Emma

Återigen har jag lyckats screwa up saker och ting och fått folk att bli arga/ledsna/sura/diverse på mig. Asfuckingusual när det gäller mig och alkohol med andra ord. Jag vet inte varför jag gör saker som jag gör. Jag bara är sån. Det är svårt att få folk att förstå hur jag egentligen är. Jag kan säga "jag är ingen bra tjej" eller "jag är elak, stay away" men folk tar det för lätt. Folk tror väl att jag bara säger så för att verka cool eller whatever. Men sanningen är att jag är så sjukt jävla hemsk. Och jag gör inget för att förbättra mig. Mina vänner är jag snäll mot, förutom när jag göra såna saker som jag gjort nu då. Men vad gäller kärlek och sånt där, då är jag en helt annan. Jag är pure elak ibland. Jag har varit med om saker som har gjort mig som jag är idag, jag vill inte skylla ifrån mig. Men det är ju så det är. Saker som jag väljer att inte prata om. Saker som jag inte vill folk ska få reda på. Privata saker, kan man ju också kalla det.

Grejen är ju att jag inte mår dåligt eller ångrar det. Det bara ligger i min natur. Låter ju också som en sjukt jävla dålig bortförklaring. Men det finns inga bortförklaringar, det bara är så. Jag vet inte varför. Jag vill så gärna ändra på mig. Jag trodde att jag hade gjort det också, den här gången. Men tydligen inte. Jag blir så arg på mig själv. Jag pratade och berättade saker för min mamma förut, såna där privata saker, och hon blev så arg. Jag grät hon var arg. Inte på mig, men på andra. Jag gråter inte för det som har hänt just nu, eller jo delvis, men mest gråter jag för att jag är så jävla arg på mig själv. Jag känner mig så totalt failad. Låter som att jag tycker synd om mig själv nu också. Det gör jag inte. För det är inte mig det är synd om, inte över huvud taget. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig så otroligt failad, missanpassad och överflödig. Det är en hemsk känsla. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och ändra på mig själv. Åka tillbaka till det tillfälle då jag blev så äcklig som jag blev. Kanske ända bak till födseln vad vet jag. Men det skulle kännas så bra att få vara en snäll, bra tjej. Vilket jag kanske är ibland. Och jag visar ju inte mina andra sidor för folk direkt. För jag kan tänka mig att ni som läser (en del i alla fall) sitter och tänker "men du är ju en bra tjej, säg inget annat, jag vet att du är bra" och yadayada. Och ja det kanske jag är. I vissas ögon. I vänners ögon. För det är ju som sagt inte dom jag gör något emot. Men andra. Jag vill bara få allting dåligt som har hänt mig ogjort. Då skulle jag kanske kunna vara normal.


Hora