Rubrik
Jag mår inte bra just nu, och lär förmodligen inte att göra det på ett tag. Därför lär jag antagligen inte vara lika glad, varken i skolan eller här på bloggjäveln. Det kan ju vara så ibland. Att man inte mår bra. I fredags mådde jag så bra man bara kan göra. Sen rasade det ihop. Av anledningar jag väljer att inte ta upp här. Kanske löser det sig, kanske inte. På något sätt löser sig det alltid, men jag ska ge det tid. Så får vi se sen. Jag hoppas på att det ska bli bra i alla fall. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska ta det.
Idag ska jag åka och sätta mig på en uteservering med Ella någonstans. Vi behöver det båda två. Min huvudvärk som faktiskt var borta ett tag har kommit tillbaka. En mycket smart person (som samtidigt lyckas vara en riktig jävla idiot som jag tycker mycket om, klura på den ni) sa till mig att det berodde på att jag tänker alldeles för mycket. Jag tror att han har rätt. För jag tänker alldeles för mycket. I och för sig är det inte bara huvudet som gör ont just nu. Jag har ont i princip överallt, inte fysiskt men psykiskt. Jag (eller jag och jag) lyckades dra upp massa skit som jag helt bara vill glömma, som dock är omöjligt att glömma, saker som har ärrat mig så jävla djupt att jag knappt klarar av att skriva om det, för jag blir fylld av en sån djup ångest, rädsla och pain. Så jag får skriva fort som fan. Men såna saker drogs upp igår och jag släppte bara allt för ett tag. Jag visste att det gör ont att släppa ut såna saker. Men att ont + ont, så att säga, kan orsaka en sån jävla smärta att man varken kan röra sig eller andas, det visste jag inte. Det gör ännu ondare när en människa, som man knappt känner, kan se på en att man är i behov av "hjälp". Det är läskigt. Och om det är möjligt, så gör det ännu ondare ändå, när den människan ena stunden kan göra en så jävla glad och kännas så jävla rätt. När det sedan vänder, och allt blir till en jävla pannkakssmet. Ja, då blir jag förvirrad. Då är den enda frågan jag vill ställa, varför? För jag förstår verkligen inte.
Och ni förstår inte heller. Jag var bara tvungen att få ut det. Men nu vet ni att jag inte lider av ständig pms, ifall jag skulle vara tjurig eller liknande.
Emma
Idag ska jag åka och sätta mig på en uteservering med Ella någonstans. Vi behöver det båda två. Min huvudvärk som faktiskt var borta ett tag har kommit tillbaka. En mycket smart person (som samtidigt lyckas vara en riktig jävla idiot som jag tycker mycket om, klura på den ni) sa till mig att det berodde på att jag tänker alldeles för mycket. Jag tror att han har rätt. För jag tänker alldeles för mycket. I och för sig är det inte bara huvudet som gör ont just nu. Jag har ont i princip överallt, inte fysiskt men psykiskt. Jag (eller jag och jag) lyckades dra upp massa skit som jag helt bara vill glömma, som dock är omöjligt att glömma, saker som har ärrat mig så jävla djupt att jag knappt klarar av att skriva om det, för jag blir fylld av en sån djup ångest, rädsla och pain. Så jag får skriva fort som fan. Men såna saker drogs upp igår och jag släppte bara allt för ett tag. Jag visste att det gör ont att släppa ut såna saker. Men att ont + ont, så att säga, kan orsaka en sån jävla smärta att man varken kan röra sig eller andas, det visste jag inte. Det gör ännu ondare när en människa, som man knappt känner, kan se på en att man är i behov av "hjälp". Det är läskigt. Och om det är möjligt, så gör det ännu ondare ändå, när den människan ena stunden kan göra en så jävla glad och kännas så jävla rätt. När det sedan vänder, och allt blir till en jävla pannkakssmet. Ja, då blir jag förvirrad. Då är den enda frågan jag vill ställa, varför? För jag förstår verkligen inte.
Och ni förstår inte heller. Jag var bara tvungen att få ut det. Men nu vet ni att jag inte lider av ständig pms, ifall jag skulle vara tjurig eller liknande.
Emma
Kommentarer
Postat av: Becka
Jag älskar dig, du vet?
Postat av: Emma
Och jag älskar dig!
Trackback