Emma

Sitter i Spångsholm. Nyduschad. Trött efter jobb. Töntvarning på g, blir så less på mig själv när jag blir sånhär (räknar med att alla förstår till 100% såklart). Irriterad på co-worker (hehe). Vill iväg. Har fula naglar, måste måla nytt nagellack men orkar inte. Är egentligen inte tjurig eller arg idag. Bara lite trött på mig själv (men inte på ett jättehemskt sätt, mer som att allt som händer, både bra och dåligt, är "så jävla typiskt mig". Som den här töntgrejen. Har ju lovat mig själv. Håll dig borta från allt sånt, blir bara helvete för mig ändå. Jag ska vara ett ass och vara känslokall. Inte bry mig ett dyft. Men vad gör jag då, jo sitter som en jävla hök och väntar. Gaaah. Nu lägger jag ner allt, jag ska bli känslokallast i världen. Nej, vem försöker jag lura. Hur många gånger har jag inte sagt det, men jag klarar det inte. Jag är allt för emotional (i vissa lägen) för att det ska funka. Jag fortsätter som vanligt bara, försöker att inte låtsas om saker och ting.

Men jag mår annars rätt bra ändå. Och idag åt jag lasagne, som jag alltid hatat och föraktat som om det vore pesten själv. Men idag åt jag det. Och så jävla äckligt var det ju inte. Det är bara blåklintskolans lasagne som har lett mig in på fel spår. Men å andra sidan var det ju inte supergott heller. En lite gråzonig smak så att säga. Eftersom ni var dying to know liksom.


Emma