Emma

Mitt internet har varit helt nere ett par dagar nu, har fått sitta vid mammas dator, som inte var vidare uppskattat av henne. Men nu är det fixat och jag känner mig hel igen. Det är ganska tragiskt att man är så beroende av datorn, i alla fall jag. Jag menar, det är min enda kontakt med omvärlden, så jag hatar att ringa till folk och sms känn inte heller som någon värst bra idé. Jag har ju allt här. Mina vänner, min musik, mina bilder, min nyhetsportal aka aftonbladet eller liknande, min blogg och allt annat. Jag blir ju helknäckt så fort något krånglar med datorn, vilket min käre vän gillar att göra. Den är helt fuckad i hela huvudet, eller jag kanske borde säga hårddisken. Men det är väl smällar man får ta. Jag ska förmodligen få en ny bärbar sak i sinom tid. Antagligen när jag fyller år punkt punkt punkt. Vilket det är en miljon månader till, eller nej, 5 månader, men i alla fall. Det är lång tid för mig. Men men, om jag är snäll kanske jag kan snylta till mig en lite tidigare *evil laugh*. Nejvars, men ja.

Nu ska jag snart åka till min pappa igen, där jag för tillfället bor. Men jag funderar på att åka hem hit till livliga Mjölby ikväll igen. Jag får se, annars gör jag det imorrn. För det är inget vidare kul därute i Spångsholm. Men men, det var ju inte jag som valde att bosätta mig där. Jag får bara hänga på som ett bihang som bor där ibland. Eller som Dantes barnsköterska, som vår granne trodde.

Scenario. Emma kommer med sin pappa i bilen och går in i huset.
David (grannen): Tjena Peter! Har hon kommit för att ta hand om Dante nu igen? (och pekar på mig)
Pappa: Hähä, nej nej, det där är Dantes syster!
David: AAaaaahaaa!

Inte värst kul kanske, men sen är ju min humor en klass för sig också.


Emma.