Emma

Jahani. Idag hade jag tänkt att bjuda på ett riktigt jävla fett inlägg, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Vad vill ni veta? Vad vill ni inte veta kanske, för ni som läser vill väl veta allt om mig, eller nåt. Kanske. Jag blir trött på min mamma. Hon lagar inte mat till mig. Jag lever på fucking bröd. NyttigT. Men vad ska man göra när man själv har 0 kunskaper angående matlagning och allt som jag kan laga är nudlar, som smakar kattmat. Då får man nöja sig med det där brödet i alla fall.

Vill ni veta en jobbig sak? Jag berättade ju igår, tror jag det var, att jag fick ihop det med en i fredags på tackfesten. I några timmar där. Nu till det jobbiga. Jag kan inte sluta tänka på honom (JA, det var en HAN^^). Det är ändå tisdag och då borde man väl kanske ha glömt sitt strul från helgen? Nej minsann, inte jag. Jag tänker massor. Och är rädd för att han förmodligen såg mig som enbart ett engångsstrul för kvällen. Nån att klämma på lite liksom. Det säger ju ingen nej till. Och jag trodde att han var en sån för mig, men jag tror att jag hade fel. För I just can't get you out of my head, din jävel. Och är det inte typiskt mig egentligen. Jag lyckas ju alltid med sånt här. Ta bara Mulle. Jag skämde ju ut mig i fredags. Liksom "åååååhh duuu äär så JÄÄÄVLA snyygg/sööt (kmr inte riktigt ihåg vilket av det jag sa skrek)". Behöver jag säga mer. Herregud. Men vad ska man göra. Hoppas att han aldrig någonsin hittar min blogg eller går in på min bdb. Anyways, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt och ingenting om jag ska vara ärlig. Liksom, världens snällaste kille är superkär i mig och jag bara "nej tack". Jag är ju dum som gör nåt sånt. Men i och för sig så kan jag ju inte styra över mina känslor. Man kan ju inte vara tillsammans med någon bara för att den är snäll och älskar mig. Det fungerar ju inte så,  inte över huvud taget. Sen så har jag gått och hakat upp mig på ett strul, som jag höll på med samma kväll som jag gjorde slut med den där snälla saken. Jag trodde jag skulle glömma strulet, men det går inte. Samtidigt som jag inte kan glömma Mulle. Som jag förövrigt fick världens höhö-jag-kommer-ihåg-dig-du-hade-kul-i-fredags-leende av idag. Jävligt pinsamt ska jag säga. Vad ska jag göra. Herregud. Jag bara virrar in mig i allt emellanåt. Jesus.

Dessutom blir jag så jävla pissed off på en människa. Liksom. Hej respektlöst beteende, kul att träffas! Åh vad jag blir irriterad. Visst att man kan skoja lite och typ "åh vad du är jobbig/konstig/horig/whatever". Men då säger man att man skojar efteråt. Det gör man bara. Men när man på fullt jävla allvar drygar till med att jag är en hora, och inte säger att man skojar eller nånting efteråt, då går det fan för långt tycker jag. Jag kokar nästan över. För jag tar åt mig. Jag är ingen hora, jag vet det, men jag kan ändå inte låta bli att ta åt mig. Som tjej så gör man ju det. Fjortis, fitta eller något annat kan man sålla bort. Men hora, nej det fastnar. Speciellt när det sägs på fullt allvar, utan någon som helst ironi eller skoj i rösten, och dessutom upprepas. Då gör det faktiskt rätt ont. Liksom, stabstab i hjärtat på nåt sätt.

Förövrigt så har jag träningsverk eller liknande i höger arm och axel. Vad har jag gjort? Ingen aning. Det är ju alltid nåt fel på mig. Och oj vad jag har skrivit idag. Ni fick allt det där feta inlägget i alla fall. Det var längesen och jag kände att jag behövde få ur mig en del. Det är skönt ibland.

Och nu kan ni skruva upp volymen och lyssna på den här och den här. Dom är bra.
Ha en fortsatt snajsig dag allihop.


Emma