The world we live in

Jag håller på att städa och rensa hela mitt rum. Jag är förvånad över hur mkt skit man kan ha i ett rum. Jag har slängt hur jävla mycket som helst. Men det är fortfarande saker i princip överallt. Jag kanske tar ett par bilder sen, och gör den dära utmaningen som Becka gav alla i Spetta. Men det får vi se sen. Känns rätt skönt att bli av med lite grejer faktiskt. Dessutom ska jag köpa nya hyllor (istället för min fula gamla bokhylla), ett nytt nattduksbord och kanske ändra om lite, så det blir lite mysigt härinne. Det är nästan som en liten nostalgitripp när man rensar saker tycker jag. Man hittar saker som man glömt bort, man hittar saker och kommer exakt ihåg varför man sparade det trots att det var görfult, man hittar saker som man aldrig kan slänga hur onödigt det än är och man hittar saker som man slarvat bort och desperat försökt att hitta.

Igårkväll kollade jag på en film som heter Führerns elit (Napola - Elite für den führer). Den var stark och berörande kan man säga. Den var tysk, så dom pratade ju tyska, men det gjorde den ännu mer verklighetstrogen. Den handlade om en Napola-skola i Tyskland 1942, där dom hjärntvättade pojkar i olika åldrar till nazister i princip och hedrar Adolf Hitler. Deras "motto" är typ "Män skapar historien. Vi skapar männen". Dom går runt och heilar hela tiden, eller varje gång dom säger hej till någon i princip. Dom utbildar dom så att dom kan bli SS-officerer. Som sagt så hjärntvättar dom pojkarna och lär dom helt fel saker. Huvudpersonen heter Friedrich och han är en görbra boxare som blir antagen till skolan. Där träffar han en kille som heter Albrecht, dom blir kind of bästa kompisar. Dom får lära sig att kasta handgranater och grejer och då är det en kille som får panik och tappar en handgranat, som smäller efter 4,4 sekunder. Som tur är (eller ja, det är väl fel att säga) så är det en kille, som jag tror är ganska självmordsbenägen då han blir jävligt illa behandlad, som slänger sig på handgranaten. Offrar sig alltså. Och han sprängs ju. Sen får dom leta efter förrymda ryska fångar i en skog. Då blir några oskyldiga ryska barn skjutna och Albrecht inser att det här med nazismen och allt är helt fel. Dock så är hans pappa typ landshövding och har mycket makt så han måste vara ett gott föredöme. Albrecht skriver en uppsats om vad han egentligen tycker om hela den här grejen och hans pappa bestämmer sig då för att skicka honom till östfronten. Men istället så dränker Albrecht sig själv under ett träningspass då de ska simma från en isvak till en annan. Friedrich blir helt förstörd och börjar tänka i Albrechts banor. Han ger sig sedan i en boxningsmatch, som är en stor chans för honom för han kan både bli uttagen till riksidrottsskolan i Berlin och han kan vinna en stor pokal åt skolan. Men han ger sig som sagt, och efter det blir han utslängd från skolan. Det var ju medvetet iofs. Men ja. Sen slutar filmen typ. Den var riktigt bra tycker jag. Dock är jag ju sämst på att förklara. Men ni kanske fattar ändå, eller så bryr ni er inte. Men den var bra i alla fall. Och det är helt sjukt att det faktiskt har hänt det här, inte just den här historien om Friedrich, men det fanns typ 40 såna hära skolor i Tyskland under andra världskriget. Som skulle förbereda pojkarna/männen för att regera i typ tusen år eller något. Jag tror att den är så stark just för att man vet att det faktiskt är sant.



Bilden är tagen när han Friedrich precis blivit utslängd från skolan. Han ser helt sönderslagen ut, vilket han var men iaf. Han var faktiskt ganska snygg annars. Och jävligt vältränad om inte annat.


 
Ni fattar ju förmodligen inte vad dom säger, men ändå. (jag kollade ju självklart med svensk text, och scenen där Albrecht kysser en tjej är inte ens med i filmen, men iaf.)


Emma

Kommentarer
Postat av: amanda såklart

Jag såg den i somras. Dem är bra men sad

2009-01-17 @ 15:51:41
URL: http://snuskamanda.blogg.se/
Postat av: Emma

Jaa väldigt sad. Men också väldigt bra som sagt (:

2009-01-17 @ 17:59:21
URL: http://sweetemotion.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0