Some heavy shiet
Pirr. En pirrig, ångestfylld, mysig, obehaglig känsla som utstrålar välbehag och sorgsna vibbar. En salig blandning. Känns i hela kroppen. Går ej att undvika. Man vill försvinna, samtidigt som man vill gräva sig djupare och djupare in i känslans förtrollade värld. Man tror att man ska gå under vilket minut som helst. Börja gråta, kanske skratta, ingen som vet. Allt bara känns så hopplöst och betydelselöst. Ondöigt är vad allting är, just för den stunden. Känslan kan hålla i en hel dag, om man har otur. Annars kanske bara någon timme, eller en liten stund. Man vill att den ska försvinna. Jobbigt är vad det är. Ovant att känna en sån mix av känslor laddade åt två olika håll, plus och minus. Benen är svaga, vill gärna vika sig. Armarna och resten av kroppen är lealösa. Om man kunde, skulle man förmodligen sjunka djupt ner i jorden, bland daggmaskar och smutsig lera.
Ja, jag vet. Jag är fruktansvärt sentimental idag. Men det är för att jag har läst Jack (Ulf Lundell), i flera timmar idag. Den gör mig såhär känslosam och får mig att tänka på varför man har alla dessa bekymmer som man har. Varför kan inte livet vara lika enkelt som för Jack, vilket det förstås inte är, men allt kan lösas med vin, vattenpipa, hasch, ett pök och öl. Så enkelt är det för honom att försvinna en kväll och ta itu med problemen dagen efter. Vilket han förstås inte gör, men ändå. Jag gillar den boken, samtidigt som den är fruktansvärt seg och tjatig ibland.
Jobbat på Mantorp Park i två dagar nu. Bara en dag kvar, sen slipper jag skiten i en månad. Igår släppte vi in 7 personer. Jättelyckat, nej. Idag dock gick det bättre, var lite flyt på det hela. Och jag ska ju inte klaga på killarna som gick in. Praise the lord som gör att norska Gatebil gör snygga pojkar intresserade av sladdande och stylade bilar. Ganska kul att se på faktiskt, man tror inte det men det är riktigt intressant. Eller kanske inte riktigt intressant, men lite intressant är det iaf. Såg även några forna classmates där. Dom satt så glatt på läktarna och vred sina huvuden i takt med att bil efter bil efter bil efter bil sladdade/körde förbi i ett gigantiskt rökmoln. Fränt.
18 dagar tills vi drar till Gothia nu! Som den tönt jag är tänker jag göra en nedräkning här tills vi åker.
Emma.
Ja, jag vet. Jag är fruktansvärt sentimental idag. Men det är för att jag har läst Jack (Ulf Lundell), i flera timmar idag. Den gör mig såhär känslosam och får mig att tänka på varför man har alla dessa bekymmer som man har. Varför kan inte livet vara lika enkelt som för Jack, vilket det förstås inte är, men allt kan lösas med vin, vattenpipa, hasch, ett pök och öl. Så enkelt är det för honom att försvinna en kväll och ta itu med problemen dagen efter. Vilket han förstås inte gör, men ändå. Jag gillar den boken, samtidigt som den är fruktansvärt seg och tjatig ibland.
Jobbat på Mantorp Park i två dagar nu. Bara en dag kvar, sen slipper jag skiten i en månad. Igår släppte vi in 7 personer. Jättelyckat, nej. Idag dock gick det bättre, var lite flyt på det hela. Och jag ska ju inte klaga på killarna som gick in. Praise the lord som gör att norska Gatebil gör snygga pojkar intresserade av sladdande och stylade bilar. Ganska kul att se på faktiskt, man tror inte det men det är riktigt intressant. Eller kanske inte riktigt intressant, men lite intressant är det iaf. Såg även några forna classmates där. Dom satt så glatt på läktarna och vred sina huvuden i takt med att bil efter bil efter bil efter bil sladdade/körde förbi i ett gigantiskt rökmoln. Fränt.
18 dagar tills vi drar till Gothia nu! Som den tönt jag är tänker jag göra en nedräkning här tills vi åker.
Emma.
Kommentarer
Trackback
