Emma

Bra dag i allmänhet. Historiaprovet kändes faktiskt bra, trots att jag inte hade pluggat värst mycket. Dock är jag redan trött på FN-grejen. Japan är inge bra. Japaner har vrickade åsikter. Men vad ska man göra. På draman lekte vi, som vanligt. Jag, Sara, Becka och Perdie spelade upp en pjäs om ekorrarna Emma och Sören. Det är sånt vi gör på våran estetiska verksamhet. Och ibland känner jag för att dö i skolan. Inte bokstavligt iofs. Och inte av dåliga anledningar, utan bra. Man kan dö på bra sätt också. Jag kan det iaf, jag kan alltid dö. Vilket jävla uttryck egentligen, fast det kanske bara jag som använder det. Jag smälter, kanske är bättre att säga. Ja, så är det, jag smälter.

Efter skolan åkte jag till Lottas mamma och fikade. Det var gott. Träffade ju mina små angels till syskon en sväng också. Efter det åkte pappa, jag och Dantemannen ner på stan och kirrade foundation och hårfärg till mig. Min pappa är snäll som ger mig pengar och betalar lite åt mig. Det behövs ibland när det är inte klirrar så mycket i kassan. Så tack så mycket! Theeeen så fick jag skjuts hem och då var Dante påväg att följa med mig upp. Men jag har lovat honom att komma flera dagar i sträck på sportlovet. Han tyckte att jag skulle stanna i 5 dagar. Punkt, liksom.

Nu ska jag kolla om min gamla telefon funkar. Jag tänkte sälja den. Eller min pappa får sälja den åt mig. Säg till mig ifall någon är pepp på att köpa den. Den är sjukt bra och tar grymma bilder i dagsljus. Jag kommer sakna den. Men jag var förjävla prylgalen och var prompt tvungen att köpa en ny telefon, trots att den gamla bara var ett halvår gammal. Ibland är jag en idiot. Jag har nog haft typ 4 telefoner på två år. Nöj dig Emma. Men nu gillar jag min nya (inte mer än den gamla, men ändå, det är lätt att vara efterklok). Så den får hänga i ett tag till.




Bara för att jag ser ut som (är) ett totalt retard på bilden.


Emma