Emma

Jag kom just på att vi ska åka skridskor imorrn. Döda mig. Jag hatar skridskor. Man får ont i fötterna, ramlar och blir tacklad. Inget kul alls. Dessutom kan jag knappt stå upp på ett par skridskor. Så man ser ju ut som en jävla bambi på fruktansvärt hal is. Men är man Batgirl så är man.

Dagen har varit seg. Inte bra, inte dålig. Jag har haft emot något varenda lärare idag känns det som. Niklas är så jävla tråkig och man fattar inget på hans lektioner. Camilla pratar som en gäll anka. Charlotte kan ta sig någonstans. Och Astrid är nervösare än en jude. Irriterande att störa sig på allt sådär. Men det har ändå varit en okej dag.

Snart ska jag äta knäckemackor. Jag gillar det. Skarpt. Det knaprar och har sig och är gott. Plugga lite ska jag göra också. Men jag vetefan vad jag ska göra med mitt miniprojekt till engelskan. Jag har pumpat info om David Beckham, men ändå får jag bara ihop cirkus 3 minuter om jag pratar sakta. Men jag har verkligen inget mer att säga. Eller jag skulle ju skulle kunna stå och tjöta om hur snygg jag tycker att han är. Men det kommer ju ingen tycka är intressant i alla fall. Jag kunde ju pratat om älskade Håkan, men vem skulle gillat det? Det är ju då enbart en liten minoritet som gillar honom i klassen. Dåligt spetta. Så den idéen gick bort ganska fort.

I believe in you and me
I'm coming to find you
If it takes me all night
Wrong until you make it right
And I won't forget you
At least I'll try
And run, and run tonight
Everything will be alright

Fruktansvärt fin(a) textrad(er). Ännu finare blir det ju om det är riktat till någon. Så raderna är så fina dom bara kan bli just nu.


Emma