Emma

Då var ännu en FN-rollspelsdag avklarad. Idag blev det mer prat och diskussion och sånt där, så det var faktiskt ganska roligt. Och på torsdag är det sista dagen och då ska jag upp ännu en gång på den där jävla scenen och prata. Fast jag ska iofs bara säga lite grann och stödja USA:s (plus allierade) resolution i AIDS-frågan. Dessutom fick jag reda på av Niklas att vi ska ha ett FN-rollspel i Samhäll B också... Som om det inte räckte med en gång. Men vi får se om jag orkar gå dit på torsdag. Jag kanske blir lite sjuk. Troligtvis.

Annars mår jag bra.

Häromdagen tänkte jag på hur min drömman är och ser ut. Jag kom fram till att han ska kunna sjunga och spela piano som Andrew McMahon (sångaren/pianisten i Something Corporate, som har gjort världens bästa låt genom tiderna - Konstantine), han skulle ha bruna ögon i stil med Brendon Urie (lite småsorgsna men ändå så sjukt fina att det inte är sant), ganska mörk hudfärg (typ solbränd året runt liksom), gärna brunt lite längre rufsigt hår för det är finast till bruna ögon, han ska vara ganska lång (inte som en jävla stolpe, men en bra bit längre än mig), vara beskyddande (det är en riktig turn on), han ska ha en rumpa som syns och är klämvänlig, han ska ha armar och händer som är ganska ådriga och seniga (men inte för mycket, då blir det bara läskigt), han ska vara snäll, rolig, fatta min humor, tycka om mig för den jag är (även utan smink, blir svårt men nån ska det väl finnas), ha en bra personlighet i allmänhet och vara (enligt mig) underbar. 

Har jag för höga krav? Det tror jag. Eller det är inga krav. Det är min drömman. Fast endel grejer är krav. I och för sig så vet jag ju redan en som stämmer in på en hel del av dom här kraven. Höhöh.


Emma