Emma

                                                                         
Då allmänheten börjar bli orolig över att jag inte lever längre så är det väl bäst att jag skriver ihop något här. Så nej, jag har inte dött. Jag lever och frodas så gott som det bara går. Men det är såhär att jag har varit rather busy. Jag har umgåtts med min loverboy (till vänster) en hel del. Det har varit såååå mysigt. Vi planerar att rymma till hans sommarhus i Malibu och förlova oss i smyg, tihih. Nejvars, om det ändå vore så lyckligt. Jag har varit hos min pappa och firat min farfar och haft massa sånt där för mig. Det har varit kul.

Nu borde jag göra klart naturskapen. Eller inte borde, jag SKA. Snart. Först kanske jag ska kolla på ett avsnitt av L word. Jag har kollat på en och en halv säsong på circa 3-4 dagar. Och varje avsnitt är ungefär 50 minuter. Och då kan ju nästan alla (inklusive mattesnillet Becka) räkna ut att jag spenderar ganska mycket tid framför denna lesbiska tv-serie. Men det är så spännande. Liksom alla knullar alla, en blir på tjocken, en är otrogen, en kille filmar sina lesbiska rumskamrater, en till är otrogen, en försöker ta livet av sig, en turnar around från att vara straight till att bli gay etc etc etc. Hur bra som helst.

Imorrn börjar skolan. En fucking torsdagsjävel. Jag har god lust att stanna hemma och kolla på tv. För nu känner jag att lov är ganska skönt, trots att man gärna går upp ett kilo eller sju och trots att man verkligen inte gör ett skit om man heter Emma Jansson. Men det är skönt. Jag gillar ju sånt. Men jag måste börja ta tag i det där nu. Jag får inte äta mer onyttigt, jag kommer sluta som Klein då. Jag ska gå ut och gå så jag åtminstone blir lite fittad (hej dubbelmoralarN^). Men jag hatar att gå ensam. Och the gang bor inte i Mjölby. Känns halvbra. Dessutom så är jag terrified för att gå spåret själv. You know, våldtäktsmänsfobi (om det nu finns ett sånt ord).

Sådär Amanda, nu vet du att jag lever! :D



Emma