Always wanting more
När jag skrev för ett par dagar sedan att jag inte gråter så ofta så sa jag egentligen fel. För jag gråter ganska ofta, men inte av personliga skäl om man säger så. Jag gråter sällan över mina egna problem, utan snarare till filmer, serier eller andra små löjliga saker. Bara gråter av ren princip för att jag tycker att det är sorgligt helt enkelt.
Tillfällen då jag låter några tårar falla ner för mina små foundationcheeks:
- När jag inser att Chuck och Blair aldrig kommer att få varandra i Gossip Girl så blir jag så ledsen och känner sånt medlidande, för dom älskar ju varandra men dom kommer ju aldrig bli ett par.
- När folk dör eller håller på att dö i Greys Anatomy, veckans avsnitt grät jag en hel del till.
- När barn dör eller drabbas av jobbiga saker i olika serier.
- När Dana dör i L word.
- När jag lyssnar på fin musik, som är genialiskt gjord. Band som ofta får mig att gråta är Håkan Hellström (of course), Timo Räisänen, Kansas, Switchfoot, Lifehouse, Thriving Ivory (tack för tipset Ella, helt otroliga), Kate Nash, Band of Horses med flera, med flera. Låtarna kanske inte alltid är sorgliga, men dom är bara så...bra.
- När jag inser att jag aldrig någonsin kommer att få Ola Svensson.
- När jag tittar på Twilight. Inte för att filmen är sorglig eller superbra utan för att Edward är så snygg och man vill så gärna ha en vampyr och man bara fylls av en tjutkänsla när man ser filmen, utan direkt anledning.
- När pappan dör i Lejonkungen (därav har jag bara sett filmen en gång och då var jag 3).
- När Rose och Jack ligger i vattnet i Titanic och någon kommer för att rädda dom och hon ropar "Jack, jack osv" men han är död.
- När någon är arg på mig och typ skäller på mig eller diskuterar med mig.
- När jag själv är arg och förbannad.
- När någon spyr, för jag hatar verkligen det. Mer än nånting annat. Det är nog min största fobi tror jag. När någon i min familj blir magsjuk så tar jag in alla saker jag har i badrummet till mitt rum och håller mig sedan där, jag borstar tänderna i köket och går bara in i badrummet eller utanför mitt rum när jag blir akut kissnödig eller hungrig. Det är ganska sjukt, jag vet det. Jag gråter även när jag själv mår illa eller spyr.
- När jag har ont, för jag är väldigt känslig för smärta.
- När jag har pms, för då är verkligen allt och alla i hela världen ute efter att jävlas med mig.
- När jag ser mycket blod, typ näsblod and such. Som tjej kan man ju dock inte vara alltför scared när det gäller blod.
- När jag har råkat radera väldigt många låtar från min dator, vilket händer med jämna mellanrum.
- När folk berättar sorgliga livshistorier i program som Dr Phil och Oprah.
Jag skulle säkert kunna komma på ett antal fler tillfällen då jag tjuter. Jag är som sagt en väldigt känslig människa, för er som inte anat det by now. Fast det är rätt skönt, för man släpper ju ut lite vid alla tillfällen även om man bara tjuter för just en sak just då. Förövrigt så har jag jävligt ont i huvudet.
Och idag har jag handlat och ätit en glass och ska snart läsa nya Vecko Revyn. Sen ska jag plugga lite glosor och diverse andra läxor och ikväll är det Criminal Minds. Imorrn blir det föroppningsvis lite pipa med bra folk! Det var allt för tillfället.
Emma
Tillfällen då jag låter några tårar falla ner för mina små foundationcheeks:
- När jag inser att Chuck och Blair aldrig kommer att få varandra i Gossip Girl så blir jag så ledsen och känner sånt medlidande, för dom älskar ju varandra men dom kommer ju aldrig bli ett par.
- När folk dör eller håller på att dö i Greys Anatomy, veckans avsnitt grät jag en hel del till.
- När barn dör eller drabbas av jobbiga saker i olika serier.
- När Dana dör i L word.
- När jag lyssnar på fin musik, som är genialiskt gjord. Band som ofta får mig att gråta är Håkan Hellström (of course), Timo Räisänen, Kansas, Switchfoot, Lifehouse, Thriving Ivory (tack för tipset Ella, helt otroliga), Kate Nash, Band of Horses med flera, med flera. Låtarna kanske inte alltid är sorgliga, men dom är bara så...bra.
- När jag inser att jag aldrig någonsin kommer att få Ola Svensson.
- När jag tittar på Twilight. Inte för att filmen är sorglig eller superbra utan för att Edward är så snygg och man vill så gärna ha en vampyr och man bara fylls av en tjutkänsla när man ser filmen, utan direkt anledning.
- När pappan dör i Lejonkungen (därav har jag bara sett filmen en gång och då var jag 3).
- När Rose och Jack ligger i vattnet i Titanic och någon kommer för att rädda dom och hon ropar "Jack, jack osv" men han är död.
- När någon är arg på mig och typ skäller på mig eller diskuterar med mig.
- När jag själv är arg och förbannad.
- När någon spyr, för jag hatar verkligen det. Mer än nånting annat. Det är nog min största fobi tror jag. När någon i min familj blir magsjuk så tar jag in alla saker jag har i badrummet till mitt rum och håller mig sedan där, jag borstar tänderna i köket och går bara in i badrummet eller utanför mitt rum när jag blir akut kissnödig eller hungrig. Det är ganska sjukt, jag vet det. Jag gråter även när jag själv mår illa eller spyr.
- När jag har ont, för jag är väldigt känslig för smärta.
- När jag har pms, för då är verkligen allt och alla i hela världen ute efter att jävlas med mig.
- När jag ser mycket blod, typ näsblod and such. Som tjej kan man ju dock inte vara alltför scared när det gäller blod.
- När jag har råkat radera väldigt många låtar från min dator, vilket händer med jämna mellanrum.
- När folk berättar sorgliga livshistorier i program som Dr Phil och Oprah.
Jag skulle säkert kunna komma på ett antal fler tillfällen då jag tjuter. Jag är som sagt en väldigt känslig människa, för er som inte anat det by now. Fast det är rätt skönt, för man släpper ju ut lite vid alla tillfällen även om man bara tjuter för just en sak just då. Förövrigt så har jag jävligt ont i huvudet.
Och idag har jag handlat och ätit en glass och ska snart läsa nya Vecko Revyn. Sen ska jag plugga lite glosor och diverse andra läxor och ikväll är det Criminal Minds. Imorrn blir det föroppningsvis lite pipa med bra folk! Det var allt för tillfället.
Emma
Kommentarer
Trackback
