde inte klaga, vilket jag förstås gör ändå, men i alla fall. Fast jag är ju inte överglad, ifall ni trodde det, men det är jag ju å andra sidan aldrig så vafan^^ Men jag har gått och blivit väldans rastlös. Ett tag satt jag ju inne på mitt rum framför datorn hela dagarna och trivdes med det, jag älskade att sitta still på min mulliga rumpa. Men nu sitter jag på mitt rum framför datorn och pillar på allt i min närhet för att jag är så uttråkad. Jag vill göra saker hela tiden. Och inte ens när jag gör saker hela tiden är jag nöjd. Jag är som ett barn. Lite tragiskt. Men vadå, jag vill bara ha något att göra. Jag borde skaffa fler vänner, men jag vill inte ha fler vänner. Fast jag borde kanske hitta på något mer att göra. Jag och Ella brukar ju visserligen åka in till Lkpg och typ gå.. Och det är ju kul, men det var ett tag sen nu. Vi måste åka till Lkpg. Fast jag skulle ändå vara rastlös dagen efter, eller kanske till och med direkt när jag kommer hem. Fan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Inte bara hoppa omkring som en gräshoppa och leka och vilja göra saker. Jag borde chilla lite mer. Vilket känns som att det är det ända jag gör. Chillchillchill hela dagarna. Orka chilla lix. Så kul är det inte. Eller jo det är skönt, för man slipper anstränga sig. Men i längden blir det bara tråkigt och tjockt. Och det är inte kul när man går upp i vikt av för mycket chillning och kakätning, men det tänker man ju förstås inte på förrns efteråt. Såklart. Nu är man bara glad över att sitta och hålla en vacker kaka i handen. Men sen när man väl sitter fast där i datorstolen för att man är för tjock, ja då passar det minsann att gnälla. Jajjemän. Nu blev jag sugen på kakor. Jag ska gå och äta en kaka nu. Mamma bakade förut. Tack Gud och mamma för att ni hör mina böner. (Nej jag är inte troende, men jag och Ella har ständiga internskämt om Gud & Jesus).

Tack för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0