Man ska ha husvagn - för då blir man fri!
Idag när jag satt i min blå lilla kur och förgäves väntade på folk som skulle gå in spelades låten "Man ska ha husvagn" på radion. Den låten påminner mig om min barndom. Iofs är jag inte helt vuxen, men med barndom menar jag på den tiden jag och mina kusiner lekte flera timmar i sträck och hade skitkul.
Jag kommer ihåg när jag och min kusin Sven (nej, han heter inte Sven, han heter Jens, men jag kallade honom för Sven. Anledning = okänd) satt och vek pappershattar av Corren hemma hos farmor och farfar, sen började "Man ska ha husvagn" och Sven/Jens började sjunga och digga som fan. Sen när våra hattar och svärd och allt var klart sprang vi omkring och sjöng på den och dansade som galningar. Det var grymt roligt^^
Eller när jag och min yngsta (än sålänge) kusin Philip sprang omkring och lekte. Jag jagade honom och han sprang och skrek som en stucken gris. Tro det eller ej men jag hade ett smeknamn på honom med (JAG VAR KUNG PÅ SMEKNAMN NÄR JAG VAR LITEN, ALLA HADE NÅT STÖRT SOM JAG KOMMIT PÅ HELT SJÄLV!). Jag kallade honom Phille-pop, och det var bara jag som fick kalla honom det. Annars blev han skitsur. Vi jagade varandra på farmors altan och virrade in oss i lakanen hon hade hängandes på tork.
Eller när jag sov över hos mina kusiner Jens/Sven och Tim. Vi var uppe till 4 på natten och lekte. Vi jagade bort grannarnas katter, så dom inte skulle attackera deras katt Findus. Vi hade petflaskor som vapen. Och vi hade såklart namn också. Påhittade av mig, off course. Emton Emmerdam, Timton Timmerman och Jenton Jennerdahl. Det var vår maffia.
Eller när vi åkte och campade i Ullared (min farmor (L) Ullared) med farmor och farfar. Jag, Jens och Tim lekte och skrattade tills farmor sa åt oss att nu minsann måste vi sova, vi ska gå upp imorrn klockan 6 så vi hinner in till Ge-Kås! Och så la vi oss och fnittrade tills vi somnade en efter en.
Eller när vi på julaftonarna då vi satt som klistrade framför Kalle Anka och tittade storögt på tomten när han kom innanför dörren. Och då vi smög fram till honom för att ta ett paket och lägga i våra gigantiska högar, eller bara för att hjälpa tomten dela ut paket, så vi var säkra på att få julklappar året därpå också.
Fyfan vad jag saknar dom där tiderna! Jag skulle kunna sitta och skriva hela natten om minnen jag har. Vi kusiner har haft så jävla kul i våra dagar. Nu dock har vi ju alla glidit isär och är inte mer än artiga mot varandra. Alla har växt upp och Jens fyller 21 nu i år. Philip är väl den enda av vår mäktiga kusin-maffia som har leksinnet kvar. Som tur var kommer ju det nya små liv till världen nu. Dante, Milla och kusin-utan-namn-i-farbror-Rogers-flickväns-mage, och Philip så klart får ta över efter oss stora. Men jag tvivlar på att dom kommer ha så roligt som vi hade, vi ägde hela världen på 90-talet vi.
17 dagar kvar.
Emma.
Jag kommer ihåg när jag och min kusin Sven (nej, han heter inte Sven, han heter Jens, men jag kallade honom för Sven. Anledning = okänd) satt och vek pappershattar av Corren hemma hos farmor och farfar, sen började "Man ska ha husvagn" och Sven/Jens började sjunga och digga som fan. Sen när våra hattar och svärd och allt var klart sprang vi omkring och sjöng på den och dansade som galningar. Det var grymt roligt^^
Eller när jag och min yngsta (än sålänge) kusin Philip sprang omkring och lekte. Jag jagade honom och han sprang och skrek som en stucken gris. Tro det eller ej men jag hade ett smeknamn på honom med (JAG VAR KUNG PÅ SMEKNAMN NÄR JAG VAR LITEN, ALLA HADE NÅT STÖRT SOM JAG KOMMIT PÅ HELT SJÄLV!). Jag kallade honom Phille-pop, och det var bara jag som fick kalla honom det. Annars blev han skitsur. Vi jagade varandra på farmors altan och virrade in oss i lakanen hon hade hängandes på tork.
Eller när jag sov över hos mina kusiner Jens/Sven och Tim. Vi var uppe till 4 på natten och lekte. Vi jagade bort grannarnas katter, så dom inte skulle attackera deras katt Findus. Vi hade petflaskor som vapen. Och vi hade såklart namn också. Påhittade av mig, off course. Emton Emmerdam, Timton Timmerman och Jenton Jennerdahl. Det var vår maffia.
Eller när vi åkte och campade i Ullared (min farmor (L) Ullared) med farmor och farfar. Jag, Jens och Tim lekte och skrattade tills farmor sa åt oss att nu minsann måste vi sova, vi ska gå upp imorrn klockan 6 så vi hinner in till Ge-Kås! Och så la vi oss och fnittrade tills vi somnade en efter en.
Eller när vi på julaftonarna då vi satt som klistrade framför Kalle Anka och tittade storögt på tomten när han kom innanför dörren. Och då vi smög fram till honom för att ta ett paket och lägga i våra gigantiska högar, eller bara för att hjälpa tomten dela ut paket, så vi var säkra på att få julklappar året därpå också.
Fyfan vad jag saknar dom där tiderna! Jag skulle kunna sitta och skriva hela natten om minnen jag har. Vi kusiner har haft så jävla kul i våra dagar. Nu dock har vi ju alla glidit isär och är inte mer än artiga mot varandra. Alla har växt upp och Jens fyller 21 nu i år. Philip är väl den enda av vår mäktiga kusin-maffia som har leksinnet kvar. Som tur var kommer ju det nya små liv till världen nu. Dante, Milla och kusin-utan-namn-i-farbror-Rogers-flickväns-mage, och Philip så klart får ta över efter oss stora. Men jag tvivlar på att dom kommer ha så roligt som vi hade, vi ägde hela världen på 90-talet vi.
17 dagar kvar.
Emma.
Kommentarer
Trackback
