Artighetsprat kan ta och stoppa upp något i arslet, om det nu har ett sådant.
Jag har just insett att jag inte kan vänta. Det är oerhört jobbigt. Det jobbigaste är nog om man precis börjat prata lite med säg, en söt pojke (vad annars i Emas skruvade värld?). Då börjar det hela med, vad jag kallar det, artighetsprat. Exempel:
- SötPojke tralala. säger: (påhittat namn offcourse)
Hej / Tja / tjoho / Liknande :P
- Emma, jag. säger:
Hallo^^
- SötPojke tralala. säger:
Gör du / görs / händer / liknande?
- Emma, jag. säger:
Inget speciellt / lyssnar på musik, du?
- SötPojke tralala. säger:
Samma typ :) Läget då?
OSV.
Och så fortsätter det i ett bra tag. Helt fucking onödigt enligt mig. Sure det kan vara bra i början. Men sen ifall man känner för att lära känna personen mer, eller om man känner att man är lite granna intresserad av personen i fråga så är det dags att skippa det där artighetspratet. Trots att man kanske är blyg borde man ändå försöka antyda att man vill ha mer. För om man inte gör det så lär det där artighetspratet liksom go on and on and on and on tills jag vet inte hur länge. Och det är ju som sagt onödigt. Men om man då istället känner att man inte alls vill ha personen, inte ens som ett one night stand eller något då är det nog dags att börja tänka på refrängen. Blocka människan och gå vidare i livet. För det finns så mycket mer än artighetsprat. När man väl kommit förbi det stadiet kan man börja ha djupa diskutioner, eller prata med varandra om varandra och så himla mycket mer. För en del tar det i princip ingen tid alls att ta sig dit. Men för en del verkar ju som om deeet aaaaaaldriig tar slut på artighetsprat. Jag har råkat ut för sånt flera gånger (men tro inte att jag är någon nätraggare eller något, för det kan lika gärna hända en person man träffat på gatan och sedan bytt msn-adress med). Iaf, det går så seeegt. Det här kommer låta sjukt, men det är nästan lite av en turn off för mig. För om man bara har ytliga konversationer så lär man ju aldrig komma någon vart. Man lär ju ligga där på ytan och flyta som en liten frigolitklump som aldrig kan sjunka till den underbara bottnen full av icke-artighetsprat. Jag önskar att hela världen skulle inse det här. Men så lär det ju aldrig bli, det finns ju säkerligen någon puckad jävel som inte ens förstår vad jag menar.
Jag stör mig på sånt här, om ingen redan hade listat ut det.
Tack för mig, nice talkin' to you all out there.
- SötPojke tralala. säger: (påhittat namn offcourse)
Hej / Tja / tjoho / Liknande :P
- Emma, jag. säger:
Hallo^^
- SötPojke tralala. säger:
Gör du / görs / händer / liknande?
- Emma, jag. säger:
Inget speciellt / lyssnar på musik, du?
- SötPojke tralala. säger:
Samma typ :) Läget då?
OSV.
Och så fortsätter det i ett bra tag. Helt fucking onödigt enligt mig. Sure det kan vara bra i början. Men sen ifall man känner för att lära känna personen mer, eller om man känner att man är lite granna intresserad av personen i fråga så är det dags att skippa det där artighetspratet. Trots att man kanske är blyg borde man ändå försöka antyda att man vill ha mer. För om man inte gör det så lär det där artighetspratet liksom go on and on and on and on tills jag vet inte hur länge. Och det är ju som sagt onödigt. Men om man då istället känner att man inte alls vill ha personen, inte ens som ett one night stand eller något då är det nog dags att börja tänka på refrängen. Blocka människan och gå vidare i livet. För det finns så mycket mer än artighetsprat. När man väl kommit förbi det stadiet kan man börja ha djupa diskutioner, eller prata med varandra om varandra och så himla mycket mer. För en del tar det i princip ingen tid alls att ta sig dit. Men för en del verkar ju som om deeet aaaaaaldriig tar slut på artighetsprat. Jag har råkat ut för sånt flera gånger (men tro inte att jag är någon nätraggare eller något, för det kan lika gärna hända en person man träffat på gatan och sedan bytt msn-adress med). Iaf, det går så seeegt. Det här kommer låta sjukt, men det är nästan lite av en turn off för mig. För om man bara har ytliga konversationer så lär man ju aldrig komma någon vart. Man lär ju ligga där på ytan och flyta som en liten frigolitklump som aldrig kan sjunka till den underbara bottnen full av icke-artighetsprat. Jag önskar att hela världen skulle inse det här. Men så lär det ju aldrig bli, det finns ju säkerligen någon puckad jävel som inte ens förstår vad jag menar.
Jag stör mig på sånt här, om ingen redan hade listat ut det.
Tack för mig, nice talkin' to you all out there.
Kommentarer
Trackback
