Hey now
Usch. Allt känns tamigfan konstigt. Varför? Jag vet inte. Bara känns inte som det brukar och ska göra. Lite ledsamt och lite kyligt och drygt känns allting. Fitta på det menar jag. Jag vill vara glad och skuttig och superpepp på allt. Det är jag inte. Jag bara går, dag in och dag ut. Jag har inte tråkigt, men jag har verkligen inte kul heller. Och jag fattar verkligen inte varför. Ååhååh jag vill ha svar på alla dessa konstiga saker. Men får jag det? Najnajnajnaj, föfan inte. Sur blir jag. Och jag vill diskutera vilt med någon och få ut mina aggressioner. Jag behöver det. Jag är inte arg eller så på nåt speciellt, jag bara känner att det bubblar lite i mig. Jag kan fan inte gråta heller. Vilket brukar funka jättebra när man vill få ut kvarglömda feelings. Men inte nu minsann. Jag har lyssnat på varenda liten gråtlåt jag har tror jag. Men sen sitter jag där, med torra ögon och känner att jag vill ha en kaka. Pathetic is the right word, yes? Men men, jag har väl gjort Gud något som är värt att straffa mig för. Skulle inte förvåna mig ifall Gud verkligen finns och sitter och pekar med ett gigantiskt finger och skrockar "HÖHÖHÖ HENNE SKA VI JÄVLAS MED!11!!!oneone!". Vore fruktansvärt komiskt. Kul att se vad jag har gjort honom.
Ikväll har jag förresten varit och ätit med min kära mormor. Vi var i Vadstena och dinerade på Rådhuskällaren. Där det fanns en superhet servitör. Jag ville ha honom. Jag fick honom inte. Han kollade dock på mig när han serverade mig och log som en jag vet inte vad, antagligen som en glad servitör som är trött på sitt jobb och är tvingad att le för att annars får han ingen lön. Om det var för att mitt hår såg konstigt ut, ifall mina stora bröst höll på att ramla ur min urringning eller ifall han rent av tyckte jag var snygg, det vet jag inte. Han var brunett, lite smålockigt och relativt kort hår och hade en het rumpa med randiga kalsonger. Jaa, han satte sig ner på huk för att torka upp öl som en skrockande och högljudd Stockholmare hade spillt ut på golvet och sin fru, och då råkade hans kalsonger synas och då rååååkaade jag kolla liiite granna en liten gång (läs råkade stirra som en idiot och dregla lite på golvet, nejvars kanske inte så extremt men ja). Vi hade trevligt iaf, mormor och jag. Jag drack Xider och hon sa att hon förbannade mig ifall jag satt och blev lullig på en restaurang. Jag blev inte lullig. Jag fick lust att säga "Jag tål mer än såhär mormor lilla, jag har provat förr". Men jag sa inte det. Jag log och var glad istället.
Emmalina.
Ikväll har jag förresten varit och ätit med min kära mormor. Vi var i Vadstena och dinerade på Rådhuskällaren. Där det fanns en superhet servitör. Jag ville ha honom. Jag fick honom inte. Han kollade dock på mig när han serverade mig och log som en jag vet inte vad, antagligen som en glad servitör som är trött på sitt jobb och är tvingad att le för att annars får han ingen lön. Om det var för att mitt hår såg konstigt ut, ifall mina stora bröst höll på att ramla ur min urringning eller ifall han rent av tyckte jag var snygg, det vet jag inte. Han var brunett, lite smålockigt och relativt kort hår och hade en het rumpa med randiga kalsonger. Jaa, han satte sig ner på huk för att torka upp öl som en skrockande och högljudd Stockholmare hade spillt ut på golvet och sin fru, och då råkade hans kalsonger synas och då rååååkaade jag kolla liiite granna en liten gång (läs råkade stirra som en idiot och dregla lite på golvet, nejvars kanske inte så extremt men ja). Vi hade trevligt iaf, mormor och jag. Jag drack Xider och hon sa att hon förbannade mig ifall jag satt och blev lullig på en restaurang. Jag blev inte lullig. Jag fick lust att säga "Jag tål mer än såhär mormor lilla, jag har provat förr". Men jag sa inte det. Jag log och var glad istället.
Emmalina.
Kommentarer
Trackback
