Emma

Ja harregud att en människa kan få en annan människa så glad. Det trodde jag inte var möjligt. Inte i mitt fall iaf, om man bortser från Mulle. För det är faktiskt inte Mullis det handlar om nu. Även om han fortfarande är en stor del i min vardag. Ett tidsfördriv skulle man kunna kalla honom, om ens det. Det bekommer mig knappt när han är i närheten, och då är det stort. Nej förstår ni, det är något annat nu. Jag vågar ju knappt tro det själv. Jag trodde jag gillade Mulle, men det här ni. Det är annat. Åt det bättre hållet. Jag tror jag är kär. Jag blir galen här borta. Jag trodde inte att man verkligen kunde ta någon med storm såhär, inte mig åtminstone. Om jag ska vara ärlig så har jag inte direkt känt såhär förut. För någon som känner så tillbaka (vilket jag hoppas så innerligt på). Såå Mulle din jävel, släng dig i väggen, du är inte nummer ett längre, du har blivit utbytt mot något mycket mycket mycket mycket mycket mycket bättre. Ja fyfan vad jag mår bra. Jag skulle nog till och med kalla mig lite lycklig. Kan ni tro det själva? Emma Jansson har blivit kär? Det som troddes vara omöjligt.

Idag var det ju då redovisningsdags. Jag och Nelson-gruppen var ju först, och nervösa som asplöv hela högen. Men sen när vi väl stod där framme så gick det skitbra. Alla kunde vad dom skulle säga och powerpointen och allt klaffade totalt. Förutom att ingen fattade våran målade tidslinje kanske. Men fin var den ju. Jag satt med den en hel timme och målade olika mönster och skit på overheadpapper. Det ser ut som en totempåle med årtal. Men fin är den! Så dagen har känts bra. Jävligt bra. Förutom att min Basket-Becka är sjuk!! Det är inte kul alls. Jag har ju MaddeAmanda förstås, dom fina små liven. Men vi ska ju vara fyra liksom.

Jag borde göra om min franska manikyr nu och plugga engelska. Men jag orkar inte. Jag har annat för mig. Höhöhö.


Emma