Hands up, baby hands up
Jag har precis pluggat lite. Ska ha en historiaredovisning imorgon. Det blir nog bra. Och idag hade vi svenska-prov. På ord- och bildspråk. Gick bra faktiskt.
Och helt plötsligt kom jag att tänka på när vi fick dansa med Arne i typ 6års/ettan. Vi gjorde skitroliga pardanser. Fast alla var ju då rädda för tjej/killbaciller. Jag kommer speciellt ihåg när jag fick dansa med en ny kille, Rizad eller Richad eller nåt hette han. Jag trodde han var farlig, men han hade faktiskt jättemjuka händer. Han var en bra danspartner. Vi hade nån grej som kallades för emot-varann-ifrån och fiska-dansen, eller var det finska dansen? Jag kommer inte ihåg namnen men jag kommer nog fan ihåg exakt hur vi gjorde. Dock var ju den största skräcken av dom alla: FOXTROT! Alla stelnade till is när Arne yttrade det ordet. Alla bad till Gud att få hamna ihop med nån bra när Arne parade ihop oss. Hade man tur var det en för mycket och man fick titta på, eller i värsta fall, dansa med Arne själv. Arne var gigantisk tyckte man då. Lång och bred och bastant. Man hade den värsta oturen ifall man fick dansa med Roy eller Mattias. Lycklig var man ifall man fick dansa med Christoffer, Marcus, Robert eller Axel. Det var dom som var dom rätta på den tiden. Alla var kära i dom, allra helst Christoffer. Jag kommer ihåg att Robert alltid frågade chans på mig, men jag sa alltid nej. Och Marcus var på Ella. Men ibland bytte dom. Sen kommer jag ihåg att Arvid var kär i Ella. Ella var inte kär i Arvid.
Och Björn! Allas vår lille slagpåse Björn! Ella och jag lekte mycket med Björn på 6-års. Mest för att vi ville åt Axel. Vi tvingade alltid Björn att fråga Axel (eller ibland Christoffer) ifall han ville leka med oss. Ibland ville inte Björn. Då hytte vi med nävarna och skrek "fråga Axel...annars gör vi ÄPPELMOS av dig!!". Då blev Björn rädd och sprang som en jude för att fråga ifall Axel ville leka pussleken med oss.
Ujujuj vad man har varit med om mycket i sina unga dagar när man tänker efter. Det var så jävla roligt. Vissa av dom gamla från 6-års har jag och Ella gått i samma klass som enda upp till nian. Salle, Macke, Tahir, jag och Ella har väl i princip gått i samma klass non-stop, sen dess. Lite fränt ändå.
Till den här låten fick vi dansa en dans som hette Fyrkanten. Man skulle gå runt fyrkanten och snurra och allt möjligt. Och alla kunde låten utantill.
Nostalgi-Emma
Och helt plötsligt kom jag att tänka på när vi fick dansa med Arne i typ 6års/ettan. Vi gjorde skitroliga pardanser. Fast alla var ju då rädda för tjej/killbaciller. Jag kommer speciellt ihåg när jag fick dansa med en ny kille, Rizad eller Richad eller nåt hette han. Jag trodde han var farlig, men han hade faktiskt jättemjuka händer. Han var en bra danspartner. Vi hade nån grej som kallades för emot-varann-ifrån och fiska-dansen, eller var det finska dansen? Jag kommer inte ihåg namnen men jag kommer nog fan ihåg exakt hur vi gjorde. Dock var ju den största skräcken av dom alla: FOXTROT! Alla stelnade till is när Arne yttrade det ordet. Alla bad till Gud att få hamna ihop med nån bra när Arne parade ihop oss. Hade man tur var det en för mycket och man fick titta på, eller i värsta fall, dansa med Arne själv. Arne var gigantisk tyckte man då. Lång och bred och bastant. Man hade den värsta oturen ifall man fick dansa med Roy eller Mattias. Lycklig var man ifall man fick dansa med Christoffer, Marcus, Robert eller Axel. Det var dom som var dom rätta på den tiden. Alla var kära i dom, allra helst Christoffer. Jag kommer ihåg att Robert alltid frågade chans på mig, men jag sa alltid nej. Och Marcus var på Ella. Men ibland bytte dom. Sen kommer jag ihåg att Arvid var kär i Ella. Ella var inte kär i Arvid.
Och Björn! Allas vår lille slagpåse Björn! Ella och jag lekte mycket med Björn på 6-års. Mest för att vi ville åt Axel. Vi tvingade alltid Björn att fråga Axel (eller ibland Christoffer) ifall han ville leka med oss. Ibland ville inte Björn. Då hytte vi med nävarna och skrek "fråga Axel...annars gör vi ÄPPELMOS av dig!!". Då blev Björn rädd och sprang som en jude för att fråga ifall Axel ville leka pussleken med oss.
Ujujuj vad man har varit med om mycket i sina unga dagar när man tänker efter. Det var så jävla roligt. Vissa av dom gamla från 6-års har jag och Ella gått i samma klass som enda upp till nian. Salle, Macke, Tahir, jag och Ella har väl i princip gått i samma klass non-stop, sen dess. Lite fränt ändå.
Till den här låten fick vi dansa en dans som hette Fyrkanten. Man skulle gå runt fyrkanten och snurra och allt möjligt. Och alla kunde låten utantill.
Nostalgi-Emma
Kommentarer
Postat av: e to tha lls
aahahahahahahah HANDS UP!!!
gud..jag saknar blåklint på något sätt men ändå inte, man har kommit någonstans nu och det börjar äntligen paya off och man ser att livet liksom, ja man håller på att bli vuxen men ändå så skulle det vara kul att gå i 3:an igen
Postat av: Emma
svar: Amen visst känns det så. Fatta vad kul man hade egentligen när man var sådär liten!
Trackback
