Emma

Jag mår inte bra. Jag skulle kunna dö. Jag dör inte, för jag har franskaprov imorrn. Det ska jag göra. Jag kan det här med ackusativobjekt, jag förstår inte hur alla kan tycka det är svårt. Det är ju bara att klämma in ack.objektet framför verbhelvetet och byta ut det mot namnet, saken eller vad det nu är. Simpelt som en plätt.

Jag pallar fan inte att vara sjuk meera. Det är liksom inte min grej. Jag är ju friskheten själv! Men jag blir nog frisk snart. Annars överväger jag att söva ner mig själv tills jag blir helt frisk. Narkos-Emma. Vore gött. Fast jag är nog lite påväg i alla fall. Jag har mest ont nu. Som vanligt när jag blir sjuk så får jag ont överallt. Somliga straffar gud med smärta. Och det är inte speciellt roligt. Har jag hört. Har jag känt.

Jag borde verkligen plugga. Jag intalar mig själv att jag kan allt. Men sen när jag sitter där imorrn så kan jag inte allt. Det vet jag. Jag kan mycket, men långt ifrån allt. Och mitt historiearbete har jag inte ens börjat med. Pinsamt. Jag kommer nog inte börja på ett tag heller.

Nu orkar jag inte mer. Jag går och lägger mig i ett hörn. Och kreverar. What doesn't kill you, makes you stronger. In my ass...


Emma