Emma

Ibland har man sjukligt tråkigt. Oftast hittar jag på något roligt (läs tidsfördrivande). Men icke denna helg. Eller i alla fall inte igår, då det var fredag. Jag höll på att krevera här hemma. Det var tänkt att det skulle bli lite paart-hey någonstans, men den planen sket sig för den enda partyliknande sak som fanns var en som låg 1 timme utanför Norrköping. Och dit kände inte jag att jag ville åka. Men sen kom vi på att vi skulle dra in till Linköping ändå. Men icke. Eller jo för Ellas del blev det så. Eller alltså, hon drog till sin boyfriend och kollade på film, eller vad dom nu gjorde. Sen var det meningen att Ella skulle höra av sig och så skulle jag ta det fina lilla tåget och hänga med dom. Men jag blev dissad. Då blev jag sur. Eller nej, jag blev inte sur (det var jag redan innan, har varit sur hela veckan,bläh). Iaf, så blev det för mig att tillbringa hela fucking fredagen framför datorn. Kul? Nej, inte överhuvudtaget. Jag fick sitta och diskutera mitt liv, kärleksliv, övernaturliga tankar och allt annat där emellan med en vikarie som varit på skolan, Dennis. Känns ju lite patetiskt egentligen när man från början hade planerat att göra något helt annat. Och så försökte jag skriva lite på Adamanthea också. Det funkade inte. Det blev bara dåligt och deprimerat. Jag har fått en känsla av att om jag ska kunna skriva bra så måste jag må dåligt. Annars går det bara åt helvete. Tragiskt. Men å andra sidan är "tragisk" en ypperlig beskrivning på vad jag mestadels är.

Kort inlägg, men det gör inget för jag är också kort.

Tack för mig.