Emma

Jag tycker att det är intressant hur man förknippar folk med olika saker. För det gör man ju. Alla gör det. Ja, för när man till exempel tänker på en person så tänker man ju på något som man förknippar den med, och tvärt om. Det gör jag i alla fall. Som när jag tänker på Amanda så tänker jag på FN, att rädda världen eller Djurgården. Och när jag tänker på Madde så tänker jag på hundvalpar (av någon anledning?). Och när jag tänker på Becka så tänker jag på ostbågar, cigg och L word. Och när jag tänker på Ella så tänker jag på Göteborg. Och när jag tänker på Mårten så tänker jag på Pokémontränare. Och när jag tänker på Allis så tänker jag på Beatles (och bra musik i övrigt) och converse. You get my point. Så är det för alla tror jag. Och jag undrar varför det blir så. För det är ju inte alltid säkert att det är något som är typiskt för just den personen, även om det kanske oftast är så. Som Mårten är ju knappast Pokémontränare, men ändå ploppar det upp i mitt huvud när jag tänker på Mårten. Det måste ju vara något uppe i hjärnan som associerar personer med saker. Kanske för att man ska komma ihåg dom, och veta hur dom är? För när man tänker efter, jag skulle ha jättesvårt att komma ihåg vem alla är ifall jag inte associerade dom med något. Det skulle vara helt blankt uppe i huvudet. Det kanske bara är så för mig. Men det känns som att det är någon undermedveten minnesmekanism som gör att man associerar och förknippar människor man känner med olika saker. Undra vad folk förknippar mig med. Jag gissar på svart hår, kanske nya skor, smink, L word... Eller jag vet i fan alltså. Vad är typiskt mig, eller vad förknippar ni mig med? Svara eller dö.

Ikväll måste jag sola, raka mig (hehe lät som om jag var man), prova min bikini, kleta in mig med massa härliga lotions (allt för freshness). För imorrn ni, ja då jävlar åker sminket av och jag ska bada! För ett år sen skulle jag skrattat åt själva tanken, det skulle inte ha funnits i min värld. Men nu jävlar tänker jag sluta vara så himla obstinat och envisas med att aldrig bada in public/visa mig utan smink. It's over. Även om det bara händer en gång så har jag ändå gjort det. En gång är alltid en gång. En gång är en gång för mycket låter bättre. Men jag ska ge mig fan på att jag klarar av att gå ner till lundbybadet, visa mig för alla, bada, gå hem, utan smink. Det firrar (fixar) vi!

Och så ska jag till City Gross sen. Det är coolt att hänga där, med sin mamma, har jag hört. Och jag åt aldrig upp hela den där blåbärspajen igår. Jag var lite överdriven känner jag nu. Men det får man vara när man har en dålig dag. Idag mår jag bra iaf. Jag slapp redovisa på historian hehe. Fast jag får ju ändå göra det imorrn. Men men. Nu behöver jag mat.




Emma