Emma

Usch. Usch är ett perfekt ord för denna härliga dag. En såndär dag jag bara vill gräva ner mig och inte finnas mer. Det må låta hårt men så är det. Borde kanske inte outa det här, men jag orkar inte sitta och låtsas vara glad om jag inte får göra av med skiten nånstans. Och offret som får ta emot detta blir då min blogg. Jag tvingar ingen att läsa. Jag skriver det här för min egen skull. Inte för att det blir bättre efteråt, men det blir åtminstone inte sämre. Tackar gud för det. Skulle inte vilja kalla det återfall, men jag börjar undra om jag lider av någon sorts störning som mina föräldrar inte berättar om. Jag kanske är bipolär. Eller så har jag Downs syndrom light. Eller så är jag bara en tonåring som är hormonstinn och tycker extremt synd om sig själv.

Dock har jag en anledning. Men det är way to personal att skriva om. Den anledningen + en del förträngda känslor = en riktigt dålig kombination. Egentligen borde jag väl prata om allt. Men jag icke orkish att göra det. Känner inte för det. Blir inte bättre, det har jag ju redan erfarenhet av. Folk man anförtror sig till kanske helt plötsligt börjar svabba golv och sälja popcorn på SF, vad vet jag :) Men iaf. Ja. Eller nej. Eller jag vet inte.

Funderar på att gå och lägga mig och lyssna på deprimerande musik och bara ligga ett tag. Och imorrn ska jag ta mig upp till skolan och göra So-prov. Så jag kanske borde plugga lite smått sen. Men det beror sig ju på humöret. Sen ska jag bli glad tills på söndag, för ska Dante firas och då kommer det massa folk. Och då måste man vara glad och positiv. Annars blir det bara massa frågor, och det är jag svag för, och jag känner verkligen inte för att brista mitt bland massa folk. Så ja. Jag SKA vara glad på söndag.


Emma.