Emma

Jaha, på allmän begäran ska jag berätta om helgen. Eller rättare sagt om min pojkvän (ja, se på fan, till och med jag kan ha sånt). Det började ju då med att han skulle komma hit i lördags. Det gjorde han och jag var nervös som en kardan. Men det gick bra. Sen bestod helgen av mys. Mycket mys. Och det var ju mysigt. Höhö. Och ja, han är väldigt kär i mig och jag tycker om honom mycket. Och det är ju bra. Vi ska ses igen. Såklart. 
Men för er som undrar. Jag har inte glömt Mulle. Det kan jag inte. Jag vet inte varför. Jag kommer ju inte röra Mulle eller något annat. Det vore ju bara pure elakt. Men jag tycker fortfarande om honom. Mycket. Straffa mig gud.

Idag då. Jo minsann. Älskade Basket-Becka var tillbaka! Jag diggar den bruden enormt. Jag fick en söt liten ask med tuggummi av henne. Det stod "I (L) My penis" på den. Haha. Jag har ju fyllt år. Men jag ska tydligen få mer, sa hon. Dagen började i alla fall med fucking franskaprov (nej, jag hade självklart inte pluggat, inget alls, för boken låg i skåpet hela helgen). Jag gick först av alla, såklart. Men det gick ganska bra ändå. Fast jag hade glömt bort nästan alla möbler. Sen var det lunch. Äcklig mat, som vanligt. Sen hade vi engelska med Mr Klein, Snuskens man. Vi fick jobba med läxan (vad ovanligt menar jag...). Sen hade vi idrott. Jag orkade inte vara med. Fan Emma! Jag MÅSTE börja ta tag i det här nu. Jag kan inte slappa ner mig mer nu. Jag måste, dels, börja gå till skolan när jag inte är sjuk och sova vettigt, göra mina läxor, vara med på idrotten, vi såg ju hur det gick med den i nian liksom, och jag måste vara mer fokuserad. Jag är ju där för att lära mig något (vilket inte är högsta prioritet på Kungshögaskolan verkar det som enligt mig). Vi vet ju alla iofs att det inte kommer hända. Men man kan ju alltid låtsas. Eller hur?

Förövrigt har jag pms idag. Dysforisk (wikipedias benämning på vad man bl.a. kan bli vid pms) och härlig. Det tycker vi ju om, eller inte. Eller förövrigt så tror jag att jag lider av PMDS. En värre form av pms. För min pms är verkligen för-fucking-jävlig nuförtiden. Jag dör. Eller nej, men jag vill ständigt döda någon. Det kanske inte märks. Men när jag kommer hem. Dåå jäääävlar. Men jag har ju alltid varit lite dysfunktionell i hjärnan. Höhö värst vad jag slänger mig med svåra ord idag. Eller två. Men i alla fall. Blöh.


THE GANGBANG <3


Emma

Förövrigt så heter han Martin. Den där pojken. Även kallad min älskling.