Emma

Bland det jobbigaste här i världen är att vara Håkan Hellström-kär. Inte att man är kär i Håkan utan att man är så kär och nere i en person att det verkligen känns som att man dör ifall det går åt helvete. Man har alltså i princip en sak att leva för. Jag kan inte säga att jag är kär nu, men jag är Hellström-förälskad. Och jag hatar det rent ut sagt. Kärlek ska vara underbart och besvarat och alldeles pirrigt. Pirrigt är det för all del, men inte besvarat och inte underbart. Iofs har jag ju inte vågat berätta något för denna person om min lille förälskelse i honom. För det är en han, så mycket kan jag säga, jag är ju inte lesbisk eller så menar jag. Helst av allt vill jag skrika hans namn eller skriva det överallt och bara försöka få in i honom att det är just precis honom jag vill ha. För jag vill verkligen ha honom. Jag har inte vågat känna såhär på ungefär ett år nu, pga av olika små saker. Jag har inte tillåtit mig själv att falla såhär för någon. Det har varit strikt förbjudet. Och jag ångrar nu att jag inte höll fast vid det. Jag vet ju att man bara, oftast, mår dåligt på ett eller annat sätt när man blir förälskad. Speciellt när den man vill ha är så långt bort. Men nu går det inte att göra något åt det hela. Det har blivit som det har blivit och i sinom tid ska jag berätta för den lille mannen hur jag vill ha det. Då kommer jag förmodligen skämmas och bli jättebesviken på det svar jag får, aka han vill inte ha mig på samma sätt som jag vill ha honom. Med min vanliga tur så lär det bli så. Jag är så säker på det, så det är antagligen därför jag skjuter upp det där med att berätta för honom. Men förhoppningsvis kommer allting ordna sig. Jag får be till gud.

Förövrigt har jag en låt i huvudet. Afasi & Filthy - Jobb. Den är bra tycker jag. Väldigt catchy och fastnar lätt.


Emma.

Hoppas ni också har en dålig dag när det gäller love. Dock lider jag inte med er. Nu ska jag äta glass.